Vår okundskap inför andra.

Jag har alltid varit frågvis.
Speciellt som barn, fast det är väl alla barn?
Jag antar att jag har lärt mig mycket på det.
Jag har ofta räckt upp handen i klassrummet, ställt frågor och ibalnd idot frågor som kommer ur munnen innan utan att passera huvudet.
Men frågar man inte, får man inte mycket veta.

Men i vissa sitvationer är det helt omöjligt att fråga känns det som.
Det är ofta när människor tror att man vet, att man har koll, att de pratar om det som något självklart.
Ett typ exempel är musik, jag älskar verkligen musik. Men ärligt talat så har jag lyssnat på typ samma musik i flera år. Så jag bytar inte så ofta, och har kanske en smal musik smak? Eller jag älskar lite, men det är inte musik det handlar om.
Utan när jag träffar människor som pratar om band, om vem som sjunger, om låttexter och om jag har hört. Kankse har jag hört någon hit låt, men oftast inte så mycket mer. Så pratar de på, man tänker och efter de har pratat i 10 minuter känns det helt omöjligt att säga
"ursäkta jag har i 10 minuter tänkt på vilket band du har menat utan att fatta, men jag har fått dig att tro att jag vet precis, men nu tänker jag bara säga att jag inte har en aning. Kan du ta allt i från början?"

Det kan var när folk pratar med dig om affärer, mat, kläder, något skolämmne som matte eller naturkundksap.
Och i nya sällskap är det aldrig kul att inte hänga med, det är så mycket lättare att le, nicka och sedan byta ämne lite så där diskret.
Det är nog en rädsla av att bli avsöljad och att folk ska tycka att man är dum.

Som när jag körde bil i dag med trafik skolan, så frågade jag vilket land han kom i från så sa han serbien. Och just då, när jag körde bild i ett trafik ljus, skulle jag släppa några gånde och växla så kunde jag inte riktigt komma på vad det låg. Mer än att det borde vara vid italien, typ i alla fall. Då började jag fundera på hur vintern är i serbien, men i och med jag inte kunde komma på exakt vad landet var ville jag inte fråga hur vintern var i serbien. För tänk om jag hade helt fel och serbien skulle ligga vid norra rysslan. Vilken dum fråga det skulle vara att fråga hur vintern är, det är ju as kall. Det fattar väl alla?
Eller tvärt om, om, om serbien skulle ligga nära afrika? Klart att vintern är rena bastun. Jag försökte måla upp världskartan i huvudet, men misslyckades.
Släppte det och körde vidare.
Jag ville inte visa min okundksap av att inte veta exakt var serbien låg precis just nu. Dumt? Löjligt? Jo, lite av varje så här i efter hand.

Tror att du kan ha uppleft något liknade.

Jag har alltid varit fråg vis
Fast jag var det mer som barn, kankse är jag mer vuxen när jag tänker på vad andra ska tänka om det jag tänker?
Kanske skulle vi lära oss att fram häva vår okundsap och sluta vara nicke dockor i vissa sitvationer?

Jag vill men kommer inte fram till något mer.