fredag 29 februari 2008

Jag tror att det är ett sätt att berarbeta.

Jag har rasat och byggt upp mig själv
Jag tror att det är för 55 gången
jag bästemmer
hur det är, vad jag känner, tycker.
Och jag tror jag kommer rasa och bygga upp mig själv
tussen gånger till
Jag kommer bästemma mig igen
hur det är, vad jag känner, tycker.

Innan den dära tiden som läker sår
över huvudtaget kommer få en chans

Jag har gjort något som känns rätt
men som stiker i andras ögon
Men egentligen är det väl så att jag får vifta hur mycket jag vill med mina armar
Hur långt jag vill?
För vem ska kunna hindra mig att leva på mitt sätt
Ett annat sätt att vara ung.

"Jag har tid, jag har lediga dagar. Då jag sitter och klagar, och längtar till fredagen precis som du"

Så blir det den dagen vi längtar efter.
För många betyder nog fredag att man andas ut för att andas in under helgen.
Även om jag är lika dan så känns det alltid lite så där att här gick ännu en vecka. För fort och samtidigt oerhört långsamt med alla lektioner och blåst man ska ta sig igenom. Men i det stora hela går veckorna för fort.
Och dagarna, men det tjatar jag ju gämrt om. Gör det att jag uppskattar tiden mer?
Hrm, svårt. Men jag tror inte det.
Men jag vet att jag njuter av ögonblick, chanser och att jag lever så att det kittlas i magen.
Jag går fram i vardagen med låtcitat och skratt och te.
Mamma påminnde mig om att det bara var en vecka sedan vi var i österrike. Och jag funderade på hur det kunde komma sig att det känndes som en evighet?

Bortsätt att hela min film rulle i analåg foto blev totalt ljussakdad, och att jag får göra om allt slit. så har det varit en bra dag. Vi hade en jätte rolig teater, och så åt vi jätte god mat på fox and ankers. Träffade några gammla lärare och de frågade mig om jag verkligen var så gammal. (ha precis som jag inte hade ålders noja redan?) Och tydligen är jag så gammal.
De sa att de var avensjuka. Kanske viste de inte vart de pratade om?
Blev jätte inspererad att åka till sthlm på teater kurs något. Vilket låter hur kul som hälst.
Såg en man i dag. Jag tror aldrig jag har sätt honom förut. Men jag tror inte jag kommer att glömma honom. Framför sig hade han en bok som såg ut att vara något skönlitturärt. Han höll den framför sig precis som han läste. Men han själv gick och kollade på allt runt om kring honom. När jag vände mig om efter honom såg jag att han hade börjat att läsa igen.
Så vill jag kunna göra. gå och läsa skönlittuära fina texter på gator och torg. Kankse gå jag då in i en annan person, så blir det ett nytt möte med en människa som har något att ge mig. Om jag tar mig tid att se.

I morgon ska vi åka till växjö.
Men denna gången kommer vi inte träffa några kottar.
Kanske en och en annan sten.
Inte det jag vill, men hans ljuva stämma strömar emot mina trumhinor igen.
Och allt kommer igen igen
I så hög hastighet.
Att allt blir fel.
Är det så här han vill ha det? Så är det väl så som han ska få det.
Jag kan inte stå emot.
Det är inte som du tror.

Men ojoj vad vi ska fynda! Vi ska ha pick nick och jag ska hitta någon vacker kläning.
Kankse.

Alla i min klass är bjudna på klass fest
De ska säkert dricka gott vin, dansa till någon bukna musik
sjunga sing star och skratta lycka.
Ändå kännde jag inte alls de där
Jag kände för att sitta här hemma själv och dricka te
Skriva av mig alla mina kännslor. Bara vara själv.
långa vackra brev, fina ord, som blir poesi och meningar.
Allt de där han slutade tro på, det han kunde kalla falskt.
Finns i mitt blod och jag kan inte stoppa det.
Och är det ända som känns rätt när allt rasar
Det finns där.
Jag är nog helt emot vad jag borde vara.
För jag antar att det är det jag borde vara på den klassfesten.
Men det vill jag inte.

Cristopher och jag bästemmde att någon dag ska vi gå en promenad vid stranden, för jag längtar dit. Jag vill känna smaken av salt, och vinden i håret. oh vad jag älskar stranden
Men vi har alla långa vägar att gå.

"Jag har tid, jag har lediga dagar. Då jag sitter och klagar och väntar på fredag, precis som du"
_ LW

torsdag 28 februari 2008

Heja solskenet!

I dag har varit en toppen dag.
Verkligen, solsken, och mina prov och resultat har nått över förväntan.
sedan i dag har var hittat en fin reng jacka jag funderar på att köpa
Och varig med underbara frida och sofie.
Vi gick en promenad och jag fick en grund kurs i diabetes.
Och så färgade vi håret, vilket i sig när närv krypande och äventyrligt.
Även om resutatet blev som väntat.
Vi hyrde en film vi inte hann att se, och lyssnade på bra musik.

Heja solskenet!

onsdag 27 februari 2008

Jag borde skrika: Fånga mig. Men det gör jag inte.

Jag är så oförklaligt trött. Oförklarigt trött.
Jag orkar inget alls, försökt plugga men det går knappt
Ont i huvudet, i halsen.
Och denna tröttheten.
Listor över vad som ska göras och tanken slog mig att det kanske är så jag lever
Ny planerar vi in växjö, rocken roll, och bra dans musik.
Dagar då vi ser bra filmer och dricker te, jag ser fram emot vårens picknickar och är på jakt efter den perfekta picknick korgen, Några tips var man hittar en sådan som inte är allt för dyr?

Det blåser så mycket att det känns som att jag ska blåsa bort
och vid närmre efter tanke vore det inte så dumt?
Hälst vill jag blåsa i väg till något spännande lagom varmt land.
Eller ett kristall kallt land.

Känns som jag har tappat takten.
Förlorat rytmen och nu mera bara nynnar på en melodi
Jag vill att han ska ringa
säga att han tänkte i samma bana som jag
men det är ju sådant som aldrig händer

Min mobil var urladdad
Och jag förstår kännslan
För i kväll känner jag mig lika dan.

tisdag 26 februari 2008

Hej tisdag.

Dricker te
Lyssnar igenom Lykke Li:s album.
fint.

"Vilket skit väder"
Just de orden tror jag har vilat över många läppar
Blev talade av blandannat mina
Kallt reng
blåst
har gjort att hals ont nu är ett faktum
jag vill säga att jag
har
inte
tid
jag
har
precis
blivit
frisk
vill
inte
bli
sjuk.(igen)


De jag trodde har rasat, och jag vill nog bara ändra sanningen. Kankse är det bara illutioner. Jag drömmer om vår.
jag har haft efieltornet runt halsen i dag
paris ligger varmt om hjärtat

Träffat milla pilla idag.

måndag 25 februari 2008

Kvällsnotis

Kankse världens snällaste mamma och syster
Mitt rum är ny städat, ren bäddat i sängen, jag sitter i en ny pijamas som om famnar mig med varme.
Morgon dagens prövningar
men jag har förbrett mig så gott jag kan
på mitt skriv bord står en urdrucken te kopp
jag mina högtalare sjunger vacker mjuk kvälls musik, lågt.
och det är vardag igen.
Oh jag älskar mitt meningslösa liv.

En helt ovanlig Måndag.

Mitt morgon humör svek mig i dag
Kankse vaknade jag på fel sida
För innan 08:00 känndes världen sne och emot mig
Det blev bättre efter jag hade missat bussen och övningkört till skolan
Träffat mina vänner och få se blå himmel

Sedan rullar det vidare och i dag blandade vi ut vardagen
Med semmester historier, äcklig skol mat, historia och små äventyr vi vill planera in
så dansade vi fram och spelade gammla toner på musiken
Sedan hade jag en inställd engelska
och gick in i min skåpskårridår
där jag virrade mort mig totalt i tiden, och mina busstabeller som jag trodde fanns i huvudet men som svek mig.
var helt lost
då en söt gentleman i kårridåren erbjöd mig sin busstabell som jag tacksamt tog emot. Innan jag kom rätt i tiden.

I dag var dagen då allt de grå sprack och vi såg himmlen i gen
I dag var dagen då det blev lättare att andas, det gjorde inte så mycket att luften blåste rakt igenom mig för i dag händer något storslaget.
Som ny års löfte hade jag att hitta ett namn på en pojke som får mitt hjärta att fladdra när jag har sett honom på stan. Barnsligt kankse, det är svårt nyårslöfte jag har tänkt flera gånger att jag inte skulle klara det. Men vi var ju två i det här för sofie har samma löfte som jag.
Vi har suckat hopplöshet.
Men i dag låssnade allt.
Jag står och bläddrar i en katalåg om halmstads högskoleutbilningar. Läser om ditten och datten och undrar vem som vill läsa polska på högskolan? Eller ekonmi? osv.
Helt plötsligt uppenbarar sig en bild som får oss att tappa hakan.
Är det inte? Är det möjlighet. Jo det är det.
Och där hadde vi hittat det namn vi sökte på kanske en av halmstads sötaste pojkar. Sådant händer bara inte.
Men det gjorde det.
Och det har förgyllt denna dagen, med en vacker guldtråd.
Livet är knasigt och helt underbart.

I morgon ska jag ha italienska prov
Och jag har aldrig kunnat så här lite innan ett prov känns det som
Jag behöver mirakel.

Ögonblick fångade i från österrike.

Ögonblick fångade i från österrike.
Oh.






jag har solen i ögonen.



Om jag kunde måla skulle jag änga mina dagar att måla sådant här.



sådant jag bevar närms hjärat



detta kan bli en fin reklam bild tycker jag, tagen av bror





Mamma, Pappa, Jag och bror i när bild.




Personligen tycker jag att detta är den finaste bilden vi tog v 8 i österike
vetinte varför men jag diggar den



Jag på snowbord.




Vår i tyskland.




Jag och storebror på hotel.

söndag 24 februari 2008

Jag har varit borta ett tag, men jag åter vänt men nya krafter.

Här vill jag skriva om varje detal jag har varit med om nu när jag har rest igenom tre länder. Men även jag är mer utvilad än någonsin (det är en kännsla jag har) Så känns mina ögonlock lite tunga så här kvart i elva.
Så jag ger er en kort resume, och bilder lägger jag upp en annan dag.

Jag färdades igenom sverige, danmark, tyskland för att komma fram till österike. Innan dess betyde det långa motorvägar där bilköerna inte verkar nå en början eller slut, som ett pärlhalsband.
I mellan åt är det så hög fart och puls på atuband att det killar i magen och världen swichar för bi. Jag ser få förendringar i naturen, de är inte stora men markbara.
Sedan uppenbarar sig berstopparna framför mig, de tar luften ur mina lungor. Jag har solen i ögonen och jag kan inte sluta le.
Jag hamnar i en alostuga, på dagaran gör jag inget annat än åker snowbord, äter onyttig mat, skrattar, sett amrekansa filmer, pluggat, tar kort, sover och njuter.
Jag låter alptopparna ta luften i från mig gång på gång. De är så höga att jag inte kan se vart de slutar och vart tar himmlen vid?
Jag tror att för mig är snowbords semmester den bästa terapin.
När jag åker runt i backarna tänker jag inte.
Mellan de skallben som de annars brukar surra så många tankar, funderingar och problem, stress finns nu inget alls.
jag menar verkligen inget alls, jag tänker inte.
Hur detta går till vet jag inte, men det får mig att bli helt nollstelld.
Jag är så långt i från vardag jag kan komma och det ger mig den paous jag så väl behöver.
Tänker att detta är kanske vad fler människor behöver?

Samtidigt är det en sammarbets öving, jag bor på en trång yta med min familj med allt vad de ger och tar. Plus vänner tillfamiljen som är trevliga men som inte riktigt förstår minna sinnes rörelser. Men vad gör det?
Jag gör en häftig sväng ner för en brant, hjärtat börjar slå hårt, det pirrar i magen och jag lever.

Men som vanligt när jag kommer dit
Längtar jag hem
När jag är hemma
Längtar jag bort
Det är så jag är
Och njuter av varje ande tag.

Nu är jag hemma igen
Det var underbart att komma hem
Men om mitt rum var lagom stökigt innan är det kaous nu
Jag läntar efter att vädra ut, städa, bädda rent
Men när jag ser vilken vecka jag har framför mig
Känns det så svårt
För jag inser att tiden kommer tas upp ut av annat
(vilket liv lever jag?)
Lite roligt, ganska mycket plugg men ändå
Jag är tacksam att vara hemma i små staden
vars gator jag kan utan till
vars människor jag känner till
var luft jag redan har andats in
jag längtar efter att lägnta här i från
planera in äventyr och gå i skolan
jag längtar efter att sitta här och skriva skit på bloggen om mitt meningslösa liv
dricka te
allt de dära som till hör min lagom färgstarka vardag längtar jag efter
för tråts alla odds
Ska vi leva så gått vi för mår
Jag vet att värden går i en gråskala
Men jag lovar dig att det kommer bli vår även i år

Äntligen hemma!

torsdag 14 februari 2008

Hej då på ett tag.

mitt rum är lagomstökigt.
Lite så där på gott och ont.
Försökte städa innan, det blev ingen större skilnad
Försöker packa
dålig packerska
känns inte som att jag ska åka
I morgon bitti klockan 6

Jag åkter till österrike
Åka snowbord
Njuta av livet
Äta god mat
Jag hoppas på sol

snö

Kommer inte ha internet, kommer inte kunna blogga.
Känns tråkigt och tomt.
kanske nyttigt, men tomt.

På återseende!

Åter kommer söndagen den 24.

Sofie citat.

Av sofie i dag fick jag ett fint låtcitat. I mitt alla hjärtans dags kuvärt :) jag gillar låtcitat. Just detta tycker jag på minner om oss så himla fint.

"Vi viker oss på asfalten av skratt.
Ingenting kan röra oss i natt.
iblans då dör jag lite grann,
när du halkar på en bokstav i mitt namn"
- Kent.


Alla hjärtansdag.


Alla hjärtans dag.

Det känns plastig, överskattat och allvarligt talat är detta världens mest oromatiska dag.
Romantik kan man inte planera, man kan inte sätta ett datum och så ska allt vara perfekt.
Överskattat.
Romantik är för mig överraskning:

Jag kan se det framför mig en dag i maj, solen skiner. En ögonbindel och hans gröna tamdencyckel. Jag skulle skratta toner och sjunga skratt. Ha en vacker röd vit prick kläning på mig.
För att sedan sitta i en park och ser djupt in i varandras ögon...vid närmre efter tanke nej tack. Men kanske dricka vin, och äta bri ost och spela munspel? Äta hembakta muffins och dricka hallonsaft? Se på molnens skiftningar i timmar och små pussas?

(pojke med grön tambencyckel och överraskningsfull sökes?)
Kanske inte alls.

Det är väl bra mycket bättre än ett par sexiga underkläder, cholklad, eller rosor?

Även om romatik kan vara precis vad som hälst.
Något man delar, ett ögonblick, eller den damråtta i sovrummet.
Precis vad som hälst

Men jag tycker inte att man ska bojkotta dagen.
För många betyder den säkert något,
kankse är det så för någon att hon får fina rosor av sin man idag och det är bara på alla hjärtansdag hon får det?
Vad vet jag
jag ska inte dömma deras förhållande, för ett förhållande bygger ju knappast på rosor.
Det bygger på trohet, ärlighet, kärlek, vändskap, och sanning.
oh det lät fyrkantigt
Låt oss säga istället att det bygger på gemensama visoner, hjärtslag, ivirriga händer, skratt, utmaningar och äventyr, små hemmliga lappar, och kärleksbrev.

Det handlar om att någon ser dig för den du är, och älskar allt med dig, även allt de en person borde hata.
En person som kan ta dina dåliga sidor och som vaderar dig högst.
En person som både kan skratta och gåta åt, och med dig.
En person som förstår och omfamnar, en person man inte behöver säga något. För den vet.
En person som aldrig blir långtråkig eller falsk.
Kanske någon kombination av allt de dära.

Oh vad jag ofta bevivlar denna kärlek.
hur ska man hitta den?

Men jag har sett kärleken med egna ögon.
Jag har sett de som tror sig älska, men som egentligen lever i skal, och egtligen bara gillar varandra.
De som är ihop för barnen, de som ät tillsammans för att de har varitit det i fem år och det är allt de har nu.
Eller de som inte kan göra slut för den andra är en som stor del av en nu. Även om det inte är en bra del. oskiljatig.
Men nu får jag sluta, ska tala om lycklig kärlek på hjärtans dag inte, den sorliga.
Jag har sett den riktiga kärleken med mina egna ögon,därför kan jag inte sluta tro på den.
Den måste finnas.
Den finns.

Samtidigt som jag vet att detta är en dag som gör många glada.
Vet jag att detta är en dag som gör många lessna.
Många ensama, känner sig ännu mer ensamna.
I högstadiet finns det många små hjärtan som inte får några rosor.
Och om man inte får några rosor är man oftast inte populär
Om man inte är populär
är man oftast ingen
Jag hoppas att alla dessa små hjärtan förstår att alla hjärtans dag
Är inte rosornas dag
och att de är lika fina bara att de andra inte har förståt det än
Man betyder inte mer för att man får rosor på alla hjärtans dag.


Och slutlingen.
Jag gillar alla hjärtans dag
inte för att jag vill ha romatisk middag, underkläder, choklad eller rosor.
Utan för mig betyder alla hjärtans dag,
ett litet paket vid frukost bordet
Att jag klumpigt klipper ut hjärtan och ger till personen jag bryr mig om
Att jag myser av tillvaron
Att jag på minner människor runt om mig att de betyder mycket för mig.
Jag får fina kort av mina vänner
kankse ler jag emot solen

Jag lägger handen på bröst korgen känner att det slår. Mitt hjärta slår på alla hjärtansdag.

onsdag 13 februari 2008

klippning och vardagstankar, jag är på bättringsvägen men inte frisk.

Och fast kroppen egentligen skriker nej
Och jag känner att jag inte alls är så där frisk
Som jag vill vara
så ger jag mig ut i verkligheten
Konstigt, det känndes som hela världen stannande av
när man är sjuk så tänker man inte samma tankar
Man tänker inte sådana tankar som:

"undra om någon kommer sätta sig gemte mig på bussen?"
"Fan!, klockan är 07:10 och jag har inte ätit frukost"
"Har någon sätt min plånbok/nycklar/hjärna/tröja, ja vet att ja la den här i går"
"Typiskt att hela bussen ska invaderas med små barn när jag ska med den, vart la jag mina hörlurar"
"hrm undra hur hon tänkte när hon klev upp i morse och tog på sig det där, uppfinings rikt"
"vart är han på väg, varför har han så brottom?"


Man alla de dära vanliga tankarna som annars redan gjort sina banor stannas av och andra banor uppkommer.
Eller så tänker man inget alls mer än:

När tog jag min förra värktabblet
är jag hungrig?
JAG MÅSTE SPY NU!
eller
jag tror inte jag orkar resa mig.

Det gör att hela verkligheten känns mer spännande en innan
Man tycker det ialla fall det första timmarna.
Men som sagt, jag vill vara mer frisk än vad jag är och efter några timmar i verkligheten där jag var någulunda frisk rammlar jag in i sängen och faller in i sömnen, de stora vatten glasen och värk tabbleterna, A-filen med några bakterier som tydligen ska vara bra för magen är nästan det ända jag tycker är helt okej att äta.
Inte alls någon kost cirkel eller så.
Men hela okej att äta.

Men hurra!
Jag mår inte illa längre
(tror jag) Eller har jag vant mig vid kännslan?
Hurra!

Sedan så har jag uppnått dagens mål
klippt mig
Jag gillar klippa mig
Fåfängt, tjejigt och dyrt
Men jag gillar det ändå
Det är inte det första jag säger till folk
Hej, Jag heter Lovisa och jag gillar att klippa mig
Så där som man alltid har fått göra när man börjar skolan
Nej, det gör jag bara inte.
Men att klippa mig gillar jag.
Jag tycker inte om frisörer så mycket bara.
Tycker det finns en viss frisöstyp som blir frisörer. Jag vet att det är förbommar
Men jag tycker det
Det är inget jag säger till främmlingar
Hej, jag heter Lovisa och tycker att frisörer är en viss av frisörtyrsmänniskor
så där som man alltid har fått göra när man börjar skolan
Nej, det gör jag bara inte.

Men jag tycker det att frisöser är en viss typ av människor som är frisösrtysmänniskor
Närmre än så behöver vi inte gå in på det
Vill inte såra någon frisör
Vill inte dra alla över en kant.

Och nu ska jag sova
Jag behöver det
Hämta enargi
i drömmarnas land

Loke Nyberg.

Så här skriver Loke nyberg på sin första sida på albumet underjorden.
Tycker alla borde ta till sig de fina orden och köpa hans musik.

Det här är till er
Det är till er som stannar mitt på dagen, mitt på gatan för att ni glömt vart ni är på väg
Till er som suckar när ni ser er själva i speglen. Till er som inte ser er själva i speglen.
Till er som slår sönder speglar.
Det här är till er som är för unga, för gamla eller för litet eller bara helt för mycket.
Det är till er som inte passar in och till er som plötsligt passar utmärkt in utan att ni förstått hur det gått till.
Det är till er som förlåter mer än ni blir förlåtna.

Till er som inte kan sova om natten. Till er som rycker till om dagen och undrar om ni sovit. Till de rika vars visioner blivit dränkta av framgång och till de fattiga som inte har råd med visioner. Det är till de unga som längtar efter att bli vuxna och till de vuxna som saknar sin ungdom.
Det är till er sjuka som lider och till er friska som undrar varför ni lider
Till er som förlorat era skrik.


Till dig som aldrig får vara svag för att du anses stark och till dig som anses svag för att ingen förstår hur stark man måste vara för att vara du. Till dig som skrattar tio gånger mer än du blir road och till dig som blir oroad av andras skratt.

Till dig som fortfarande är vid liv. Till dig som härdar ut.
Men också till dig som lever ut.

Till er som står nakna i gryningen i en främmande stad hos en främmande människa på en främmande balkong. Till er som hittar egna stjärnbilder. Till er som målar er röda och blå i ansiktet. Till er som stjäl sprit från era föreldrar och till er som stjärl den här skrivan från era bran.
Till gatumusikanter och er som ger pengar till gatumusikanter.
Till bankmanen som skriver poesi på arbetstid och till poeten som platerar solroror i stadens soptunnor på sin fritid. Tiller som gläds åt tanken att promenera i grynen och plötsligt se en främmande naken människa på en balkong.


Det här är till er


Loke.

tisdag 12 februari 2008

vilken dag är det? Tisag och jag mår forfarande illa

Jag mår fortfrarande illa
inte samma pressande illamånde
men ändå
illamånde
Dricker ett glas med vatten
och njuter av kännslan
att jag faktist får behålla innehållet
för visst är det så att man uppskattar livet lite mer
lite bättre
efter man har varit sjuk.

Jag är inte jag
Jag är mitt sjukjag
Som jag redan har tröttnat på
Jag vill vara jag
Med mycket enargi, glädje sång och skratt
Det känns som bortblåst
Allt känns som bortblåst

vart är du?
Om du menade dina ord
varför har du inte hört av dig?
slår bort tanken

Jag mår fortfrarande illa
inte samma pressande illamånde
men ändå
illamånde

Vinterkräk sjuka

Det började som ett hjärnspöke
Ett svagt illa månde
Jag försökte för neka
Det slutade med att jag hänger över toaletten
Ett monster innuti mig spyr upp allt
Vänder ut och in på magsäcken
Rött, rött
Blundar hårdt
Luften
på svaga ben till sängen
Försöker dricka några klungkar vatten
Vilket gör att jag nästa sekund
Hänger över toalätten
Törstten
Försöker få i mig lite vatten
Meningslöst
Illa måndet som vägrar släppa greppet om mig
faller handlöst in i feber drömmar
En natt som inte verkar nå sin början eller slut
räkna timmarna till gryningen
1 3 4
tiden tyks stå stilla
Tidvis sover jag
tidvis är jag vaken
oftast är jag i ett mellan ting

Det var min morgondag
Då jag inte lyckades resa mig ur sängen mer än till toaletten och tillbacka
Missade 24 timmar i berling
vilket grmer mig
I dag mår jag illa
Spyr inte
Har lite feber
Känner mig oförkalgit matt, trött, utmattad.
Tiden rinner mig ur händerna
Jag står maktlös.

Innan gillade jag inte att spy
sedan känndes det som en befrielse
Jag kan avläsa kännslan

Men jag är på bättreings vägen!
snart
back to bussnis hoppas jag.

söndag 10 februari 2008

Lördag. Falkenberg.

"Jag orkar inte stanna kvar jag är för hungrig och för trött. Har varit här så många dar och här blir det alltid lika blött"
- LW

Solen sken och jag och systern i bilen till Falkenberg.
Som en försenad födelsdags pressent.

Jag gillar Falkenberg.
Det känns verkigen att det är en små stad, det syns på fasaderna och kullerstensgatorna.
En kännsla utav att om du har vandrat en gata, har du vandrat alla.
Den störta anledningen till att vi åkte dit var för att min favorit kafe ligger där.


Det är ett sådant kafe att om jag vore en författare skulle jag sitta där och skriva min stora debut,.
Om jag vore en konstnär skulle det vara cafét jag går till för att hämta insperation, kanske till och med måla av tillfälliga kafe besökare.
Om jag vore skådespålare skulle jag gå dit för att läsa igenom manus och dricka kaffe.

Kanske skulle det till och med vara så att jag alltid var där samma tiden.
Varje tisdag och tonrsag mellean 13:00-16:23.
Att jag alltid satt på samma plats, så när jag kom så stod det redan fram dukat en blåbärd paj och en kanna te, kanske behövde jag inte betala varje gång?
Ta det på kredit.
Låter det tråkigt?
Mja kankse, kanske skulle det vara tvärt om, att jag kom då och då och ingen visste när jag kom nästa gång.
Att jag kunde sitta där i dagar och se ne på mitt tomma block när jag hade skriv kramp.
Kanske kunde jag sitta där apatiskt och se ut igenom fönstet.
Kanske skulle jag börja prata med de tillfälliga gäster.
Fråga främmilngar om meningen med livet?
Dela på en muffins med en gammal tant jag glömmer namnet på?
Kanske skulle jag sammla alla kafe historier som främmlignar berättar över en kopp kafe i en bok.
Sedan skulle jag bli miljnär och bo sätta mig i Paris och endas kunde 4 fraser på dålig franska?


En sak är säker, jag skulle göra det som jag gör redan i dag när jag har med mig penna.
Jag skriver små medleanden på saverten till nästa som får mittbord.
Det är på gott och ont, jag skriver alltid ett medelande på srvetten till en främmling.
Ibland skriver jag ett kostanterande "det rengar" "solen skiner"
Ibland så skriver jag om en kort kärleks historia mellan en pojke och en flicka och butande hjärtan.
Ibland skriver jag bara det som kommer upp i huvudet.
Ett låtcitat eller någon annan visdom.
Det skulle jag göra även då, kanske skulle jag få kontakt via någon vacker pojke.
Kankse skulle han svara mig på hans svretter?

Det som är dumt att skriva hitorier på servetter är att man alsrig får veta om någon läser dem, eller över huvudtaget ser det? Kanske är det berättelser som hamnar rakt ner i soptunnan? Eller något varre,
när man lämnar sitt bord med en servett ser man att någon som känns helt fel sätter sig vid ens bord.
Och man kan se i deras ögon att de aldrig kommer att förstå. Men kanske är det så att iljust det ögonblicket lyckas jag öppna någons hjästa med peoesi?
Kankse kankse.
Hur som hälst,
Jag älskar verkligen stämmningen på det kafet.
Inredningen och bakelserna.
Mumms!





Jag bara blandar ut min tid, med lite te.



Och efter att ha fikat bort ett par timmar åkte vi emot Halmstad, tog en lång promenad. Och jag klippte ut hjärtan ur papper. Lagade mat och drack min första wisky av en anledning som jag trodde att jag aldrig skulle göra.
Såg filmen "grabben i graven brevid" Skrattade och tänkte att så är det

Två världar krockas varje gång vi möts
Bara att kontrasterna är olika stora.

Sedan blev det natt
och man kunde aldrig se stjärnorna

fredag 8 februari 2008

Det är lördag, jag är rusig av vin.

När jag skrver detta är det lördag
klockan är tio två
jag är rusig av vin

Jag vill kartlägga
för att byrta mig loss
det var kvav luft på morfars
hans klara och suddiga blick
en liten pappers lapp i hop vikt i fikan
ord som väger tungt, en fransk poet
och ett sätt att förstå våra ord
om att medvetet välja mjölk i stället för jocie
ord skrivna i bläck och
du öppnar dörrar
jag stänger väskan
måste gå
men i kväll handlade det så mycket mer om
hur ljuset lekte på väggarna
hur ljudet får min röst att skrika
egentligen skulle det inte göra något om jag aldrig träffar dig igen
tillfälligt möte
tillfälliga ögonblick
två vägar korsars
han sa något om att vara poet är något som en blod igel
kanske missförstod jag honom, men det lät vackert.
jag vill sätta mig på ett tåg utan att veta vart jag är på väg
eller varför
jag kan inte andas firhet
när det finns regler
Det är ett brustet hjärta
som slår hårda slag

Klockan är fem i två
jag är rusig av fin
lycklig och trött.

Fredag.


När jag tänker på hur dessa dagar passerar
Hur mycket som har hänt på så kort tid
Kan jag bli helt snurrig
Jag kan be dem att skruva ner farten
Samtidigt gillar jag när det snurrar så där fort
För vad är dessa meningslösa dagar att minnas?
men i slut ändan är det de som ger helheten.
I dag är det fredag
Mina ögonlock är trötta men när jag tänker på det så är det värt det
Även om jag lider av sömnbrist
Men ändå har svårt att komma till ro
fast jag är konstant trött
Borde plugga italienska
Men i detra sinnes tillståndet känns det bra oömljligt.
Vi
en
dag
i
taget
fram
till
maj

I dag har jag filosoferat med sofie, om livet, och om kärlek.
Det finns så många
om
men
och
varför
Ibland förstår jag inte hur det är möjligt att det kan gå ihop
Vi gick förbi fina hus
Jag gillar verkligen hus
Sedan fikade vi och gick till stan i ös reng känndes det som
Typist när man väl har börjat gå börjar det renga
sedan såg vi mustach mannen och hans flickvän
suck

Så var det fredag
Efter att försvoit mig
haft teater
fikat och filosiferat med sofie
vilat
plocka undan på mitt rum
så ska jag träffa hanna
vi ska mysa på morfars kankse?

"Du kan väl ringa mig ibland, för jag pratar gärna sönder alla tomma gråa nätter"






9 siffror skrik våga utan ord

&
jag vågade






torsdag 7 februari 2008

Sol i ögonen

Min klocka på min nattduksbord blinkar
strömen gick i morse
och den har glömt bort tiden
jag önskar att jag kunde vara som klockan
Glömma bort tiden
och
hur den tär på mig

Det skulle var löng att säga att det inte gör ont.
För det gör fortfrandrande
jag sådan lust att över skrida mina bägränsingar
Men jag vet att jag inte kan
hopplöheten

Försökte verkligen att plugga
Italienska
ärligt så gick det inte alls
Känns helt för tok försvårt
fram för allt kännslan att
det aldrig kommer att gå

Hanna ringde vilket känndes underbart, ska träffa tjejen i morgon. :)
jag ringde cristopher, vi har ju inte talats vid
och det var trevligt
För jag skrattar så och han är så rätt
Speciellt det dära
Motsatter emot varandra

Jag har lyssnat på sofia karlsson
tränat
dricka te med milla
"ta lite mer te, det hjälper emot krossat hjärta" -jag

Och det här med saknad
hopplösa förelskelser
och längtan
det är konstigt
för att man tänker
att man aldrig kommer sluta
sakna honom
att det tar sönder en inneifrån
Men helt plötsligt
en helt vanlg dag
kommer man på sig själv
att man inte saknar längre

För det gör över

I dag kom jag på mig själv att inte räkna veckorna
Det är bra.

Vad har jag mer att säga om denna dagen

Jo solen sken
och jag trallade på låtar jag glömt
Att jag såg en vitsippa
och att jag inte visste
om jag visste om jag skulle

skratta
eller
gråta.

onsdag 6 februari 2008

Något om sparrar, och hur de släpper.

Han som brukar hålla mig vaken om nätterna
Med ivriga telefonsamtal

Jag vetinte om jag har berättat det här förr
Det är något om sparrar
Som finns där på dagarna
Då det mesta kan kännas svårt och omöjligt
Men så faller mörket
För staden
Över huset
Över mitt sinne
Skuggorna blir längre
Men allt känns lättare
Det är något med sparrarna
De försvinner
På natten kan jag få för mig lite vad som hälst
Inget känns genant
galet
Utan helt naturligt

När morgon ljuset når mig
Kan nattens tankar kännas aå långt i väg
Om jag har fått för mig att föra något, ringa någon, säga något
Är det ofta att jag förundras hur jag vågade

"Vissa saker måste man göra, annars är man ingen människa bara en liten lort"

I sådant tanke fick jag i går
Nu känns den så avlägsen
att vi får se hur det hela slutar

I dag har vi idtrotts dag
Jag ska hoppa runt i en gympa sal
och klättra till nya höjder
Det ska bli skoj!

Han som brukade hålla mig vaken om nätterna
Med ivirriga telefonsamtal
Har tysnat nu

tisdag 5 februari 2008

Onsdagsmorgon.

Helt plötsligt slog tanken henne
Att tänk om
Tänk om
Det faktist var så att det fanns en riddare som skulle komma på en vit häst
Tänk om man kunde leva lyckliga i alla sina dar?

Av någon konstig anledning hade jag svårt för att sova
Eller kankse inte svårt att sova men svårt
För jag vaknade hela tiden
Rädd för att försva mig
Knas

Det är så där konmakt mörker och luft
Utan för mitt fönster lite så där
Att vi måste bryta isen

Denna låten är så fin, fast winnerbäck gör den bättre.
Detta är den bästa låten ljust nu
För texten är så fint
Kankse för jag också vill ha ett manus
Med en vacker kärleks sen.

Tisdag. Livet är en dans med svåra steg.

När hon var liten fick hon berättat för sig om ett himmelrike
Något som skulle vara så stort och vackert att hon inte kunde föreställa sig det
De sa att hon någon gång kanske får uppleva det, kankse få en tjuvtit.
Kankse skulle hon aldrig hitta dit, hon viste ju inte vart det låg.
Åren gick
Och en mörknatt låg det en pojke i hennes säng
Han dofade godare än alla blommor i världen
Den natten både vann hon honom och förlorade honom för gått
Dagen efter satt hon insvept i ett täckte
och tänkte att hon kankse aldrig lär sig att hitta till himmelriket
Men nu visste hon i alla fall hur det doftande...

Jag lyssnar på E18 med detivbyrån
Framför mig ser jag en speldosa och jag tänker på frankrie och på dans
Jag skulle vilja att hela livet var som E18
Ibland tror jag att det är så
Det är så bra med instrumental musik, för de kan handla om vad man än vill
Och för varje gång man lyssnar på dem får de en ny innebörd.
Så kan det vara med texter med ord åxo men inte på samma sätt.
Arch jag vetinte.

Jag borde sova nu
Med tanke på hur ont jag haft i huvudet i dag
Borde jag sova nu
Med tanke på hur mycket jag ska hinna med i morgon
Borde jag sova nu

Ibland när jag får medelanden
så vill jag dra ut på kännslan
Fansiera om orden
Det leder ofta till besvikelse
med lite pirr.

I dag har det varit en semeldag
Nåogt jag inte alls har uppmärtsammat
För jag gillar inte sämlor
Men finns det inte någon som åt så många att han dog?
Han dog för semlans betydelse
För mystigen över semlor
Han dog ialla fall för något och inte bara slutade extistera
Undra vad jag ska dö för?
Må det bli något fint

"Du kankse sa något som ingen alls förstod som du ångrade, men som du ändå sa
Du kanske gick ett steg för långt för de försoffade så att de inte såg att det var bra?
Du ville ändra på dig själv och på din värld, men fick oförvilligt se att den var seg
Livet är en dans på rosor
Men det är en dans med svåra steg" - Winnerbäck

måndag 4 februari 2008

hahaha





AND
THIS
TIME
CAN
YOU
NOT
STOP
ME!

haha



Måndag. ingen sa att det skulle vara lätt.

Detta har varit en ovanligt lätt måndag.
Inte så där oförklarligt svårt som det brukar vara.
men ändå tungt, så länge solen skiner är jag nöjd.

I dag har jag hört tussentals berättelser hur full och hur kul folk hade det.
Jag tror att de känner samma sak som jag fast omvänt
liter så där upp och ner
För det är olika verkligheter
Världar som krockar och ibland är det nog viktigt att faktist få vara någon
Och ibland kanske den kännslan att vara någon
Liksom tar över hand
kanske är det jag som tar fel
Kankse lever jag inte så som jag borde
För det är väl ung och dum jag borde vara nu eller aldrig
Jag önskar jag kunnde finna något mellan ting.

Det finns en pojke i mitt kvater
Jag vet vilket hus han bor i
Jag har gått för bi där så många gånger
Någon gång när vi var små
så lekte han med min bror och jag tror för mig att vi
har haft vatten krig med det var nog runt sommaren 95
Han har blå ögon
Han får hjärtat att fladdra så där
Igenom ett leende
jag förlorar mitt försvar
Fantersierna målar upp olika händelseförlopp
På bussens fönster runta
Löjligt.
Mycket fånigt
Men en överlevnads teori för måndagar som denna.

Man tror så mycket
jag är så bra på att måla upp saker framför mig
vackra tavlor med guld gram
innan det kastas i golvet
Det blev ju inte som det var tänkt denna gången häller
ingen sa att det var lätt
brukar sofie säga fast på engelska och citera något rock band.
Men jag tappar inte hoppet
Inte än


Bara man vill, bara man vill, bara man vill...














































...så tror jag att man kan.

söndag 3 februari 2008

Söndag

Detta har varit en sådan dag då jag inte riktigt vaknade
Och aldrig riktigt sov
Gått runt och gjort ingeting
ingenting
Vilket har kännts underbart

Lyssnat på bra musik
städat
gått en promenad.

Detta har varit en sådan dag då solen aldrig gick upp
aldrig riktigt gick ner

Jag har sett på Ronja Rövar dotter
Jag älskade det som liten
Såg på bandet tills jag slet sönder det
Nu kom allt tillbacka på ett nytt sätt
De fina replikerna
"systra mi jag följer dig vart du än går"
Sångerna, kläderna, kännslan
När jag var liten ville jag flytta in i en brjörn gråtta
Jag ville bo där med en Birk
Jag ville fiska och bada i älven
Friheten jag drömde om friheten
Om äventyren, hästarna, och läger elden
Jag skricker fortfarande vår skrik varje vår
Bara att när jag gör det nu är jag rädd att folk ska tro att jag bli överfallen
och att det inte bara är ett vårskik.
Jag skrikcer ut all vinter så som Ronja gör, så som jag alltid gjort
Jag längtar till våren
När jag tänker efter är det nog den samma
Jag vill nog fortfarande hitta en Birk
Bo i en björngråtta
För jag drömmer fortfarande om friheten


När jag skriver detta hör jag vattens pårlande.
Jag tappar upp et bad, ska ligga där och ladda battirer
Levande ljus och svag musik.
Även söndagar har sin charm.

Lördagens loppis fynd och äventyr.


Lördagen var som sagt lyckad.
Detta är loppis fynden.


Solglasögon med håkanlook 10 kr



En vacker porslin ask att sammla drömmar i. kostade 35 kr, men jag fick den för 20 kr




"skriver till dig ifrån en musikers louge, som mest liknar ett cyckel garage på mitt kavaj uppslag sitter din broge på bordet ligger kvällens gage" - HH
Det vackra fartyget, 20 kr fick det för ca 17 tror jag

Sedan blev det kväll och vi åkte hem till frida för att njuta av god mat och dryck. Och ladde upp inför Hanna, Jakob och Emelys 18 års fest. Maskerad där man skulle vara utklädd till något osm började på bokstaven R. Vi dansade även till bra musik och försökte få in några bugg steg. Annars hoppade vi runt var lyckliga.
Detta var kvällen outfit.




För er som inte kan se vad vi föreställer så är Bild 1 Jag som rymdforskare, med planeterna runt mig. Bild 2 Sofie är risplockaren/risodlaren Ching och Bild 3 Är Frida som en rabsbagge.

Vi satte oss glada och laddade på buss 10, sedan visade sig att buss 10 ändas varannan gång kommer fram till gullbrantstorp. Detta resulterade i att vi gick gå 3 Km i kålsvart mörker under en vacker stjärnhimmel. Vi såg knappt vart vi satte fötterna. För mig som är mörkrädd var detta verkligen en upplevelse jag inte kommer att glömma. Efter att vi virrat runt så kom vi till festen. The party alla har pratat omi så där tre veckor.
Där alla var glada eller ialla fall runda under fötterna. Där var det botten upp och donka dunk musik. Jag dansade mig galen och det var kul.
Men hur skulle dem förstå, de vet inget ting om oss.
Sedan träffade jag trevliga människor vilket var trevligt. Det fanns en glöd i hjärtat och jag var förbannad för att jag glömde mig cd hemma. Mitt i allt så föll det vackra snö flingor över staden. Festen som enligt mig aldrig nådde sin topp tog slut innan den riktigt hade tagit fart. Och klockan tre var jag hemma i min säng igen. Fylld av funderingar och tankar.

Tack.

"Där elden flagnar men fortfarande glöder." LW

lördag 2 februari 2008

Underbara Lördag.

Oh vad jag älskar dessa lördagar
Underbara lördagar
Då man vaktar tidigt, ser att det är ovanligt bra väder
Man ser solen och det blåser
Och hur man går runt på amnestys loppmarknad med Sofie
Hur ibland allt skrot finns det guld för den som letar
I dag köpte jag ett par jätte snygga solglassögon som ger en enoslagbarhåkanlook, och passar perfekt i vår.
En broge som såg ut som ett blått vackert fartyg tyckte det passade mig nu när jag vill sjökapten. Eller kankse kommer det en man ifrån ett fraämmande land och undrar om jag vill segla i väg med honom?
Oh ja den var verkligen vacker, jag gillar ting som på minner om mina barnsliga drömmar.
En porsling ask med målade rosor, vilket passar till min tavla. I den kan jag sammla drömmar, förvara efeitornet och mina nycklar till säng bordet.
Sedan hittade jag en liten klocka vars tid hade stannat, vilket passar in på min kännsla att stanna tiden. Jag ska gå till en gubbe på torget någon dag och be honom att få liv i det lilla arbandsuret.

Sedan vandrade vi hem i solsken och hade solen i ögonen, och allt gammalt grol bakom oss tråts allt.

När jag kom hem gjorde jag en en dans cd vi ska ha i kväll, bakade en jorgubbs paj. Så nu smakar luften i hela huset som jorgubs paj. Så ljuvligt!

Sedan sover jag drömmlöst
dricker te och ska nu börja fixa och dona innan jag ger mig av till frida.

I kväll ska jag på en tre bubbel 18 års fest långt ut i ingenstans. Tror det kommer bli jätte kul, man ska vara utklädd till något på bokstaven R och jag älskar att klä ut mig.
Jag ska vara Rymndforskare och dansa mig galen.

Ska i morgon försöka lägga upp bilder på outfiten och mina fynd.

fredag 1 februari 2008

Fredag.

Fredag.
Vinden blåser rakt igenom mig
Jag fryser tänker på något varmt land
Tänker att det är inte konstigt att vi svenskar anses som oscociala
För om någon hade försökt prata med mig i morgon kylan
Tror inte jag att jag skulle vara så himmla glad och social
Känns som alla enargi går in i kroppen för att man ska hålla varmen

Annars har det varit en bra fredag med teater och sedan en foto lektion som jag gjorde kort. Gick efter genomgången och vår lärare hade tidsrekord på en genom gång på ändas 20 min.
Kom på mig själv att tappa konsentrationen.
Där mina tankar brukar hamna tillsslut på omlopps banor runt två stjärnor. RIng tussen olika planeter och jag tänker på vad de har sagt, jag tycker på tid och hur vart mer exat det gick snett.
Tänker att det snart gått en månad sedan k var här, och månad sedan jag träffade E och hur avlägset det känns.
Och att C fick rätt, och allt runt om krig. och om festivalser, musik, låttexter vardags problem.
Innan jag kommer tillbacka till källa våningen och kommer på mig själv att jag inte alls vet vad han pratar om.

Sedan åkte jag impulift hem till frida och drack te och fikade. Snackade skit och hade super trevligt.
Innan hon och jag efter om och men kom in till stan.
Där var dags för pressent jakt ochköpa lite till out fiten.
Och sedan kolla på möjlighet för att faktist resa till något vackert främmande land
det ser svårt men inte omöjligt ut.

"Begrav mig med penna och med block så även om jag är död, letar orden sig upp" - Navid