Let it be sunshine.

Hur släpper man en dröm?

Verkligen.

Verkligheten slog mig i morse.
Sköljde över mig som iskallt vatten
Blev till huvudvärk som ligger över mig som en dimma.
Lite inre stress på det, stela axlar
och en lång lista.
Saker som måste fixas innan London.
Jobba lång helg, utan att veta vart man ska få enargi ifrån.

Och det lugn han ingav mig, känns som blåst blåst.
Hans mjuka händer, är för långt bort.

Mammas snälla röst
Samvetet jag bär över att det är så svårt att få saker att passa

Verkligheten slog mig i morse
Slog om kull mig
och jag hamnade i sängen igen, stirrandes i taket
utan att veta vad jag egentligen tänkte på.

Bilder som togs under en tid.

Det jag lyckades fånga på bild.
De andra har jag kvar kristallklart i som små sinnesbilder.
och de är mycket finare en kort, men svåra att visa upp.

Världens bästa och finaste Milla.


En kväll lyssnade vi på när milla spelade på rotundran.
Sommarkännsla att sitta där och lyssna på musik.

En dag åkte vi till havet, mitt öppna brusande hav.
Det blåste mycket.
Det var fint.

Vi lånade Ipod laddare av Milla, på vägen träffade vi denna söta lilla hundvalp.
Man blir lätt kär i den.

Så där mitt på dagarna åt vi frukost.
och drack kaffe ur mumin muggar.

Erik är bra på mycket, bland annat att vika saker.
Så som skortor av 20 lappar, fåglar, hattar, båtar, och neckros savetter.

En del tid tillbringades mellan mina lakan.

Han fick mina solglasögon
För de var så fina på honom.

Ett försök att vädra ut.

Jag var tvungen att byta sänglakan
mest för att de jag hade bara luktade han
och att det doftar så gott
att man saknar honom så mycket att det gör lite ont
och då inser man att det skulle vara självdestruktivt
att ens försöka sova i dem utan honom.

"Vad jag bryr mig om nu är att känna dina armar runt mig, även om jag vet att jag måste glömma dig."

För att han spelade denna, och sa att så är det.
Och nu känns det som denna låten är vi, tillsammans med säkert 10010 andra låtar som vi lyssnat på eller känt igen oss i.
Men det är ändå något speciellt med denna låten.

"The hardest part was leting go
nog taking part
the hardest part"

Han kramar hårt
Jag inbillar mig att det är lite hårdare än han gjort innan
Lite längre
Jag tänker på att jag alltid vill minnas honom
hur han
luktar
smakar
känns
är
skrattar
hans paralleller
och hans historier om ett liv
vill minnas hans hjärtslag, och mina fingrar i hans hår.
Men framför allt känslan hans blek blå ögon gav mig
varje gång de mötte mina.

Jag vetinte hur man säger hej då till en pojke som har har fått en att bli mer levande.
Den finaste pojken man hittils mött.
En pojke man inte vet om man någonsin få träffa igen.
Hur säger man hej då till en sådan pojke?

Det är engkelt
Man säger inte hej då.
Smärtan i börsten trycker på och
Man bästemmer att man en dag ska ses igen, man hoppas att det blir i London.
Och man hoppas att den tiden kommer kännas som ett ögonblick
Fast man vet att ensama nätter alltid är oändliga.

Jag tänker att det kankse kommer en dag då jag kan få perspektiv på allt det här.
Ett natuligt avstånd.
En distans.


Man säger hej till urinvägsinfektionens smärtor.
Börjar äta piller, ser hur regnet öser ner. På ett sätt som man inte visste att det kunde regna.
Man går på stan med Frida och pratar, pratar, pratar.

Man kommer hem till ett rum, en säng med skrunkliga lakan, lagom stökigt, lyssnar på musik, blir melankolisk.
Känner hur tröttheten slår omkull än.

och är så ofantligt glad att han kom
att han vände upp och ner på allt
rubbade extistensen
För hur det än känns nu så spelar det ingen roll

För jag hade saknat honom även om vi aldrig hade mötts.

Med andra ord: Han är fin som snus!

.

"Om det här är allt vi hann så håll mig hårt.
Håll mig Älskling." - Kent

Ett, två tre på det fjärde sker det aldrig.

Stan är full av turister, jag hör att de pratar på andra sätt än mig.
Ändra sätt än vad denna staden är van vid.
Det ger ett falskt intryck, de som är här nu vetinte hur död denna staden är
Tisdagen den 6 November när det regnar, man fryser och hösten växer som en obehanlig kännsla.
Nåogt obehagligt växer i en, tankar man inte kan sätta ord på smatidigt kommer tomhet.
De vetinte inget om att väta på bussar som inte kommer, eller de kvällar då tiden står stilla.

Livet behöver kontraster för att bli värt nåogt alls.
I dag är det solsken, vi dricker kaffe och han kallar det för fika jag säger frukost.
Himmlen speglar av sig i hans ögon i mellan oss flyger det en citronfjäril. Högt, över taket.

Nu är det 29 juni och det svider till när jag tar ut pengar jag vill spara.
Bilradion spelar dålig musik och det är kväft, nästan lite svårt att andas.
Men det är okej, och
ett,
två
tre
på det fjärde sker det aldrig
Erik står och smår ler medas jag tar simtag efter simtag.

Vi hälade på krabborna, och såg på båtar
Såg på hur havet ändrade sig
och jag
pratar
om
samma
saker
hela tiden

Kankse har jag satt mig själv på repiete?

Vi hjälper milla att packa
Ner små saker av sitt liv som man behöver när man ska till grekland
Vi lämnade en laddare
Jag hade plastblommor i håret och skrattade åt det

Han visar mig bra filmer
äter chips och smakar salt.

Nu faller skuggorna
Men det är inte den 6 November så vi står kvar
Så dära att hud nära är för långt ifrån.

ps. jag är en sådan som ser till att folk inte kraschar.

Nedräkning.

Om en månad bor jag i London.
Hur känns det liksom?

Men de senaste dagarna har jag inte tänkt på London.
Jag har mest tänkt på hur gott hans hår luktar.

Min bil faller sönder.
Kankse blir det en dålig metafår för oss
vi
för det är ett timglas vars sand rinner mig i mellan figrarna.

" Det gångerna är som en dröm och det närvarande förstår jag icke"
- stig dagerman.

Kärlek är ett brev skickat 1000 gånger

Han vill indrotinera mig i sin musik och vidoes och grejer
Och så skriver han rebusar till mig
Det är fint.

Ser jag i syne nu igen, Är du något som inte ens har hänt.

I en suddig värld där gräsen mellan verklighet och dröm känns hårfin. Och man vetinte riktigt hur det är för ens man har passerat den gräsen.
Då man redan är på andra sidan.
Och gått förlorad i han rocken roll blå ögon.

och jag vetinte om jag någonsin kommer kunna sätta ord på det.
på som ger han rättvisa.

Och fast jag hör hans hjärtslag, känner han emot mig.
Kan jag inte riktigt förstå, precis som det är för mycket att ta in på en och samma gång.
En tillfällig gäst i mitt liv, med band vi inte bryta, inte klippa av eller göra oss fria ifrån.

Och ibland när det plingar till i hans mobil
blir det så uppenbart att han kommer ifrån en värld som jag aldrig blir en del av.

det är som om någon har tryckt på paous
Där vi står still, fast jorden snurrar lite fortare än vanligt.
Tiden rinner mellan mig ständigt igenom fingrarna.

Lägger örat emot hans bröstkorg
Där inne slår något ett slag
för denna drömmen som gjord av glas.

.

Detta ska man tapsera väggar med.

Snurra min jord.

Jag tror jag ber honom
att han ska snurra min jord
Igen
sätta snurr på allt
vända det upp och ned
rubba extistensen
klart som fan att han är hjärtligt välkommen
Jag har ju längtat
efter precis det.

.

"Hur kan du vara så säker på din sak
Hur kan du vara så is kall, ren och klar
När det finns platser i vinter gatan kvar
Som vi aldrig får se"

- Kent

Tralla la lilla molntuss, kom hit ska du få en puss!

Jag gillar moln.
De är finare än stjärnor tror jag beästemt.

En egen kamera, och den är bara min.

Nu är jag en av alla dem som har en Cannon 450 Som tar bilder på sig själv i en spegel.
Men just nu skiter jag i det, jag är så glad att munnen går ifrån öra till öra.
Min första egna kamera, den är min och bara min
Och tillsammans ska vi uppleva världen!
Och bevara alla de dära ögonblicken som jag lever för.

Om för långa telefonsamtal.

Det är när jag pratar i telefon med Frida
I flera timmar
Då vi pratar om blondinbellas hår, skit snack om sturefolk, drar konstiga parareller, körkort, och allt annat som far i huvudet på oss.
Det är då frida gång och gång får mig att skratta.
Och det är när skrattet bubblar ur min bröstkorg som jag förstår hur mycket jag kommer att sakna henne.
Jag kommer sakna henne mer än vad ord kan säga.
och det gör så ont att tänka på det att jag slår bort tanken gång på gång.

För det är en kännsla av att jag förlorar henne för alltid.
Som jag aldrig riktigt kan förneka, förklara eller ens förstå.

Det är som julafton, en riktigt bra födelsedag, eller som jag hadde vunnit på lotto. Bara det att jag står för kalaset.

Jag och syster yster vandrade alla gator välplanerat. För tillfället ser det ut som min syster har svalt en badboll, en väldigt söt badboll. Hon är gravid med andra ord, och som vi alla vet är det inte så lätt att orka lika mycket då. Så jag hade en fin shopping plan kallad " I Lovisas fotspår".
Jag har köpt mer än vad jag får i julklapp känns det som ;) Gjort av med pengar som ännu inte är mina. Det var sol och moln, och regn, och sol. I en lagom knasig blanding.
Det blev inte så många bilder, men en annan gång kanske.

Topshops under kjolar som vi alla drömmer om.

Typ ett sådant hus när jag blir stor
tack

Fin gatomusik.

Göteborg, I am on my way.

Jag ska köra bil till Göteborg.
Men min stora syster som resesällskap.
Jag ska visa henne mina gator i den staden, de finaste butikerna, de små caférna, de långa kullerstensgatorna, Parken, och den godaste kaffet, lassagen.
Ni förstår, vad Härligt!

Vilda hallon, du och jag bestiger berget.

Jag och milla går en lång promenard
Vi äter vilda hallon ut med vägen, precis där träden tar vid.
De har en söt smak och milla inbillar sig att de smakar gift

Dagen smakar eftertanke och vilda hallon
Älskar de sättet hennes stora blå ögon ser rakt igenom mig.

Det här är vad de säger.

Jag är bra på att glömma bort att andas.

Jag är bra på att planera, skriva långa listor, jag är bra på att göra det som står på listor, jag är bra på att ta mig för saker, jag är bra på att bestämma saker minst 3 veckor framför mig, jag är bra på att ta ansvar, jag är bra på att ställa väcka klockor, passa tider, stressa, jag är bra på att göra saker som ingen annan ser behövs så som att sotera ibland mina kläder, damsuga, diska, kasta ut sopor, jag är bra på att bästemma att jag ska nog försöka göra något i morgon när jag är ledig mellan 1-2 och jag borde nog ringa den och bästemma något. Jag är bra på att sova lite och vara igång. Jag är bra på att jobba fast jag är så trött att det känns som att jag gör allt som jag levde under vatten. Jag är bra på att göra saker för att jag har bestämt mig för att göra det. Jag är bra på att bäestemma vad jag ska ha på mig i morgon, dagen efter det, nästa fredag, och nästa söndag.

När jag gick i skolan var jag bra på att plugga, att göra 5 skolarbeten på en dag, för att sedan leva för den dagen då det inte finns några skolsaker kvar, men det kom alltid något nytt. Och den dagen då jag inte hade nåogt att plugga kom aldrig under min skoltid.
Jag är bra att sitta timmar och skriva saker. När jag skulle ta körkort kunde jag plugga teori flera dagar i rad, sitta på körskolan, cykla hem och sitta 3 timmar till. Jag är bra på att komma på mål, och sedan gå igenom eld för att jag ska nå upp till dem. Jag kan få för mig att träna fast jag är för trött för jag tror att jag mår bra av det. Jag är bra på att fossera saker, må dåligt för att leva för den dagen då jag mår bra.

Jag kan komma på omöjliga proget och skriva de i böcker och planera dem. Och veta att jag aldrig kommer ta mig tid till dem. Men ändå tro på den på det viset att det skapar en inre stress i mig. Jag är bra på att sitta sena nätter och skriva, se på bloggar och lyssna på musik i stället för att sova.

Jag är bra på att drömma mig bort, fastna i fantasier, hitta på illutioner, prata om saker jag vill göra, jag kan prata som om jag var 10 år äldre, jag kan prata om hur mitt kök ser ut i framtiden fast jag inte ens har ett kök. Jag kan hitta på saker som antanligen aldrig kommer hända, och skratta åt mina på hitt som ett skämt jag innerst inne vill tro på.

Jag kan vara sjukt eftektiv.
Men allt når en gräns.
Allt faller
Och jag faller lika hårt varje gång

Varje intensviv period slutar i perioder av stiltja
Perioder av konstant trötthet, spända axlar, huvud värk, tårar och självkritik.
Dagar jag sover, sover, sover.
Dagar då jag är lätt irreterad, lat och inte borde få umgås med andra människor.

För när det kommer till kritan är jag as dålig på att ta det lungt.
Jag är dålig på att ha dagar då jag inte har bestemt något. (när händer det ens?)
Jag kan må dåligt om jag inte har något bästemt dagen efter, för jag är rädd för dagar då jag inte har nåogt bestemt. Utan att veta vad jag är rädd för
Det är inte häslosamt och kanske får jag en för tidigt död för att jag försökte leva så mycket det gick på så kort tid som möjligt.
Kankse försöker någon samman fatta det på min grav sten. "Lovisa sprang igenom livet", eller "Livet hände medans Lovisa gjorde sina listor om morgon dagen"

Jag är dålig på att vara med mig själv.
Jag har svårt att äta själv, se en film själv, se på tv själv, svårt att sova själv i ett stort hus.
Jag är bra på att isloera mig själv framför datorn, i sängen i timmar.

På min nästa lista över saker jag vill lära mig.
Så ska pungten " Lär dig att ta det lungt" och "lär dig vara själv" Finnas med men jag är rädd att jag hällre proritera de andra pungterna så som:

Lista över saker jag vill lära mig:

Lära mig dansa Swing
Lära mig prata bra engelska
Lära mig spela något instrument
Lära mig tanka en bil
Lära mig stå på händer
Lära mig jonglera med käglor
Lära mig göra cuppetiono och i kaffe skummet ska vara som ett hjärta
Lära mig göra tjusiga muffins
Lära mig surfa
Lära mig att bli lika bra på skidor som jag är på snowbord.

Denna lista kan göras oändlig, som ni förstår

Lovisa hittar munspelet.

Detta fina halsbandet med munspelet hittade jag här.
Det är det bästa just nu
Och de är få toner men ack så fint.
Ett halsbands munspel
Kan knappt bli bättre

Sådana människor som Matilda insperarar.
Läs hennes blogg med, även den är jätte fin.

Tidig morgon, loppis och regn

Tidig lördagsmorgon:
Det är en lögn att säga att jag hoppade upp ur sängen så glad över att det var dags för loppis.
Jag slog av väckarklockan och tänkte "hur fan tänkte du när du tycke detta var en bra idée?" Då jag inte minns senast jag inte vaknade tidigt eller av en pipppande väckarklocka.
Jag hasade ner i köket med en hvudvärk, mensvärk, halsont och var allment svullen och trött.

Men efter te, lite fil och en ipren senare känndes allt mycket lättare. Hämtade upp sofie och körde i väg emot årets Liones loppis. Vi förstod snabbt att vi var tvunga att vässa armbågarna, ha mycket tid, och vara snabba för att lyckas få tag på något alls. Konkuransen var sten hård!
Så sjukt mycket folk.

Många fynd försvann precis framför ögonen på oss. Så där att det skär till i hjärtan och man tänker "Typiskt" och ser framför sig ett senarium där man hade varit 10 sekunder snabbare kunde just den saken varit min.
Efter 10 minuter hade de bästa fynden försvunnit, det var så stort att svårt att veta vart man skulle börja eller sluta.
Och det är viktigt att komma ihåg att loppis handlar om att kunna se saker i ett annat samanhang, och att ha tur.

Jag vetinte om det var tur eller skicklighet när jag hittade denna väskan för 20 kr. Hurra!

Tycker om att den har många fack
Och penn hållare.

Jag hittade en orginal hand manual
Så fint, och väskan kommer ifrån findland.
Vilket jag har lite förkärlek till.

Sedan åkte vi till Harrpline och efter mycket om och men hittade vi en ny loppis Liones. Med ännu mera folk och det var helt sjukt hur vi köade ut och in.
Det var svårt att hitta men för en 10 hittade jag detta:

Hårspänne.

En liten dahlarhäst som ska med till London

Och en jätte fin blå, röd, vit, skarfs med ankare på.
Fast den ligger i tvätten.

Det var värt att skippa sovmorgonen, jag och sofie hade det underbart och vilken fin start på dagen!

Freday, I am in Love.

Jag ska till Frida
Äta räkor och annat mummsigt.
Dricka vin.

Sedan ska vi dansa ut på gator
Jag har på mig klänningen som gillar dans.
Så det kan nog inte bli mer än lyckat.

Jag ska dansa bort allt
Hoppas ni med gör det.

Would you let me play this song 30 times a day?

Ny favorit låt
som jag lyssnar på, om och om och om igen.

Gör det du med.

Varberg. Detalj.

Solvarma klippor, solen i ögonen.
Får människor att se ut som skugg skiluetter. Så vackra.
Världen i motljus och när vi sitter där i tystnaden. Då ord inte behövs yttras är jag så glad för att få vara där jag är just nu.
Inte i Moskva, inte i London, inte på jobbet, inte i en varm bil, inte i Australien, inte i en skidbacke, inte på ett stökigt café, inte en stressad gata, inte en pulserande dansgolv.
Utan precis där på en solvarm klippa med solen i ögonen, en sol som får havet att glittra, och Sofie och Frida på varsin badhandduk.

Tystanaden, av att vi alla har svårt att finna orden. Vetskapen att vi vilar i varandras kupade händer och att i de händer håller vi varsamt om lyckan.
Vi ger den liv, och aktar oss att hålla för hårt. Får hårda händer kväver den.
Kankse tänker vi inte på det, vi doftar solskyddsfaktor.
Rädd för öm hud, och canser. Doften blandar sig med det salta havetssommar vindar.

Innan har vi vandrat nya kullserstensgator, varit på märknad suktad efter färskfrukt och massage. Drömt om en plånbok som skulle tilllåta oss att köpa cremer som doftar lera, greap, och pepparmint fotbadssalt. Sådant onödigt som man vanligen aldrig köper.
Jag hittade en rosett att ha i håret.

Jag har en dröm av glas, nämligen att lära mig att blåsa glas.
Det är bara en av de sakerna jag måste göra innan jag dör.

Kör bilen hela vägen hem. Hamnar i fel fil i en rustningstrafik där alla är turiser precis som vi.
Lovisas volvo sjunger "honk honk" hela vägen.

Falukorv, makaroner, och sedan springer vi hela så fort våra ben bär. Ditt skratt bubblar ur din bröstkorg. Men vi hinner fram, och sitter och njuter av like trubardur musik den sommarkvällen.
Bara ben och vi fryser inte.
Det vi upplever just nu är något alldes unikt.

Bilder:

I varberg är det så fint att det finns hjärtan på Gatorna.

Jag lekte att jag hade en fin muschach med min fina nya rosett som sedemera ska va i håret.

Hopp.

Detta kallbadus har jag aldrig badat i, men jag ska någon dag.
Byggnaden är så fin att jag skulle vilja flytta in där.

Yeah

Sommarens godaste glass.
Och jag i knepig pouse.