Mjo.

Atomer, isotper, molekyler, föreningar, ämmen, syror, surt och basist.
Det är ologiskt.
Jag orkar inte.

Då är det inte dumt att köpa nya kläder i stället för att plugga.
Det är inte dumt att fika länge, lyssna på musik.
Se på världens konfilkter och extistens.
Men ändå inte komma på vad man ska skriva i religons arbetet. Vad tror jag på? Hjälp.
Jag gör nästan inget annat än disskutera, religoner, samfund, tankar, och krig. helt plötsligt står jag helt naken, utan en ända terori. Hur kan det komma sig.

Ne, Hakuna mattata!
Det löser sig, jag behöver verkligen inte kunna NK och jag blir inte lyckligare av det.
Drick te, och förökt uppskatta skit vädret.

hemköp.

I går gjorde jag en god gärning.
Jag hjälpte en dam på hemköpt. Hon hade skägg.
Hon tackade mig onödigt mycket, flera gånger om.

Och de som jobbar i post kasssan på hemköp är sura citroner.
Tråkigt för dem.
Och tråkigt för det blir dålig stämmning när allt man vill är att posta ett paket.

Det blåser utanför mitt fönster.

Jag köpte en fin liten bok på loppisen.

Två sidor av samma mynt.
I dag har varit en toppen dag som började med fin loppis stund med Sofie.
En tur hoss Frida med de nya höst skorna.
Pluggstund med milla och fika.
Massa bus med lill killen hemma hos syster, god kvällsmat och sedan en tjejfilm te och kaffe.
Nu väntar en god natt sömn, och det stormar utanför mitt fönster.



Var rädd om dig. Tror att vi alla ska börja se efter varandra lite mer.
Krama de du tycker om lite extra i kväll.

Söndagar brukar ge mig huvudvärk.

Söndagar är en att göra dag.
och nästan inget annat.

Men först lite loppis.

Vi lever livet utan skönhets sömn.

och efter att ha köat så var vi där alla andra var i går.
Mitt i trämslen, i svetten, glassplitret och disodunket under färglada lampor.
Vi såg mänen vars kostym fortfarande luktar stek os ifrån ett ställe som ger oss ångest, de raggade säker småflickor, vi såg våra gamla klasskamrater i från höstadiet (kanske var ett högstadiet disco vi var på, med massa mellanstadie steg och sminkade flickor). Vi såg dem som stod i hörnet och de som hade tappat kontrollen.
Ibland såg vi inget alls, då hade vi som roligast. När dansen blev flamset, tramset. När rösten tar slut och du hest kraksar med i dåliga tuggumi pop slager.
En kille säger att vi gick ju på samma skola i höstadiet. Jag har aldrig pratat med grabben innan, och är förvånad att han pratar med mig. För under min lågstadietid såg han mig aldrig. Det var han som var sötast när jag gick fyran gick han i femman och alla var nog lite små föreälskade i honom. Vi dansar och han frågar om han får bjuda mig på champane, jag skrattar nog lite inombords och kankse lite utombors och tackar nej.
Livet är så knasigt.

Så fortsätter kvällen, i glassplitter som likom knastrar under tyg skorna. Slemmiga men som bara söker. Jag skrattar med huvudet upp emot taket, jag råkade skalla en man, tror han fick ont och jag liksom försvann i folk massan för att slippa bråk.
Och jag känner mig inte hemma. Det är inte riktigt här jag passar alldra bäst in. Det är inte min musik. Det är inte min grej.
Men jag har väldigt kul och jag känner att jag lever.

Vi cycklar hem i mörker. Vi följer han som besteg sveriges hösta berg i dimma. Han som inte tyckte att det var särskligt svårt följer vi hem till hans tegelhus. Han är en sådan som kan sväva i luften.

Jag slår i gen mina blå i något som känns som ett ögonblick. Fyra timmar innan (jag är ett vrak) går vi upp.
I dag är det ju loppis lördag. De bästa lördagarna i månaderna är loppislöragar. Jag köper en fin bok om kärlek, en hårnål med en annanas, jag gör något busigt och köper en billig tröja, jag köper ett skärp som ska laga min väska och ett tyg jag ska sy ett draperi av.
Sedan köper jag en fin kopp som sätter guldkant på vardagen.

Blek, cyklar jag hem.
Och jag har inte fått något vettigt gjort efter det.
men nu ska det bli en mysig lördags kväll.

Så här såg vi ut innan vi gav oss ut i nattmörket i går:

Sofie.

Jag.

Frida.

Dansade clowner på gott och ont

I dag är det Fredag. (igen)

I dag dansar jag Sofie, och Frida runt på mitt flickrum till den här låten.
Gör det du med. Då blir man Fredagspepp!

När du hör denna låten hoppar du runt och sjunger på franska som du inte kan ett enda ord på. Men det går så bra ändå.

sedan lyssnar du på denna:

Och så skicker du "snart är jag kung" och tänker att det faktist är så. Och att ingen någonsin kan slå ner dig.

Efter det så, tar du på dig den finaste kjolen du har i din färglada gadråb.
Ett par fina strupebyxor.
Kanske bjuder du dina vänner på ett glas rött vin innan, Du cyklar in på din cykel in till staden.
Sedan dansar du under färglada lampor hela natten som aldrig tar slut.

Fredag hela veckan.

Vi glömmer höst, vi kommer vår, vi glömmer bort allt och tror att tiden är svår. För att komma på sen efter åt, att vi hade det rätt kul i mellan åt. - LW

Efter lite mer skönhetssömn än de senaste nätterna var det underbarrt att cykla till skolan i guldglans, med rosa kinder och basker. Skolfotot är inget vi pratar om nu, fy. tror det bli min värsta. Men jag gillade att vara Prins så den outfiten kan jag ju spara och använa nästa maskerad?

Hemma hoss sofie kom vi på hur mycket vi hatar nk och vi kom aldrig på hur våran labb kan användas i samhället. Helt omöjligt.
Men sedan dansade vi till vi blev 800 grader, och då hade vi bara kommit på ca 20 sek på kogrografin. Så hur det hela kommer sluta kan man undra. Men kul har vi, bra blir det nog till slut.

Sedan hade jag handledarmöte och det känndes jätte bra. Så ceep on the good work. Så att säga. Men inte i dag, i dag är det FREDAG HELA VECKAN. I dag är det fredag, oavsätt om ni säger att det är torsdag så är det fredag. Jag dricker gin och lime, äter chips, sedan ska jag äta en good fisksoppa och se en dekare. Ljuva livet!

Jag nyser himmlans mycket och jag vill faktist inte bli förkyld nu.

Hösten.

Man kan inte sitta inne i skolan och se på film när hösten brinner.
Vi hade picknick i parken, på blå rutig filt. Jätte goda mackor, missförstånd, skratt.
Sedan en lång promenad med Fina hunden Alice.
Om hösten var lika fin som denna dag hadde jag aldrig klagat på den.

I morgon är det skolfoto!

Uppladdning på går.

Jag tycker dena vedion är fin och rolig.
Känns som Anika, ändå känner inte jag henne.
Jag lyssnade på henne i går på p3 (tack för tipset sofie)
Jag gillar hennes norrlenska dialekt.
En dag vill jag med bli som hon.

Scones, vändskap och plugg.

I dag har varit en vacker dag. Jag och förken K har planerar storslaga planer där man slår kuller byttor i luften och vickar på rumpan så där som de gjorde på 30 talet. Det ska vara högt temop, glädje rus och så ska det svänga.
Men som sagt lösrykta planer om något storslaget!
Kanske början på en sussé. I alla fall kommer vi ha super kul och det är knapt att jag kan stå still i mina dans skor när jag hör musiken spelas i mitt huvud.

Var det bara jag som räknade minuterna på filosofin? Varför är det så att det är läraren som är ämmnet och inte ämmnet som är läraren. Jag hade sett fram emot filosofi sedan den dagen jag började 1:an nu har jag svårt att tycka det är kul.
Får man djupare röst om ens midje mått är bredare?
Jag fattar inget alls och jag vet att jag borde sätta mig med boken och försöka förstå alla fina ord. Men oh, jag orka inte. "man måste trrrääna"!
Jo visst.

Och i morgon ska vi baka tårta och se på film.
Kan någon ge mig en bra anledning att verkligen gå dit?
Säg inte för gemneskap och nya vänner. Det kommer ändå inte hålla. Hjälp, jag kommer dra ner mitt lag i avgrunden. Men ska försöka peppa mig själv i morgon, kanske lite carolina klyft morgongympa, tjuv läsa tårt resept och rebusar?
Jag vill inte ens äta tårta. Men Heja mitt lag!

De var en super mysig i eftermiddag i dag. Vi bakade scones, drack te, invigde min anti dropp jag köpte på prickig katt. Anyliserade klassen, och så pluggade vi. Mindre kul men ett måste. Jag ska skriva lite logg bok nu, så att jag skriver här är bara för att uppskyta något annat.
sedan tränade vi, och jag känner redan vilken träningsvärk jag kommer ha i morgon.

I morgon är det lycka, för då kommer Hello Saferides Album till min brev låda. Förhoppningsvis :)
Dans, dans, dans!

p.s jag vill ha dig nu som jag hade dig förut.

Jaba daba do!

Jaba daba do!
Jag och Fröken Lejfrod ska sitta 17 timmar i en buss för att sedan bestiga berg så höga att de når andra himmlar.
Sedan ska vi äta för mycket Snitchel, glu wine, apfel strudel och nej jag kan inte skriva tyska ord. Hur som hälst ska vi spänna fast våra snowbordar och skidor och swicha ner för backar. Bo på hotel och somna jätte tidigt på kvällen och vakna av att kroppen känns som en ända lång tränings värk

Må det vara långt till dess.
Tur är det
Men v 7 så är det skid semmest er i Österike som gäller.
Det är så som skidsemmester ska upplevas.

fortsättningen följer..

..Och Frida ringde och sa.
"Alltså jag vet inte mer än vad jag gjorde i går"
Toppen :) Ännu 24 timmar i så där ovisshet.
Jag ska lägga mig i ett badkar med is, eller så lyssnar jag på p3 pop med Hello saferide. Ja det låter faktist sköntare.

Oh, låt det vara menat så.

Kvällar då jag hoppas Frida ringer med glädje i rösten.

Varje gång telefonen ringer i dag.
Så önskar jag att det är Frida.
Jag önskar att det är Frida, att Frida ska ha den där rösten man har när man ska ge ett riktigt glatt besked. Man försöker låta helt normal, men det är hopplöst, i mellan orden hör man glädjeruset.
Det är aldrig Frida som ringer.

Bara det skapar oro, som det låg en högre sannolikhet om hon ringde nu och inte sen. Som om det kan vara föresent om hon inte har ringt innan 9.
Det är barnsligt, men sant. Det ligger ligger där i maggraopen, en massa förväntan som snart är en massa oro.

Det är tur att det besked Frida ska ge mig inte gäller liv och död. Långt där i från faktist. Det är tur att det handlar om andra saker och inget allvarligt, men det är ju de här förväntningarna.
Om jag får ett tråkigt besked, kommer jag säga "jahap, jaja så är livet," sedan kommer jag sucka, sucka, sucka och tänka "varför, varför" om det är riktigt illa så börjar jag be till högre makter. Vad tycker Fröken Sofie om det?
Nej. Jag vill försöka spekulera. Jag vill försöka att inte se något, att inte känna förhopplingen som lyckorus i maggropen.

Men det är inte lätt, en kväll som denna.
Då allt är mörkt.
Det är inte lätt när Frida inte ringer.
Frida ring mig nu!

Söndag. 21:07

I dag är det söndag.
Jag har försökt plugga, är nöjd över att textilen är klar. Att svenskan är på börjad. Sedan har jag pluggångest för progetarbetet. Och i morgon ska försöka ta tag i saken. För att klara av plugget har jag druckigt två kannor te, och lyssnat på Melissa Horn. Hennes röst, hennes texter. Hur mågna fina citat som hälst.
Efter allt slit så gick jag och Milla en höst promenad. Det var underbart, fint och påminde oss om att vårt vackra jordliv kan himmlen omöjligt vara vackrare.

Kom du ihåg?

Kommer du i håg när vi var på Winnerbäcks konsert förra hösten?
Kom du ihåg när han flippade ut?
Trodde du då att det var inövat?
Det trodde inte jag?
Men nu har jag bevis. Fy.

Om att organisera en hopplöst "gå gadråb"

Fröken orginisatiör var här hemma hos mig. Vilken lycka.
Hon vet hur man viker kofftor, knäpper knappar, gör fel rätt och får min hopplösa gadråp se ut som en riktig fin Walking clouset
Men jag ska köpa tyg på nästa loppis och sy ett drapergi.
Lösningen var bra musik, tålamod, damsugare, lådor, lådor och om flyttningar. Den är långt i fårn perfekt, men på något vis. Helt okej.

Sofie kan konsten att få kläder att se ut som vackra små prynadsaker. Så fina att man kan sitta och bara titta på dem.
Det är inte illa inte. Tur att jag känner henne, så hon kan lära mig allt hon kan!

Klipp tilll.

Jag har en passion för att klippa håret.
Så jag klippte till i dag, Linus är den bästa frisör jag träffat på. Han är söt, trevlig, duktig, billig och jag känner mig alltid som en filmstjärna när jag lämnar honom. Så borde alla besök hoss frisören vara.

Reslutat.


Inte nog med detta, han är en femma på att föna håret. Jag vet mycket väl att hur mycket jag än slet så skulle jag aldrig kunna föna mitt hår så här.
Jag tycker Linus kan flytta in i min gadråp och komma fram och fixa mitt hår varannan dag

Tidig höst inomhus.

I dag när jag vandrade runt på Gallberget ibland träden med hunden Micke. Lyste höstsolen igenom bladen, än varmer solenssista sommarstrålar.
I dag gick jag och Micke långsamt, han fick nosa på allt han tyckte var intressant. Medans jag var skogsmulle och plockade, rönbär, nypon, kottar, blad, grenar, bär, ekollon, röda/gula/gröna löv.
Det var fint.
Detta gjorde jag för att sedan dekorera middagsbordet. Band i hop en krans och la septemberäpplen i mitten i all sin glans. På bordet la jag sedan, nypon, och annat som blev över.

Semmesterbilder som aldrig kommer hamna i ett riktigt album.

Hemma igen.

Så var man hemma igen.

Hem ljuva hem.
I dag har jag vandrat långa höst promenader, istället för att vara i skolan. Beundrar sofie och frida som gick dit efter att ha sovit lika lite som jag i natt.
Jag tror jag lyckades sova två timmar i natt, på planet. Plockat de första fina höst löven, och andrat höstigt och dukat vackert. Mamma fyller år så i kväll har vi en middag. Tjusigt.

Jag har haft en lat vecka, med sol bad och mycket god mat och dryck. Även vandrat smala gräner i palma och varit i underjorden och sett på grottor.
Det känns som jag har varit på rehab vecka och nu har så mycket nya batterier så jag ska klara hela hösten/vintern.
Nu längar jag till höst kläder, te och lite lagom plugg. Men denna veckan som kommer, så kommer jag få plugga dubbelt för att hinna med klassen.

lite bilder i från mallis kommer senare.

Mallis!

Härligt.

I denna pool ska jag smyg träna.
Så när sofie ska lära mig simma, ska jag redan vara proffs ;)

Så väskan är packad.
Tråts detta kan jag inte fatta att jag åker till Mallis i morgon.
Med solglassögon, stora solhatten och strand kläningar och massor med bra böcker!
Och apsolut inget plugg!
Det är tråkigt att resan inte blir som vi planerat. Det är mycket vi måste gå igenom.
Och det som är jobbigt är precis som man inte ser slutet på. Men vi tänker ska änga lite mer tankar till min syster med familj som tvingades stanna hemma efter hemska omstädigheter. Så är tyvärr livet.
Kämpa på!

Till er andra.
Tänk så här, bakom era regn moln filmms en sol.
Jag är i solen, och ska ta med lite hem till er.

Nya glassögon.

Varför har ni övergett mig?

Mina glassöogon har över gett mig.
I dag ska leta efter nya, en spännande skattjagt.
I morgon åker jag till Mallis. Det känns verkligen overkligt.

Onsdagsmys

I dag såg jag sommarens sista fjäril.
Det var då jag stod som i en annan värld och missade bränbollens bollen som kom farande. Mina usla insattser bidrog till det stora underlaget. Gympa blir aldrig min grej liksom.

I dag har det regnat mycket. Så där overkligt mycket, som på film.
Jag cyklade i regn.
Kämpade med meningar och plugg och sedan hade vi en mysig film kväll. Ett perfekt onsdags nöje när man har sov morgon!
jag, sofie, Frida och milla såg "underbar och älskad av alla, och på jobbet går det också jätte bra"
Så där lagom lättsam.

Fråga inte. Jag har inga svar.

Ännu en gång så sitter jag här. Klockan är för sent.
Jag vet jag borde borsta tänderna, sova och vakna så där pigg. Som jag behöver vara för att klara onsdagen som varar mellan 8:10-16:00 sedan är man lätt mör, då ska man skriva kulturhistoira och om något som flummigt som filmer man inte har sett. Jag är så oefektiv att jag blir rädd, jag sitter och kollar på disney klipp på youtube för att slippa plugga, jag skriver proget arbete, för att slippa plugga med det andra.
Jo, jag har för länge sedan passerat alla gränser.

Så det här med student tävlingen. Jag blev så opepp. Alltså jag trivs inte i kaous, alla skricker, alla vill vinna, en fånig tävling som handlar om en ära jag inte bry mig om. Jag tycker synd om alla mammor, alla mormor och farmor, jag tycker synd om hundarna. Jag kan tycka det är läsikgt hur folk ändrar sina personliga gränser för att få en berömelse.
Ja vi är väl som rästen av världen.
Jag hoppas inte jag drar ner min klass, men jag vetinte vad jag kan bidra med. Jag ville hälst gå där ifrån den höga ljudnivån och sitta på en bänk. Det gjorde jag efter åt och missade mer än halva filosofin, utan att veta om det. Herregud!
Precis som det är någon som tror på en när man säger "Oj, jag viste inte att vi började så tidigt, var jag har varit? jo en sväng i stan" Men klassen verkade inte ha kommit så långt. Mer än disskutera studenttävlingen, vilket är viktigt kanske. Men jag, kände mig förvirrad när jag kom in iklassrummet. Som vanligt ger jag mig in i disskutioner utan att tänka, vilket märks på mina tunna argumet och så slutar det med att jag håller med dem som jag sa emot, eller säger emot mig själv. Ja verkligen toppen Lovisa, suck.
Det är nog svårt för folk att hänga med i mina snabba tankebanor, jag hinner inte med själv. Men i korta secunder, kan allt verka logiskt.

Mamma kom in och sa precis "vilken röra" inte alls det man vill höra, när man borde sova.

jag lyssnar på blåa sockerplast med bjrön rosenströms. Helt engkelt dagens låt. Det är så engelt, jag behöver blå sockerplast i morgon. Så jag överlever gymna lektionen. Med den violetta läraren.
Ne, men vad sägs om lite städning så här halv 11 på kvällen?

Det skulle ju vara dans, dans, dans.

Något sitter fast mellan mina rev ben.

Jag kunde inte sova, jag pratade i ett trevlig nattligt samtal allderdes för länge. Kanske är det så att jag vill ta sista chansen?
Jag undrar var du är?
Och det skavde mellan revbenen, och jag låg vaken och tänkte. JAG KOMMER DÖ I CANCER. Efter alla nätter jag har pratat bort i min mobil. Jag tänkte ringa och berätta det för dig, så du kan dansa på min grav. Men ångrade mig och på något vis somnade jag.

Därför har dagen varit tung, men förvånads värt lätt. Jag har skrattat mycket och pratat fort och enargisk och skrattat åt mina egna skämt så som jag gör.
Lånat böcker på biblan och hade tänkt att läsa tre romaner när jag åker till Mallis, jag tar vatten över huvudet.

Såg en film som gjorde mina ögonlock trötta, tvingade mig själv att skriva progetarbete. Sedan pratade jag lite till i mobilen.
Jag kommer dö i cancer. Men det kommer vara värt det om jag får prata bort alla nätter med dig.
Jag träffade milla, var hos docktorn och drack te.

Nawid och gudarnas nya singel är en hit.

.

Allt löser sig inte med tiden.

Mer galen dans till folket.

Så var det kultur natt i Halmstad.
Det blir alltid lite så som man inte vill att det ska vara men ändå blir. Det är halmstad vi pratar om, här säller man in, utan att det regnar.
Så någon 50-60 tals dans blev det tyvärr inte, men vi dansade till Vincent vicius glada toner.

Jag tycker alltid att det är så svårt att börja dansa. Nästan omöjligt. Speciellt om man står med människor som inte dansar. Det är så lätt att låta bli.
Men så hör man de glada tornerna och inser att stå still till sådan här musik skulle vara slöseri med tid.
Så börjar man dansa, det tar emot. Varje rörelse känns så stel, man är så medveten om alla som ser på en. Det är jobbigt.
Men man vet, att snart händer det.
Helt plösligt så händer det. Det är som allt upphör, det ända man hör är musikens rytmer, det ända man känner är hjärslagen. Glädjen, och det är helt omöjligt att inte le. Att inte skratta, allt blir dimmigt, man blir yr och lycklig.
Jag önskar att alla kände att lite dans skulle vara upppiggade, det är det. Värsta kicken.
Tips. bry dig aldrig om hur du ser ut när du dansar, för i slut ändan spelar det ingen roll.

Efter detta så dansade vi något som kallades "frigörande dans" vid det här laget var jag hur varm som hälst, strupmebyxorna åkte av. När vi i grupp dansade som sklett. Så befriande, så roligt. Ändu en gång bara musiken.
Efter detta såg vi min favorit film "jeteme pari" utomhus, såg teater som uppfyllde våra fördommar, såg astrid lindgren potrettet som blivit museum förmål, såg på killar som sprutade eld.
Ja det var en fin varm natt, kanske den sista varma natten i september?

En fredag som denna, första i september.

Mina glasögon är borta. Helt borta, alltså jag förstår inte. Hur något bara kan försvinna.
Jag tycker att jag är ganska så ordentlig, det betyder inte att jag har koll på saker. Mer att jag springer runt och får panik för jag är helt övertygad att jag har tappat plånboken, glömt mobilen, förlagt nycklarna.
Offtast ligger plånboken i min skrivbordslåda där dens plats är, mobilen ligger i väskan där jag alltid har den, eller på skrivbordet, och nycklarna ligger i innerfacket på min väska, eller hänger runt halsen. Så jag brukar inte tappa bort saker, bara jag som tror att jag gör det. Det finns en skilnad som är hår fin.
Så jag skulle säga att jag nästan aldrig tappar bort saker, men min kära vännina sofie skulle nog säga att jag gör det titt som tätt.

men inget liknar dessa glasögon som är helt borta. De finns inte i väskan, eller i datorväskan, hemma, skolsalen, skolexpitionen. Helt borta. Vem skulle vilja ha dem?
Detta är något som ger mig en irreterade huvudvärk, en gnagade kännsla i magen och jag bara tänker på vad fan de kan vara. Jag har räknat ut att jag haft dem i 5 år, det är lång tid. Men vårat avsked skulle inte ske så här.
Jag har beställt tid för att kolla synen, vilket verkligen behövös. Och så kankse nya glasögon då, om de inte kommer fram igenom ett mirakel.
Fy fabian för att välja nya bågar, sådant är alltid svårt.

I kväll har varit en helt underbarbar kväll, en sådan kväll som jag vekrligen behöver. Lung och ro. God mat, och en jätte bra amrekans film.
Jag gick även ut och gick med lill killen i barnvang, vi hade solen i ögonen och han såg på mig med sina små blå. Än har de sett så lite i livet, han log med sitt tandlösa leende, och jag tänkte tankar.

I morgon är det kulurnatt i halmstad. Och det ska inte regna!
Jag ser verkligen fram emot detta, jag ska dansa till 50-60 tal musik, se teater föreställningar, gå på museem, konstutsällningar, skriva kontakt annons, ta bilder. Och det som faller mig i smaken.
Oh!

Magnus.

Sådant här kan pigga upp i höst mörket.
Antagligen, men tur så ska jag se honom live i oktober.

Det finns mycket att se fram emot.

Jag tänker alltid på christopher när jag ser magnus, plust att jag aldrig kan låta bli att le, och små skratta. Och visst ligger det något i det.

Om ljusgula hus som försvinner. Han finns inte med i the black box.

När jag cyklar till skolan passerar jag hans ljus gula höghus på vänster sida. Om jag vrider på huvudet och snegar kan jag se det mellan gatorna. Jag kan se hur det sträcker sig emot himmlen. Jag snegar på det varje dag och jag kan inte längre låta bli, jag vetine om det är ett inlärt betende eller något jag måste göra. Det är som jag hoppas på att jag se se honom på gatan och att vi ska springa på varandra, samtidigt har det blivit min värsta fasa.

Det blåser höst utanför mitt fönster och jag ringer honom. Tänker efter om han är ett sustitut för något annat, men vågar inte ställa frågor som leder till saker vi aldrig pratat om.
Han tänker inte i samma omloppsbanor och jag måste ändå tro på kärleken, måste tro på något i denna tro lösa värld.

och allt det som var så nära, är så långt bort nu.

Onsdag.

I dag har jag...
... cyckat i en sådan motvind så det känndes som jag aldrig skulle komma fram.
...haft en sådan huvudvärk att det gör ont för varje steg jag tog.
...blivit trött på musik läraren som bara babblar.
...ätit äcklig skol mat.
...druckigt te.
...fynad byxor, kläning och mys dress på loppis med sofie.
...pratat i telefon med frida
...varit trött redan när jag vaknade i morse.
...haft intressant kulurhistoria.
...skrattat.

Älskade milla.

1+1=2

Och det är ungefär allt du behöver veta.

Bäst ljust nu, dansa!

Oh vad fint!