Jag vetinte vad jag pratar om, men tror det är onsdag i dag.

"För sent för kärlek ren som snö" sjunger håkan, men jag lyssnar på Anna hon säger att vi använder vita lönger om vi måste det är lätt att förlåta och glömma allt i morgon. Fast på engelska.
Vägen hem i från skolan känndes oändlig, jag känned enargilös. Som om någon lagt tunga stenar bakom mitt bröst ben, som någon blåste ut ett levande ljus inom mig i samma stund som solen gick i moln. Ja, det är kallare i dag, typiskt. Det hade varit trevligt med en blodröd soluppgång.

"Vem som hälst kan avge tomma löften och göra hål på det dem lovar och svär, det är lättare att hålla käfften än att säga som det är" - LW

Alla mina ord känns fel. Jag vet att jag måste skriva, försöka skriva bort kännslorna. Men det kommer inga ord. Det kommer inga prick formuleringar, inga vackra meningar. För min fantasi känns fyrkantig när verkligegheten är så uppenbar.
Allting kommer tillbacka till mig, om och om igen. Slår mig i ansiktet, slår sönder något. Det hänger i luften och det är den bittra smak du har när du vaknar upp i morgon.
Alla tankar far runt och i och med jag skriver vad jag tänker så tänker jag på det som våran psykologi lärare sa och då blir det helt plötsligt så uppenbart.
Jag tror att allt ännu en gång handlar om hur svårt det är att hantera saker när de inte blir som man tänkt sig. Jag tänker att man bore vara expert på det för det blir ju aldrig som man har tänkt sig. Det är väldigt bra på ett sätt och så smärt samt på ett annat.
Har du slutat drömma?

En liten flicka med rosa flick hjälm och blå ögon sa att jag var fint klädd. Det var väldigt fint sagt. Hon undrade vart jag hadde fått mina kläder i från.
vad är det som barn har som jag saknar?

Det handlar om perspektiv, kankse om en forstor vilja och en för liten verklighet, eller en för hård verklighet, eller så handlar det om mina illutioner och på det vis jag bygger upp den av små fragment till stora slått. Eller så handlar det om kännslor som vägrar bli ord.
Jag tror inte att jag kan förklara för jag är så långt i från allt.

Livet i motvind.

I dag har livet gått i morvind. Men jag har varit glad ändå.
Fast vissa saker har varit lite tunga, som att mina nya strumpebyckor har fått tre hål i sig. Som att jag har varit ganska tisdags trött och att jag har haft mens verk så det känns som jag ska gå av på mitten. Jag har ätit äcklig skolmats soppa och cyklat i motvind, vilket håll jag än cyklade åt.
Men det har varit många bra saker, jag har cyklat så mitt hår fladrar fint i vinden, jag har köpt en snygg jaka/koffta medeltidsinspererad på sekundhand, en fin afton väska och fina rosetter. Till bra pris, jag har ätit choklad bolle vilket jag inte har gjort på flera år, det var gott.
Jag har skrattat, suttit på gräs som växer i takt med himmlen.

Jag har lagt av, jag är redan på lov. Inte lång helg utan mer sommarlov, ser ni inte hur vacker världen är. Det är nu vi ska vara lediga, vår är bättre än sommar. Men hur som, jag har svårt att focusera, jag har svårt att sätta mig ner och göra det jag borde göra. Jag har svårt att förstå att det är en hel del uppgifter kvar innan vi når mål.
Jag vill bara sitta i parken hela dagarna.

Så vad händer nu när jag är ledig i så där fyra dagar?
Jo jag ska fika med trevliga personer, Jag ska gå på katthemmets loppis, Jag ska på kultur besök vid tågstationen, jag ska se på teater, lyssna på poetryslam, jag ska förhoppningvis plugga, dricka te, ha pick nick med paj, vin, ost, frukt och annat gott.
Jag ska sova länge utan väckaklocka, och njuta av allt.

"vi satt på gräset som växte i tackt med himmlen, johnny du och jag borde starta upp ett band och låta det explodera i skyn" - HH

Jag erkänner, han är söt och jag är lite smått kär i han, men det är okej.

Två timmar kvar
Jag har äntligen tagit mig
In i en annan värld
Det är två timmar tills dom tänder i taket
Men då är jag inte här

Var har du varit i hela mitt liv
Eller under hela min kväll?
Under klänningen tar hon små kliv
Hon kliver närmre och närmre mig
Och jag vet inte varför hon ler när hon håller i min hand
Men jag ser att hon vet att hon är med i leken
Och jag..      är allt du vill ha

Ta en av mig jag har mycket kvar
Jag har eld om du vill ha
Vad var det du sa att du tycker?
Det tycker inte jag

Natten är vacker och månen är full
och du är som natten och jag är som månen
och du är som jag..
Du är allt jag vill ha
Allt jag vill ha, allt jag vill ha
Allt jag vill ha, allt jag vill ha

Håll dig intill mig
Jag vill inte hellre
Va' i nå'n annans hand
Säg vad du vill, det är många kvar
Att tappa bort dig ibland
Alla går långsamt, gift dig med mig
Eller pröva och säg det själv
Känn hur det låter, man kan inte se klart
Längre än ikväll

Ja, säg vad du tror att du tänker imorgon
Men jag vet att du antingen går eller blir kvar
Och som jag sa..
Du är allt jag vill ha

Jag har slutat frysa nu.

Mamma har hela min uppväxt jagat mig med jacka och kofta, varma strumpor, och mössa. Kankse ett par vantar.
För jag har alltid lätt blivit sjuk, jag har alltid haft lätt för att frysa.

Så har det varit även denna höst, vinter. Jag har frysigt. Lager på lager men ändå frysigt ända in i merigen. Och det är svårt att minnas en varm sommar när man skakar tänder i en rengning november. Når vinden blåser rakt igenom en är det svårt att förstå att i sinom tid blir det faktist vår.
För vi glömmer så lätt bort hur tiden tär på oss.

I dag efter jag hade spelat gitarr så slog tanken mig, jag har slutat frysa nu. Vinden blåser hårt igenom halmstads gator. Men jag fryser inte längre. Det är en ny vind, den når inte benmägen. Den kittar huden och fyller mig med liv.
Jag missade bussen, gick ifrån stan och hem. Det var långt och jag pratade med Frida i telefon med var trevligt för solen är så vacker på den blå himmlen.
Men jag är säker på att jag kommer dö av canser, av att jag pratade för mycket i telefon. Antar på något sätt ska man dö, och på något sätt ska man leva.
Men det är en onödig risk att usätta sig för, men väldans trevligt. Så det kankse nästan går på ett ut.

Vi masserade varandra på dansen. Hur härligt som hälst, tack jossefin. Nu är jag expert, vilket känns bra, det var väligt enargifyllande. Även om mina musikler efter att ha bärt en gitarr igenom stan känns lika stela igen. Men men.

I dag har jag köpt en liten proslin figur. Det är en tjej och en pojke som pussar varandra. Under står det "övning ger färdighet" Den var ganska dyr, men söt. Jag slog till, pengarna går till välgöranhet och så är det ju. Övning ger färdighet, vad vi än pratar om så stämmer det.

Nu lyssnar jag på Elivs, jag ska dansa in på toaletten och borsta tänderna.

Novell. Elefantpojken och Prinssesan.

Hon drar fingertopparna utmed linjerna, följer konturerna. Ord hon inte kan uttala får en helt ny betydelse när de tar henne till nya dofter och tonerna efter hans skratt klingar än. För det är precis som fåglarna flyger högre för varje dag.
En fjärilsvinge trasslade sig in i hennes mörkaste snår och fastnade i hennes medvetande som en sång.
Han håller sin vänstra hans över hennes tunna ögon lock, sätter snurr på jordgloben. Hon ler och följer med linjerna, följer konturerna. När den stannar av läser hon ”Bangalore”. Ler han vackert med ögonen innan han börjar berätta om Bangalores mysterier.
Han säger att i Bangalore smakar luften curry och att regnbågarna har färgat himlen. Han berättar om elefanternas stäva hud och undrar om hon inte kan höra vilka sånger fåglarna sjunger. Han frågar om hon inte hör att ljust i dag hur de sjunger hennes favorit sånger?

Han berättar om den prinssessa som levde högst på en berg topp i ett växt hus och där växte de vackraste solrosor som man kan tänka sig. Prinssessans berättade att hemligheten var att det egentligen var vanliga röda rosor. Men när det hade vuxit upp på bergstoppen hade det blivit inspirerade av solen. Och blivit förvandlade till solrosor. På dagarna tog de vara på solstrålarna och på nätterna lös det som lampor och glittrade som det renaste guld.

Sedan berättade han om pojken som bodde i byn nedan för bergs toppen. Om pojken som låg sömlös för han inte kunde se nog på prinsessan om nätterna såg hon ut som en ängel ifrån solrosornas glittrande sken. Han hade aldrig sett något så vacker i hela sitt liv och han hjärta slog slag liksom en hård trumma.
Han skrev ett brev till prinsessan där han berättade om att han ville räkna hennes solrosors blad. Han ville dricka hallonsaft med henne högst på en bergstopp.
Sedan kunde han inte komma på något mer att skriva så han nämnde att han jobbade med att föda upp elefanter och att hans favorit elefant henne Aron och var 6 m lång och att han gärna ville ta med henen ut på en elefanter någon dag.
Han under tecknade brevet med elefantpojken för han kunde aldrig komma ihåg hur han stavade sitt eget namn.

Nu var det största problemet att elefantpojken inte visste hur man skickade brev till prinsessan på bergstoppen.
Så kom han på det en dag då fåglarna flög högra än någonsin.
Han tog sin hov och sprang ut på ängen, tre hela dagar sprang pojken och jagade fjärilar. Han samlade dem i en burk och när han hade fångat precis 41 st. Svalde han dem hela en efter en. Tillslut hade han svalt så många att det kittlades i maggropen i maggropen och sakta, sakta lyfte han emot himlen.

Hon satt utan för sitt växt hus mitt ibland alla solrosor och hade en grön vatten kanna vid fötterna. Med bultande hjärta och svaga knän öppnade elefant pojken munnen och lät de 41 fjärilarna flyga ut.
Han landade på marken med en liten dunst som fick flickan att kolla upp och möta hans ögon.

En hård smäll får han att för ett kort tag att sluta berätta. Han flackar oroligt med blicken. Sedan skrattar han nervöst och tonerna av hans skratt klingar än.
Hon måste peka på jordgloben och sedan frågor hon försiktigt vad hände sen?
Han rycker till som om hon störde hans tankar. Skakar lite på huvudet och försätter.

Så fort flickan fick syn på elefant pojken förstod hon att det var något speciellt med honom. När hon läste hans brev som var skrivet med otydlig handstil gick han runt i hennes solros trädgård och räknade blommornas blad.
Prinssessan frågade om fick bjuda honom på ett glas hallonsaft och det fick hon gärna. De satt där upp på berget under tiden vandrade solen på himlen.
De sätt där tills stjärnorna tändes och solrosorna spred sitt glitter sken över dem. Då frågade prinsessan elefantpojken om han viste vad kärlek var?

Pojken såg ner på sina små händer och satt tyst länge innan han sa.
Jag har en elefant som hete Aron, jag vet sa prinssessan jag läste det i ditt brev.
Elefantpojken fortsatte, trots att han är den enda vän jag har. Så känner jag att jag hade kunnat lämna honom bara för att få stanna hos dig och räkna dina solros blad hela livet.
Bara för att få se hur vacker du är i ljuset ifrån dina solrosor. Jag är inte säker, men jag tror att det är det närmsta kärlek jag har kommit.
Då böjde sig prinsessan fram och pussade honom på munnen sedan sa hon. Visst ska du få räkna mina solros blad resten av ditt liv. Du får göra precis vad du vill bara du aldrig lämnar mig. Och jag ser fram emot att få träffa Aron. Han kan få jobba som personlig vatten kanna åt mina solrosor.
Vilken bra idée sa elefantpojken.

Sedan slutade pojken att berätta om prissesan och elefantpojken.
Vad hände sedan? frågade flickan.
De lever lyckliga i alla sina dagar så klart sa pojken.
Kommer de för alltid älska varandra? frågade flickan.
Ja, de kommer de göra och Aron kommer älska sitt jobb som personlig vatten kanna.

Ska vi snurra jordgloben en gång till frågade flickan.
Gärna det sa pojken och la handen över hennes tunna ögonlock.

Utan för fönstret faller bomberna över ett orolig Irak.
I ett hus sitter en söndrig pojke och flicka . Hon drar fingertopparna ut med linjera följer konturerna på jordgloben. Ord hon inte kan uttala får en helt ny betydelse när de hans beskrivningar av nya dofter tar henne in i en helt annan sagovärld än hennes egen sönder bombades tillvaro. Tonerna efter hans skratt klingar än. För det är precis som fåglarna flyger högre för varje dag.

Söndag.

Rävfens album har snurrar runt i min cd spelare.
Annars har jag varit enargi lös i dag.
Antar att jag tog ut så mycket enargi i går.
Jag har städat mitt rum jätte långsamt, läst
bloggar, jonglerat, grillat för första gången,
nålat i en klänning och druckigt te.
En härligt lung söndag som påminner
mig om att det är skönt att man annars alltid har så mycket
att göra.

Mitt rum var kaous i morse, jag viste hur jag skulle börja för att se ett slut. Det låg
grjejer överralt och omöjligt att nå sängen utan att trampa på nåogt.
Men med ny musik i högtalarna känndes det lite lättare.

"Här ligger ångest och prylar i drivor, jag unnar mig skivor

Dom hjälper mot ledan, precis som du"

För jag har tänkt en massa i dag, utan att veta vad jag har tänkt på. Det flyger för bi i huvudet på mig. Men jag vet att jag tänker på dig ibland. Men att jag inte vågar
erkänna det för mig själv.
För visst är det söndag, och visst är det lite svårare att vara människa på söndagar.
Söndag blir måndag, men denna veckan kommer att vara kort. Vilket känns bra.

Jag har nog inte mer att säga. Tack till Lollo som hjälpte mig med bloggen.

Sparkcykel äventyr och dans på stan.

SPARKCYKEL ÄVENTYR AVKLARAT.
Hitta dina drömmar innan du glömmer dem.

Nu har vi genomfört det som jag och Sofie så länge pratat om.
Vi har sparkat oss ut till tylesand på en sparkcyckel, fikat för att sedan sparkcyklat tillbacka.
Det var tufft, men inte alls så jobbigt som man kan tro. Det gick lättar än väntat, även om benen känns stela.
När vi började gå emot stan kände jag att det här skulle aldrig gå! Men efter att ha börjat gick det som en dans. Det tog oss ca 30-45 min att sparkcykla ut till tylesdand. Det är ca 8km dit och ja 8 hem så klart. Vi utgick ifrån Halmstads slott det var både start och mål.
Det var roligt ett riktigt äventyr.

Bilder.

Hemma hoss sofies biluppfart. Innan vi tag oss iväg.

Framme i tylesand.

Det tyckte vi var toppen!

Väl i mål i stan igen, gick vi och köpte glass.
Ny favorit. Jordgubb konjak.

Så vi satt där vid kyrkan och pratade om livet och om hur långt vi sparkat, och hur fula vi var i våra kläder och hur skabbiga vi var. Och att det egentligen inte gjorde så mycket.
Hörde vi tonerna av rävfen och sprkade dit och skrattade samtidigt. De spelade där vid kappbahl och folk stod och lyssnade, till den fina musiken. Vi kom lite sent. Men sedan började vi dansa, i våra träningsoveraller. Jag förstår inte varför inte fler dansade, vad är folk rädda för.
Det var härligt att ännu en gång dansa loss till deras fina musik, och jag hjulade på gatan.
Så fick jag möjlighet att köpa deras alum och få det singerat. Fin fint!
och efter de hade fått testa våra spark skyckar, vi hade berättat vad vi gjort i dag, och tagit i hand, och pratat gav vi oss hem åt igen.

Vilken dag, vilken dag.
Än är den inte slut, jag ska snart hem till sofie igen med frida, vi ska sy, se på film och kankse spela spel.

Sammanfattning.
Allt går om man vill, även sparkcykla i två mil går. Du borde dansa varje gågn du känner för det. Bry dig inte om vad folk tycker. Vad vinner du på det?
Umgås med människor som får dig att bli den du vill vara!

Vilken härlig drag tralla tralla la!

(Jag spelade in dem när de spelade på stan, hoppas det fungerar)

Det är Fredag, vi dansar mer än aldrig förr.

I går kväll dansade vi till. Räfven fina musik.

Detalj.
Efter att ha värmt upp igenom att sparka spark cyckel ifrån Norrautmarken till furet var vi varma i kväderna och ladade mat.
För att snabbt hoppa in i dans kläderna och jag hade min nya skol, den ser så fin ut när jag snurrar runt.
Tiden var emot oss och vi gick så fort vi kunde tväsrs igenom stan. Halvvägs kommer jag på att jag har glömt min plånbok hemma. Toppen.
Detta har bara hänt en gång och det var förra sommaren. Men men, jag kom in på kulurparadiset i alla fall för den unge manen kom i håg mig.

Så gick Räfven upp på den lilla senen och började spela. Det var så där rakt in i hjärtat musik. Så där att även om man vill sitta still så är det helt omöjligt för hela kroppen vill bara dansa! De bjöd upp till vals och sedan började jag och sofie dansa.
Vi dansade, dansade, snurrade, snurrade, skrattade, hoppade, och snurrade. Så där att man blir helt varm, yr och trött. Men så obeskrivligt glad.
Vi skrek när de skrek och vi hoppade armkrogk och våra hjärtan slog hårda slag.
Jag gjorde ett tamborin solo och dansade sedan runt med tamborinen jag kände mig som esprialda i ringaren i från notredam. Fast finare, ja det var toppen att dansa med tamburinen. Tillslut dansade nästan halva lokalen.
Men även de finaste ögonblicken når ett slut.
(Alla som inte var där missade något storslaget.)

Jag fick ingen cd, men ett bar kluddiga namn teckningar i min årsbok och en räv. Det var fint.
Vi vandrade in till stan för att möta upp lollo och snackade lite.
Sedan tog jag sista bussen hem, hela vägen hem pratade jag med busschafören. Om livet, han sa att "Livet är en skola" På dålig svenska. Han hade flyttat till halmstad i från Las palmas. Han hade lämnat, hus, bil, jobb, för kärleken. Hon hade lämnat honom efter ett år i Halmstad.
Jag tänkte att det kunde varit jag, om du hade varit du som hade frågat om jag hade kunnat ge upp allt, så hade jag kankse gjort det. Men jag veitnte.
Han tyckte jag skulle åka till london, för livet var fint där. Jag sa att jag har varit i staden men jag minns inte vart. Hans bror bodde i London.
Han undrade varför en sådan vacker flicka inte hade hittat en pojke, jag övervägde. Sedan sa jag att jag väntar, och då sa han att han med gjorde det.
Vi bästemmde att tillslut skulle vi nog båda två hitta kärlken med stort K. Bussen ifrån stan har aldrig gått så snabbt, han pratade om hur det var att vara busschaför. Innan jag hoppade av vid Norrautmärken. Jag önskade honom en trevlig natt och gick av.
Kanske ses vi igen.

Jag följde Milla till korsningen, strök henne över kinden och bad henne att inte tänka så mycket. Innan vi sa hej då och jag vandrade hem i mörket som smakade sommar.

Kalla mig - vapnet.

Min dagbok
den blev stulen
dom skrattar åt mig nu
internet
gör mig känd
dom laddar ner mig fil för fil

Så dum som jag är,
kan jag inte förstå
hur jag ska bära mig åt
för allt blir fel
och nu vet alla om
vad jag sa till dig
och nu vet alla om
vad du sa
vad du sa

För du är med:
sida tre
och fram till fyrtiotvå
ett citat,
det du sa,
var elakt men så uppenbart

Så simpel som jag är,
kan jag inte förstå
hur ska jag bära mig åt
för allt blir fel
Och hur du ser på mig
stämmer ganska bra
med hur jag ser på mig,
så kalla mig cp
kalla mig bög
det kanske är fel
men en bra metafor
för den jag är
det jag är

Hipp Hipp Hura För Louise!

I dag fylle Louise 18 år!

Hipp, Hipp Hurra detta måste firas!

Vi tog oss den ledighet som vi behövde.
Och med spänning fick Louise ett stort paket, i paketet låg en skattkarta.
"skattkarta i stället för skola"
Den ledde till slottsparken, Där vi väntade, då var det dags att hitta skatten vilket var en väska med massa små fina saker, och en dag i helsingborg i stället för skola.
Vi bar oss ut på nya äventyr.
Som vanligt var bussarna dåliga på att hålla tid tabbellen så vi fick vänta i med solen i ögongen.

När vi kom fram till Helsningborg hade vi picknick i deras park med goda baugetter och saft, vi blåste såpbubblor som följde med vinden.

Lunchen bestod av suchi.

Helsingborg i sol sken i från själva borgen.

Utöver detta vandrade vi kullerstensdator, åkte i en dammig buss kust till kust på nya villovägar. Åt jätte god glass i hamnen,
Jag köpte två jätte fin kjolar och ett gott te, Medans sofie köpte ett helt hus att bära med sig.
Detta har varit den bästa torsdagen på länge och nåogt att minnas!
Vandra andra gator i nya säder är ibland det härligaste som finns.

Onsdag. Andas ut.

Psykologi provet gick över förväntan men jag känner mig tagen och trött.

I dag har jag varit med om ett väldigt tydligt vår tecken närmligen, skoskav!
Det är om något ett vår tecken, nya skor, varmt och ja slutet på dagen haltar men om man ens kan gå. Då är det härligt att man har sin cyckel.
Sedan var det amnesy som gällde, där jag fick ont i hjärtat när det bordet jag ville ha köptes av en annan innan jag fick chansen. Sådan är loppisens största nakdel och dess charm.

Vi gick till kulurparadiset och hämtade ut biljetter till fredag.
Kom alla, detta topper bli toppen.
Kulutrparadiset vid amnesty klockan 20:00 Komkom!



I morgon väntar nya äventyr och skratt jag hoppas på sol!

Tisdag. Vi är på toppen av något.

Solen skiner lite närmre, Lite mer och Lite vackrare.
Tror att vi är på toppen nu och att det bara kan bli varre.
Vi ska äta glass i dag i solsken, i vackra kläningar. Det är inte dumt det. Om jag fick bästemma skulle våren vara 6 minader, vinter 2 månader, höst två månader och sommar två månader.
Våren är förlörande, ny skapande och vackrast.

Min klass skriver prov nu. Jag ska skriva i morgon.
Egentligen vill jag bara skriva nu, jag har psykologi upp i halsen. Känner smaken av den. Det får mig att må illa. Vill bara spy upp det ha det gjort, något att lägga bakom sig. Jag försökte plugga innan, läsa igenom sidorna en gång till. Känner min ofocuserad och trött. Trött.
Jag vill ha det gjort så att jag slipper att ha det hängande över mig.
Även om det inte ta slut kommer det kännas som en befrielse.

Jag hör ljud i från stökiga klass rum, elever försöker enas för att ta beslut, svammel, stolar dras emot golvet, suckar och klagomol i från för korta raster.
Det är mindre än 40 dagar kvar till skolan tar slut. Dagarna i kårredårer går så snabbt och jag längtar inte till sommaren. Jag vill behålla våren lite till.

I går klarade jag jonglera med tjäglor för första gången (: Inte långt bara ett varv, men det är en början. Ska försöka öva lite mer så jag kanske kan innnan sommaren.

Nu har ett datum sats, för spark cyckel äventyret. Det sker på lördag. Om det inte rengar.
Så här började det. Vi som går i tvåan på gymnasiet ska välja progetarbete, sofie kom inte på något och sedan var idéen åka sprkcykel igenom sverige. Alltså i från Halmstad till Kalmar.
Hon tog det inte som progetarbete men har kvar det som en naiv dröm. Och som förebredelse för att kunna verkställa detta så kom jag på att vi skulle sparkcykla i från Halmstad city till tylesand. Det är 5 km, så fram och tillbacka blir det ca 1 mil.
Detta äventyr har fått skytas upp pga plugg, dåligt väder och gatogrus. Men nu är tanken alltså att på lördag smäller det.
Det är ca 30 mil till kalmar. Så i så fall är det 1/30 alltid en början.
Det är mina sparkcyklar vi ska anväda de är blå och lite sönder. Men jag tror att det ska bli bra. Jag ska kolla upp ruten och fixa till dem lite som det behövs. Det som är jobbigt är att man inte kan lasta en sparkcykel, mat ect får alltså bäras på ryggen vilket kan bli tung.
Fortsättning följer....

Det är de här dagarna som flyger för bi.

Det är de här dagarna som flyger för bi.
När vi sitter i picasso parken med sol i hjärtat flyr timmarna.
Jag lärde sofie att jonglera, nu är det bara övning kvar.
Vi lever, Njuter och pratar om vårkännslor, lösrykta planer och denna jävla psyokologi som står mig upp i halsen. Jag vill bara spy upp allt. Nu tänker jag så här. Nu får det bära, eller brista.
Jag vet att jag inte kommer kunna stå för det om det birster, men jag orkar inte mer.
Varför tjata psyokologi när solskiner, och vi kan jonglera bort timmar?

Sedan hur allt går ur mig.
Som luft ur en ballång, jag blir en sorlig sång och cyklar långsamt hem ibland knoppar på träden. "visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle de annars tveka?"

Jag och Christopher satt vi biblan i solsken och det var jätte varmt och vi pratade om "nollan" i vattnet och om att vissa saker är som det alltid har varit, kommer alltid för bli. Det var varmt, nästan för varmt och jag var fel klädd.

Sedan har jag plockat undan mitt kaous i slowmotion, lagat mat och sett på extistens det handlade om att vara kristen och honosexuell.
Det finns många konstiga åsikter, jag känner mer att den dära biblen gör mer ont än gott.

Det fanns en vinter en höst och ett evigt reng. Det byggde bo i våra skal. Det var ett monster som åt upp allt som fanns mellan två ögon.
Vi drömmde, vi hoppades på en vår. Som skulle smälta den is, Den har kommit nu.
Dagarna flyger för bi och det är underbart att leva!
Men kom i håg att sol kommer reng.

Det gör ont för varje hjärtslag.

Detta är Anna Järvinen och Annika Norlin.
En cover på låten "whit every heart beat" med Robyn, så väldans fint tycker jag.

Det handlar om pollen, storslagna idéer och hemmliga planer.

Det handlar om att det är vita moln på himmlen och att vattnet glittar så vackert och allt de där jag vill läga in i mina ord men som jag inte vågar.
Jag pratade med Elias på msn han är i Australien, det låter så vacker när han beskrev det. Jag tror inte att det är landet i sig utan mer att man har en ryggsäck med allt man äger. Något om främmande språk, dofter och språk.

Det finns en massa lösa trådar överralt och om man knyter ihop dem tror jag att man kan få ett svagt sammanhang. Men jag har inte kommit så långt än att jag kan börja knyta ihop den röda tråden tillsammans med den blå.

Jag har fått en storslagen idée, det får jag ganska ofta. Nu har jag två proget som är hemmliga men som ska genomföras. Männioskor som går för bi på stan kan märka skilnad, men de kommer inte veta att det var jag.
Människor i min närhet kan märka skilnad, men först måste jag lite på mina skrivna ord som än är oskrivna.

I dag har vi haft picknick i ett träd. Det är toppen tycker jag.
Jag har sovit för jag sov så lite i natt.
Jag har tränat.
och ätit glass.

Det handlar om att det ligger saker i luften.
det måste kallas pollen men är bra mycket mer storslaget.

Heja våren!

I går åt vi frukost på espressohaous i lysrörsljus. Men gott var det.
Där fanns två personer som drack kaffe mitt emot varandra utan att tala.
Det var mer vår än någonsin tidigare i år. Vi pluggade psykologi, åt pasta sallad, skrattade, gick promenad. På kvällen kom det hem några konstiga typer till mig. Vi såg på film.

Livet är konstigt, oplanerade möten och blå ögon.
Heja våren!

Bilder:

Ett måste.

De jag är dömnd att aldrig förstå.

Jag får inte ge upp nu, inte nu, inte än.

Vårsol och glada kännslor. Jag cyklar till kattegatt med leende på läpparna och trevligt sällskap. Jag har min nya vår jacka på mig, känner mig som en vacker blå prinssessa eller ett blåbär vilket inte är så dumt.
Virrar runt i kårredårer och lyssnar på föreläsningar som var dåliga. Det ända som var bra var att arbtautomland. Känns hoppfullt, kul och intressant.
Varför inte brevbärare på island? Jag har brev har speciell realtion, tänk vilken utmaning att bara kunna läsa namnen?
Lyckorus av sol sken.

Efter att ha ätit för mycket Tai buffe börjar vi plugga. Sedan pluggar vi, pluggar, pluggar.
På bibloteket, vi ligger, sitter, står, går. Och pluggar, pluggar, pluggar 130 sidor psykologi och srycker över det viktigaste.
Hela tiden var vi tvunga att hålla oss till tråden för att inte börja prata om saker som itne hör till saken.
Tungt.

Jag har ingen lust att skriva längre, jag skriver inte upp fina meningar i block, jag skriver inte onödigt mycket blogg, dikter, poesi eller noveller.
Det är ett bevis att något inte riktigt inte är som det ska. För mycket skrot i huvudet, för mycket stress, egen prestations ånges och krav.
Allt snurrar, vad ska man prioriterar.
Det som skrämmer mig mest är att jag om några år, kommer se tillbacka på den här plugg tiden som helt meninglös.
Jag är rädd att jag ska kunna se att all den enargin, tid lust och allt var helt onödigt. Att mina "medel höga betyg" inte kommer vara värda de blod, svett och tårar jag lagt på dem. All tid. Som jag hade kunnat äga åt annat.
Om jag var en annan person.
Förhoppningsvis blir det aldrig så. Men det är det jag är rädd för, för om man bara ville ha typ G i allt hade ju nästan inte varit anstängade.
Men sådana här tankar får man inte tänka när man ängar5,5 timmar på ett biblotek för konstant pluggande.

För jag vet, att jag får inte ge upp nu, inte än.
För då skulle jag förlora allt.

Måndag. Kanellbulle.Te.Plugg.skolsken.Gitarr.Systeryster.Lillkillen.Fågelkvitter.Klassiskmusik.Trötthet.

.Kanellbulle.Te.Plugg.skolsken.Gitarr.Systeryster.
.Lillkillen.Fågelkvitter.Klassiskmusik.Trötthet.

I går såg jag och min syster en film som hete "27 kläningar" Det var en sådan film som man vet hur den ska sluta när man börjar se den, sådan film man suckar till för att den är så amrekans, killen är söt och tjejen stressad. En sådan film man redan sett flera gånger bara att då hade den ett annat namn.
Ibland, stunder som dessa gillar jag att se sådana filmer. Ibland kan jag spy på dem. Men när man har mycket omkring sig är det helt okej att se en amrekans smörja man vet slutet på.

"strund i den musik, i en värld som har att erbjuda allt för lite romantik" - LW
Ibland säger folk att jag är romantker, det är nog sant till en vis del. Men någon måste stå upp för det i en värld så tråkig.
I filmer är det vanligt att tjejer får så många blommster bud att tillslut är hela lägenheten full av dem? Hur mågna händer det?
Okej, jag vet hur dålig ekonomin är hoss en fattigstudent och hur dyrt det är. Men hur många har fått blommer av en kille som knackar på dörren, utan att veta i från vem. Eller med något fint kort?
Eller långa brev i från främmande länder som avslutades "When I am finch I will come back for you". (fast rättstavat)
Eller solnergångar, sommarnätter i parker, överraskningar. Eller vad nu romantik är. Jag säger inte att blommor är romantiskt.
Men jag tror världen skulle behöva lite mer av allt. I sommar vill jag plantera solrosor, kanske borde skapa en sådan rörelse? En solros rörelse? Hrm, tåls att tänka på. Kanske ett nytt kul proget att förverkliga.
Så länge världen ser ut som den gör ska jag stundtals änga timmar åt att romatisera den vacker, drömma fantisera och hitta på.
Få folk att tro.

Detärmycketnu.Detärmycketnu.Detärmycketnu.
"förellersenaresprickerenbubblahållutnågradagartill"
Ibland känns det som jag går ifrån det ena till det andra och det gör mig trött. Men jag kan se ljuset i tundeln och försöker inte klaga.

Han som dödade Ängla. Jävlar som han borde sjutas!

.Kanellbulle.Te.Plugg.skolsken.Gitarr.Systeryster.
Lillkillen.Fågelkvitter.Klassiskmusik.Trötthet.

Le emot din sol.

Vi hade aldrig några lösmustacher på oss, inga lossas näsor, clownnäsor, stora solglasögon eller hattar. Men i dag har jag och Sofie jobbat undercover i en svensk kyrka. Hemmligt uppdrag, att kart lägga. Vi har mycket att säga om denna gudtjänst och åskiter jag inte känner för att uttrycka här.
Egenltigen var det inte alls så, vi åkte bil ut i mitten av ingenstans. För att höra Turun sjunga gosspel. Det var fint!

Vi åkte bil till stan och jag fick en annan dialekt på mina läppar.
Kyrkan är speciell, världen är helt upp och ner och i mitten av ingetting vill vi göra saker konktreta. Vi pratade på i samma spännande tanke banor och drack kaffe, åt ägg smörgås, apelsin i vår solen, vi vattnet vid bibloteket.
Härligt, "Det var inte bättre för men det ska bli bättre fram över".
Om man tänker efter är det så lite vår och sommar och så mycket vinter. Det måste man ändra på. Än hänger klängingarna mer i gadråben än på mina axlar.
Jag har alltid varit lätt frusen.

Det är söndag, det känns inte som söndag.
Jag är pigg, glad, och det känns som lov. Men visst har jag plugg att ta tag i.
Och lite annat, och även om tiden inte rikigt räcker till så gör det inte så mycket en dag som denna.

"Glädjs nu ugna dam
dansa och sjung,
skratta med friheten, skratta va ung"
- Loke

Vissa nätter dansar vi bort.

Lördag.

I dag har varit en bra dag.
Jag har cycklat första gången för 2008, det känns som vår. Det betyder inte att det är vår, för i dag är det reng tunga himmlar. Men allt är en början.
Vi gjorde alla loppisar och det var härligt, även om det får min pånbok att krympa. I dag har jag köpt en sommar klänning, och gjord den kort och köpt nya knappar och sytt dit. Tjusigt!
En liten burk, andra knappar med ankare på, ramar och ja det var nog allt.
När jag kom hem pluggade jag innan jag började sy och ha mig.

Jag och milla har hyrt film, jag har hittat på lite mat en ny passta sås till världen. Man tager vad man haver, koka sopa på en spik.
Solen skymtar fram och vi vandrade hela vägen hem i från stan, härlig lång vår promenad.
Egen tid. vår tid. samtid blir fra tid.

Kanske ångrar jag de ord jag sa?

"Du kankse sa något som ingen alls förstod, som du ångrade men som du ändå sa. Du kankse gick ett steg för långt för de försoffade att de inte såg att de var bra. Du ville ändra på dig själv och på din värld men fick oförvilligt se att den var seg, Livet är en dans på rosor men det är en dans med svåra steg"

Blommorna stäcker sig emot hommlen, öppnar sig och var upp varje solstråle. Jag vill vara som blomman men jag läser psykologi inom hus.
Busschafförer röker, luktar illa och kör för fort. Om jag itne hade haft ett månads kort hade jag cyklat, jag längtar efter cykla. Fladdra för bi människor.
Lätt att vara efter klok.

Jag tappar tråden och pratar om bollar med snören, egentligen vill jag få fram att vi är del av något stort och att de mesta faller sig naturligt. Men folk säger att jag är djup och förstår inte min boll som egentligen är det svenska språket.
Jag menar ingen boll, men det känns som en.
Kanske är det för jag är trött, sov så lite i natt. Fick för mig så mycket och borde ta tag saker.

Låtar jag innan fått undvika för det har smärtat så, kan jag lyssna på nu. När jag hör texterna tänker jag att detta ska jag lära mig att citera. Men glömmer bort orden lika fort som de kom.
Jag tror att det är ett framsteg "Sen du har varit här har häggen slagit ut"

Ska hem till syster och äta kanellbullar och plugga.
Träffa lill killen. Mys pys.

Huvudstad i solsken. och lite ung kulutur.