Parantes.

Så här fint träd utanför mitt fönster.
Ögongodis.

Jag har precis kommit hem ifrån en kvällspromenad med milla.
Det var underbart, varmt, doftade blomma, fåglarna kvittrade och livet var allment vackert. Jag har kommit på att detta kan vara den sista sommaren vi har tillsammans.
Att vi inte vet vilka vägar livet tar oss på sedan. Det gör ont i mig, jag vill inte alls förstå det. Jag vill ha det så, men ändå inte.

En sak är säker.
Att snart ta studenten är mer förvirrande än vad man först kan tro.