När dröm blir verklighet.

Det är knasigt hur livet kan slå kullerbyttor.
Det jag drömde om förra veckan är på ett helt nytt sätt en del av mitt liv. Det som känndes som en omöjlighet, har nu hänt.
Hans tandbordste står i mitt toalett glas och undrar om han någonsin kommer tillbacka.
Var allt en naiv blå dröm som jag har vaknat ur?
Drömmer jag? Kommer jag vakna med ett ryk och pressa huvudet emot kudden och göra allt för att få hamna i drömmen igen?

Nu när dröm blivit verklighet, kan verklighet bli dröm då?

Mamma tog mig till havet efter jobbet, hon bjöd på god mat och jag lyssnade på havet och min bok och kände på standen med barfota fötter.
Men egentligen vet jag, att vi är på väg nu, väskan är packad och jag förstår ändå inte riktigt.
Göteborg här kommer vi!

Jag åter kommer på onsdag om jag får tid.
Ciao!

Hur skulle jag kunna förklara hur mitt hjärta slår?

Jag är i min 70 tals husvang vid havet. Det luktar grillat, gräs och solen går ner bakom träden. Det är fint, det är sommar och mina ögonlock är trötta.

Nu är jag bara uppsnärd i de blå

Jag tänker låta det vara så.

och jag skriver inte mer.
Se hur solen ler, hur gräset bugar och hur blommorna stålar.

Men nu lever jag för allt den här staden inte har att erbjuda mig.

I går gick jobbet år helvete och om jag kunnat så hade jag nog sparkat mig själv. Aldrig mer kommit tillbacka och tjänat pengar igneom att vara gatumusikat, konstnär eller att plocka pant flaskor.
Men nu lever jag för att jag är på väg emot göteborg med världens bästa karlsson, jag lever för att vi ska kunna andas i den staden, känna oss som hemma och skratta.
Men nu lever jag för parkhäng med hålla hand och små små pussar, blå himmel och gräs i håret.
Jag lever för att dricka te och leva och inte jobba.

Men snart kommer jag stå i korsningen kvart i tio vid fyret så som jag alltid gör, alltid kvart i tio på väg till jobbet.
Sedan ska jag göra mitt bästa och jag hoppas att jag kommer räcka till i dag.


Nästa sommar ska jag banne mig inte svika mig själv!

Jag blir lätt om cycklad

Här hade jag tänkt att skriva allt som jag har varit med om i dag. Jag hade tänkt att skriva hur det inte känns längre och om rosa himmlar, parkbänkar och hur man avslöjlar en hemmlighet för en främmlig.

Jag hade även tänkt att skriva om hur bra vapnet var, hur fredrik och jag gick till stan och tillbacka under stjärnklara himmlar och skrattade.
Men även detta få vänta.
För jag är så fruktansvärt trött!

I dag cyklade en beage man för bi mig med röda strumpor.

Mörkla himmlar och saker kan bli som man tänkt sig, tråts allt.

Mörka moln seglar över mina blå himmlar, de ändrar perspektiv på saker och för ett ögonblick tror jag att jag håller på att förlora förståndet. Ja vill inte att det ska renga i kväll, låter de bli då?
Undrar vad det är vi håller på med, jag skriver det på en lappp två gånger, vad är det vi håller på med? vad är det vi håller på med?
Sätter tre frågetecken efter men finner inte svaret. Förstår inte frågan blir tvungen att svara, pass.

I kväll med handen på hjärtat kan vi undra hur det slutar. Det känns som nu eller aldrig och visst har mina hjärtslag slått så här hårda slag innan. Det är bara bara en ny takt, känner inte igen rytmen eller musiken. Men sjunger glatt med i "yesterday you told me about the blu blu shy, bur all that i can se it just an other lemon three..tralla la!

Kanske kan saker bli som man har tänkt sig tråts allt.

Hoppas vapnet är laddat, nu skjuter vi skarpt.

Vart tog elden vägen? Jag kommer hitta den igen den 7 agusti

I dag har jag varit ledig och köpt winnerbäcks sommarturné biljett 2008!

Det kommer bli picknick rosévin, dans, och en sommarnatt utan slut.
Kom med vetja, vi ses 7 agusti!





Winnerbäcks konserter, ger en glöd att leva på hela hösten.

Dansa med huvudet.

"Det är sista marin festivals dagen, man borde gå dit och dansa med huvudet" - dagens citat, fint, en städ kommpis.

Jag putsade mina fönster för att kunna se världen som den är, besåda det som händer där utan för. Var 6 barn i usa får inte tilllräckligt med mat, hur känns det kära i länder? Vart kommer matbristen göra med oss?

Det surrar en trött fluga i mitt rum, jag hittar inte gambia på min jordglob och jag har druckigt en kopp te utan att bränna mig på tungan. Det ska bli fint väder i helgen, då jobbar jag.

Men hey!
Nu planeras verkligliga äventyr att sättas i verket. Hurra! Göteborg tre dagar med Kalrsson, secund hand och kankse lite billigt vin och god mat. Oh ja, vill gärna hittar billiga loppis fynd.
Längtar, det vi ska ha i tankarna nu när vi kämpar denna veckan, sofie är inne på sin sista vecka med jobb och jag på min tredje. Frida är i califonien, hon lever nog livet åt oss alla så det räcker och blir över. Lycka till henne.

Datumen, liksom flyger för bi! Snart är det agusti.
Jag är ledig i morgon, jag ska luncha med Hanna det ska bli mys!

Nu ska jag verkligen sova gott!

En obehaglig distans, en konstig kännsla någonstans, det känns tomt eller hur?

Och visst var håkan hellström så där underbar att han ger en rysningar, och lyckorus och klump i hjärtat under lite mer än timme. Visst tänker man att han är det finaste som man vet och att man vill bara ta hem honom, bjuda honom på te och dansa till rocken roll. Och visst är det något speciellt att sjunga sig hes under konsetter, dansa tills man blir yr och tänka på alla ord som han sjunger. Det är oslagbart, tänk om livet kunde vara en lång hånkan konsert?
Men sedan när allt tar slut så känner jag mig stor, för jag står inte längre vid stängslet för att få en autograf, bild eller ett par ord av poeten. Jag går där i från och tänker att det är lite tur att jag itne är håkan, att det inte är mig alla 14 åriga tjejer vill prata med. Men det är väl priset han betalar för att klassas som eilit. (bilder kommer säkert någon dag)

Annars var gårdagen för stressig och jag kunde inte sova, allat snurrade i mitt huvud och jag viskade för mig själv i mörket"allt blir bra" andades, men det känndes inte som det kunde bli bra, hur det skulle gå till. Så är det, små problem blir hur stora på nätterna när man inte kan sova.
Så det var med överskotts enargi som jag städade i dag, det var som det itne tog slut. Tillslut tänker man inte, man gör samma sak utan att tänka, slentrian? Suckar och äter för mycket hotel godis.

När jag smått springer i fatt dig, tar dig över axlen. Står det still för en secund och ljust då finns det bara fyra blå ögon i hela världen, små prat och grå himmlar.
Jag tänker på att dansa i vita tyg skor och vara olyckligt kär. På alla låttexter och på en varm kopp te, jag fryser lite tråts att det är juli och borde vara sveriges varmaste månad typ.
Men får inte sagt det jag vill, och då är allt som vanligt igen.

Loke sjuger så jag ryser, jag fryser lite till och tror att vissa texter är skrivna till mig om mig. Tänker på kotten och sedan blir allt svart. Det rengar och rengar.
Jag är trött efter dagens slit, tar mig hem efter att ha väntat på en buss i evigherter( bojkotta kolletift, börja cykla!) Det står en man, men stor väska på ryggen, Han ser ut som jag gjorde när jag åkte på Peace and love. Jag får lust att fråga honom vart han har varit, vart han är på väg. Men min mp3 bråkar med mig, han säger inget och jag tror att jag ser upptagen ut.
När jag åker min buss i från honom, får vi ögon kontakt han ler och jag ler tillbacka bakom glaset och 10 minuter senare dricker jag te på min altan och läser hallandspotesten bilaga om en kille i kina.

Det är mycket jag vill som jag inte orkar när jag jobbar, jag måste vara klen. Det finns de som jobbar mer än mig, de klagar inte, de orkar, de hinner. Jag sjävl känns som ett förfall, och mitt rum tar jag med mig i fallet. I morgon ska jag försöka årka lite efter jobbet och kankse hälsa på syster.
Vi får se.

"Det vilar en förbannelse av höst" - Winenrbäck

Och allt är som förut.

Mer av den dära goda blandingen av kryddor och det blev krut chai, nästa gång så följer vi nog reseptet pungt och pricka. Men det viktigaste är att vi knäckte kåden, att vi har något ett hemmligt recept och att det kommer lyckas, snart.

I morgon är det fullfart emot håkan hellström! När man ska äta känns som de största problemet, andra tröttheten och duchens som borde hinnas med.
Innan dess är det x antal hotel rum som ska städas!
Sedan är det håkan i 1,5 timmar, fina båtar och för hoppningsvis en fin kväll.

I dag har jag varit ledig, gått med milla på stan och köpt en jätte fin sjal. Läst lite i min bok, Försökt städa mitt rum, orkade inte damsuga så det får väl hinnas med i morgon och så kom sofie på kvällen. En bra ledig dag.

Jag har hittat en låt som passar in på klassen oxå men den för bli lite hemmlig. Annars är det lemon three som går runt runt med sin glada melodi.

.

Unga pojkar åker skejtbord med blickar som inte hunnit dö.

Det är sådana saker.

Det är sådana saker som mina luckor sluter samman på Storgatan som tvingar mig att stanna med min sprut cykel. Det är sådana saker som att jag bara vrider på huvudet och jag ser dig. stå där, med din gubbkeps, cigg och cykel och dina klar blå ögon och ser på mig.

Det är sådana saker som får tiden att stå stilla, staden att snurra och mig att för en sekund sluta andas. Vinkar säger hej, inget mer, inget mer bara ett tatat hej och sedan cykla, frakt fram, där luckorna skulle öppnas om jag cyklade tillräckligt fort.

Det är det att jag får höra hur du lever att du skriver på café, i receptioner på nätterna och att handskrivna blad en gång kanske blir en bok. Om loppis och bokband med stringberg som gör att mina tankar blir uppsnärda i det blå, jag borde glömma allt för det är omöjligt när man lever livet i en uppförsbacke.

Ledig dag.

Ledig dag med mamma på stan lite loppis, en sy låda och ett par byxor tillsammans med världens dyraste skor, men fina var dem, stor sol hatt och tajts.

Så var det skattjakt med mål det försvunna chai tet. Dags att göra egen sucé, många kryddor ska köpas med omsorg och tåla mod. Men förhoppnings vis blir reslutatet värt mödan, om jag och sofie slår våra kloka huvuden i hop kan vi nog lösa kuggfrågan hur kryddorna ska blandas med hjälp av procent räkning. Hrm. Ha nu kom jag på vilken matte matisk uträning jag kan använda. Upptill bevis någon dag.
Alice är för övrigt nästan den sötaste hund jag träffat. Tunga himmlar får aldrig hindra oss, i morgon blir det picknick, lite live musik, jobb och kanske kvalitets tid med milla.

I mitt nya rum finnns det ljud jag inte är van vid, nya ljud.
Jag ligger vaken och oroar mig för lungeinflamation, hypokondriskt.
Nu luktar det gröt te i mitt rum, fint.

Åvan ditt hus är himmlen alltid blå.

Det knastrar i mina högtalare, som eletiriska störningar av mobilen, ni vet? Men det ringer inte, jag brukar tänka att det är någon som tänker ringa/sms:a men ångrar sig.
Eller är det jag som känner dina tankar igenom antenerna?

Jag har jobbat i helgen utan att komma fram till något alls. Mer att folk smutsar ner och att utan för dessa tegelväggar pågår ett sommarlov. Det är inget tidsfördriv värt att dö för. Men det är ändå ganska trevligt i mellan åt.
Lite tröttsamt.

Ovan för hennes himmel kommer himmlen för alltid vara blå. Det är därför jag kommer dit och dricker te i mellan åt.
Himmlen går i alla världens fina färger, om jag kunde måla skulle jag bevara det på vita pappers blad.
Nu bevarar jag det bakom ögonlocken.

Breaking the law, Breaking the law.

Efter att ha varit på Ikea och inkasserat allt som jag tycker är fint.

Mitt rum kommerbryta emot alla indedningslagar som finns på en och samma gång.
Försök slå det om ni kan.


En salig blandning av ränder, blomor, olika färger och mönster.

Hur skulle jag kunna förklara något sådant här?

Jag vill säga något i stil med att rymden är oändlig men trasslar in mig i det du ljust sa, när jag tar din hand känns den kall, hård och frånvarande. Du knäpper alla knappar på din kofta det stramar i halsen och du får så svårt att andas men säger att astma är något man får med åren.

Det är en förklaring till dina kippande andetag och om jag blir din livräddare i natt, ger du upp världen för min skull då? Din blick fladdrar bakom ögonlocken som en gammal video film, hakar bilderna tills det blir en rörelse jag ser det på dig, att det skär sig i kanterna. Jag skriver i mitt block; för att gå vidare, måste du veta vad du lämnade bakom dig. Men när jag tänker tillbacka ser jag bara vita oskrivna blad.

När jag öppnar munnen igen försöker jag låta entusiastisk, men misslyckas, det är som all världens melankoli har klistrats fast i orden, rösten låter falsk och gjuten i betong.

Det är som Winnerbäck säger det vilar en förbannelse av höst. I dina ögon finns det något att som får mig att tro, jag vill säga något i stil med att rymden är oändlig, säga vad som hälst som imponerar på dig. Som får dig att ta med mig hem och lägga mig i din säng. Jag ser allt jag någonsin kunde har fått, när du går en sista gång.

En ensam man med två cyklar

Ljust nu är min högsta önskan att jag kunde skricka. Då menar jag inget vanligt skrik. Utan ett sådan där rock stjärneskrik. Så man förstår att de som kommer ur deras mun ljust nu är allt de där som har växt innuti dem under lång tid. Skriket gör eftekten av textraden ännu mer klockren och berörande.
Ja ljust nu skulle jag verkligen vilja vara med ett rockband, jag brukar spela lufgitarr, göra sådara gitarr moffs, och se cool ut. Eller så skulle jag sjunga, svänga lite på höften och känna tackten i håret. Och så skulle jag kunna skrika så där som rock stjärnor.
Jag har förökt, verkligen, ifårn mitt rum har grannana kunnat höra mina skrick, men det låter inte så där coolt, det låter förjävligt. Jag vetitne hur man gör.
Men när jag stod där på sen så skulle jag sjunga "blå jengs" med kent. Och så skulle jag skricka "VARFÖR FÅR JAG INTE PÅ MIN DINA BLÅ JEANS!" upprepande gånger, varje gång skulle jag höja ljudet, tills jag till sist skrek text raden. Alla skulle förstå det dålda budskapet i den text raden, alla skulle förstå symboliken. Jag skulle falla ihop kanske gråtigt lite, för varför får jag inte på mig dina blå jeans. Tror du att livet är lättare i andra skor? I andra kläder?
Ibland tror jag det.

Verkligheten.
Det finns inte så mycket jobb på jobbet, men det finns glitter blå ögon och en mycket som drabbar en och samma person, knasigt. jag kan inte bestämma mig om jag tycker det är possetift eller negatift. Jag blir delad, pengar eller liv. (varför är jag så besatt av att tjäna pengar som jag lägger på hög för att vänta på bättre dagar som jag vet aldrig kommer komma?)
Jag blir yr av hotelrummen, ser ingen skinad, fantiserer om vilka som bodde i den sängen i natt. Men jag skrattar i bland och små ler, sjunger gammla visor och dammsugar under sängar.

Ikväll ska jag i basker se på film utomhus, fint!

Om man missar en buss, när kommer nästa?

"I dina ögon blir himmlen grå." - k

Allt gick som det var tänkt att det skulle gå och nu ser jag blå himmel utanför mitt fönster. Heja heja!
Jag lyssnar på kent- blå jengs om och om igen så där som jag gör när jag hittat ett nytt musik spår som jag verkligen gillar. Tänker på konserten och på manen som höll i min hand.

När jag jobbar går tankarna random men jag kan inte veta exats vad som finns där. Perfektion, jag rättar till underlakanet och tänker att hur mycket jag än jobbar kommer det inte räcka för en blijet här i från.
Så talar vi om hjärtan, om att det kommer fler bussar och jag tänker att jag har väntat på hållplatsen länge nog. Kankse är det ren inbillning, önsketänkade eller illution. Men hans ögon ler och mobilen är tyst, jag blir pinsamt tyst som det inte fanns något i hela världen att säga.
Folk klagar, jag vill ge dem en karta till arbetsförmedlingen, säga att vi alla sitter i samma båt och säga bara du vill kan du.

Med utan tag ifrån mitt körkort, jag har tappat, tron, lust och ork. Mamma påminner mig om att jag måste ta tag i det, jag får ångest och svårt att andas varje gång jag ser boken. Kan inte någon bara ge mig ett körkort?
Känns som att det är lättare att bestiga berg än de dära kortet.

Nu ska jag cykla till sofie vi ska göra paj och lyssna på fin musik på rotundran.

Det behöver inte vara över, du får göra som du vill, jag säger lycka till.

" Det behöver inte vara över
Ni får göra som ni vill
jag säger lycka till" - Bokaspers

Allt blandas ut med tröttheten, jag blir matt och en knasig kännsla i magen. Men det har varit en findag, fast jag inte är riktigt pigg.
Jag har städat rummet och lyssnat på kent, och lyssnat på kajsa bergqvist på p1, det var så fint att jag fick gåshud. Sedan har jag träffat Milla, vi hade picknick med fruksallad på mitt golv i stället för parken, för mörka moln såg så oroväckande ut på håll. När det sedan började dugga av vi upp, men picknick innomhus är bättre än ingen picknick alls.
Vi låg i min säng och pratade, pratade, lyssnade på håkan och egentligen kom vi inte framtill så mycket men det spelar egentligen inte någon större roll. Det är fint att ha vänner som hon.

Mina arbetskläder är framlaggda, i morgon börjar jag jobba. Det är med blande kännslor, ifrån förra sommaren, i från denna sommaren. Det känns skönt med ett jobb, och lite pengar när man ser på plånboken skulle faktist inte vara fel alls. Jag hoppas allt går bra och att jag inte har glömt allt för mycket..

När jag ser på filmerna ifrån Pece and love blir jag helt varm i magen och börjar le, det är som att åter uppleva allt, igen igen igen.
Nästa vecka är det håkan, marinfestival och lokenyberg. Hur fint blir inte det? Oh längtar!

Dimmiga dagar och nätter.

Utmarken, vid 23:00-00

Dags att sätta pungt nu.

När man inte är på topp kommer tankarna som man annars inte tänker klart kan man nu följa tills tråden tar slut. Men visar tankar snurrar runt och är ihop knutna med andra tankar och det är dem jag inte kan sluta tänka på. Det växer innuit mig. Jag har tillbringat halva dagen i sängen, delvis sovit, delvis lyssnat på bok eller musik.

"Håll inte i mig när åskan går, jag kan inte ens hålla en tråd" - LW
Sedan mullrade det, blixtrade, och renget smattrade hårt emot fönsterrutan. Taxen blev lika rädd som jag och hoppade upp i sängen, så låg han vid mina fötter tills allt drog över. Ibland önskar jag att han alltid bodde hos mig, vi gick en lång promenad i reng och blev blöta. Jag lyssnade på kent, det var härligt att plaska runt i vatten pölarna utan att ha en tid att passa. En timme utan plan eller egentligen väg att gå.
Så fort det rengar känns det lite höst, jag kokar te bränner mig på tungan köper ny pjamas till oktobers mörker.

Min mormor fyller år i dag, vi äter tårta och min dator får en up date av min datorkunnige kussin. Han kan datorer, och jag tror inte att jag kan något. Alltså jag kan ju massor, men jag är ju inte exspert på något. Jag brukar tänka på det, men jag kan inte komma på vad jag vill bli expert på. Lite bra på allt räcker kankse inte i längden?

I mitt nya rum är en mygga och en nattfjäril min besättning.

Och till sist, hur släpper man en dröm?

Hör du mig?

Jag känner det komma, smärtan. Allt känns stelt emot min heta hud. Alla färger suddas ut, allt blir otydligt och suddigt. Helt plötsligt ligger jag där i min säng med alla kläder på mig och fryser, skakar, hackar tänder i tackt med kents toner. Käkarna spänds oförvilligt, feber.
Efter mina 18 år på denna jord med många feber förkylningar och sjukdommar vet jag allt för väl att det bara finns ett sätt.
Ligga kvar i sängen, svälja tabletten och vänta. Vänta att man ska sluta skaka, vänta tills allla musikler ska sluta spännas om varandra. När jag sluter mina ögon får jag en indre bild om hur det på går ett krig inom mig.
Jag försöker sova, omöjligt. Ändå försvinner allt, när jag drar täcket upp till hakan. Jag blundar, sover men är klarvaken. Tiden försvinner eller står den still?
Vänta, men det känns som det omöjligt kan ta slut, jag ser en tunel, svarthål. Men jag ser inget slut. Viker mig på mitten, försöker focusera på vad som hälst förutom febern och mina stela muskler.

Jag börjar uppskatta att jag är i mitt rum, att jag är i mellan fyra väggar. Att jag ljust nu inte är i sthlm i en ensamalägenhet, eller ett sommar hus i göteborg, tacksam över att jag inte är i japan, australien eller italien. Tacksam att jag inte ligger i något kallt tält på en festival. Främmande länder slutar locka, jag vill bara ligga i min säng och jag vill kunna se slutet på tundlen.
Jag blir så medveten om vart ända plagga jag ber, hur de skaver emot huden, hur mina lakan känns stela, min mjuka säng skär i mig.

Så vänder allt, kankse hittade ipren nycklen för att låsa in smärtan. Jag svettas, vänder mig, vrider mig, börjar klä av min mina tjocka tröjor, filten, täcket och snurrar runt, sängen känns så oerhört obekväm. Mamma kommer med te och marmelad mackor, jag glider ner i sängen och ser ljuset i tundlen.
Jag reser mig upp, benen känns svaga, jag famlar, allt snurrar lite, huvudet dunkar och jag unviker speglar tills jag ser mig själv i spegelbilden. Trötta blnka ögon, allt känns förvridet.

Mobilen piper inte till, hör du mig?

En fin lördag.

Jag hostar lite mer än vad som är trevligt och förkylningen vägar släppa taget om mig. Men när jag tänker på det, oj vilken dag!

07:20 jag vaknar och tänker att jag egentligen inte alls vill gå på loppis utan ligga i sängen många timmar till.

09:00 jackten på nya saker på börjas på amneststy loppmarknad köper jag en lamp skärm, tre burkar, en speldosa, en tvål pump och tandborstglas, en ram, ett litet bord, sedan köper jag en lamp fot på emaous och sofie hittar världens finaste gardin tyg med barbosor på som vi delar och blir lyckliga.

15:00 efter en god makatroni och falukorv lunch och ner packad fika cyklar vi med motvind till grötvik, jag badar, ser på båtar och vi pratar om livet och äter ny bakta muffins.
Jag är så oerhört tacksam över mitt sommarlov.

20:00 Vi äter köpt pizza och planerar en föreställning vi ska bli verklig en dag, någon dag när vingarna bär.

22:00 Vi cyklar hem till mig och vi fixar lite med mitt rum, kollar på indeklubbar i sthlm och inser att det är där man ska bo, äter jordbuggar och sedan åker sofie hem.

23:54 Sofie har precis åkt, jag sitter här i mitt rum är är jätte trött, glad för alla fina fynd och ska sova. Datorn är inne på rummet nu så allt är väl klart, lite till ska fixas.
I morgon ska jag försöka ta lite kort så ni läsare får se hur fint här är nu.

23:56 natti natti

På himmlen lyser stjärnorna.

Jag har haft en fin kväll med milla.
Vi såg på Amelie i från moutmare (även om jag stavar det fel så tror jag ni förstår vilken film jag syftar på) Den filmen får mig att tro på vacker kärlek, inget jävla strul, one naights stand, KK eller något annat plastigt. Utan mysterium och kärleks brev.
Synd att verkligheten inte riktigt är sådan. Alltid, men om vi alla målar rengbågar så kankse än dag att man hittar skatten där rengbågen slutar?

Mitt nya rum är så gott som klart, lite detaljer som kommer ta tid att fixa. Jag känner mig hemma i det, men skriver gör jag fortfarande i mitt gammla rum som nu ekar tomhet. Det känns inte som mitt längre, känns stelt och kallt och tomt.
Alla är välkommna hem till mitt nya rum för att snurra på jorgglob och skriva flaskpost.

För en vecka sedan såg jag kent live, nu lyssnar jag.
Inte alls samma sak, jag tänker på sådant.

När jag följde mikaela hem låg färgerna vackert ut med horresånterna, stjärnorna lyste på himmlen. Det är en sommarnatt.
Sådana som aldrig tar slut.

Jag sover för lite, nu ska jag krypa till kojs i morgon blir det sommarloppis på amnesty. Helt underbart!

Frida är på andra sidan jorden, undra hur det är där?

Fred och kärleks bilder.

Bilder.

Bilderna kommer ifrån min och lollos kamera.

Loke nyberg.

Tält.

Tält.

Pant pizza.

Klänningar.

Pojke med stil och käratär.

Becca och Sofie.

Sofie, Lollo & Annie.

Kent.

Moln.

Sofie.

vi.

Mistel att pussas under.

Annanas i träd.

Hjärta Håkan.

Soptip eller camping är frågan?

Jag och sofie.

Vilken kalle?
- Jo kalle!

Förhoppningar om rengbågar.

Killarifrån dalarna.

Daniel.

Becca med kommpis.

Om du inte tar min hand, blir vi inte sådana som i slutet får varan.

Allt blir hastig och av klippt när jag försvinner undrar jag om du sitter där och tänker på det du borde säga men aldrig sa?
Så som jag brukar göra.
Jag satt och funderade på vad det här är, det som glider mig ur händerna, det som finns där i två bultande ögonblick och som sedan försvinner.
Så länge du inte tar min hand, kan vi aldrig blir dem som i slutet får varan. Det vet jag alldes för väl och tror inte att du ens tänker tanken.
I slut ändan handlar allt om omloppsbanor.
Jag ville ge det mer tid, stanna där, låta det komma, låta det passera och stanna i det ögonblicket. Men det är så lätt att gå vidare, nu vill jag mest bara ringa dig och säga allt det där som jag aldrig säger men alltid försöker få fram.
Det är som jag vill att du ska läsa dessa orden, utan att förstå att det är dig det handlar om, men ändå kunna läsa mellan raderna och ringa. Hemskit löjligt, jag vet.

Mitt nya rum börjar ta mer och mer form. Ifrån något otydligt, till något självstänigit som snart klarar sig utan min hjälp, som kan stå för sig själv när jag inte är där.
Men jag måste erkänna att det är långt i kvar. Jag är ivrig och naiv och vill ha det klart nu, nu, nu! Så jag kan bjuda folk på te på mitt golv, lyssna på kent och snurra min jordglob. Men jag får väl försöka hålla ut.
Resan dit är lika rolig, och minst sagt spännande. Vem hade kunnat tro att en hylla är så svårt att få hem?

I dag är det så där varmt att jag önskade att jag låg på stranden i stället för en båt, och att jag inte var förkyld. Men jag seglar hälldre än att jobba, vilket många andra gör. Så jag klagar inte.

Nu ska jag fixa lite till sedan ska jag träffa Milla. Det var alldes för länge sedan!

Ibland är det så vackert att jag måste nypa mig i armen och fråga om jag drömmer.

Onsdag.

Ursäkta röran, vi bygger om.

Allt är ett kaous, hela huset är upp och ner. Jag känner mig kaous, som jag inte vet vad jag har något, eller vad jag ska lägga saker när jag håller dem i handen. Allt har förlorat sin plats, blir oftast att jag kastar det på golvet i mitt gammla rum och springer vidare.
Jag glömmer vad jag lägger saker och det skulle inte förvåna mig om jag glömmer bort vad jag lägger mig själv.
Jag får ingen ro och att skriva som annars brukar vara en flygt väg, en avkoppling känns stressande.
Det känns lungade att sotera saker, lägga dem i färgordning, sotera efter mönster och lyssna på piano musik.
Det är väl så när man bygger om, det är denna blogg som kommer få lida. Jag har ingen ro att skriva här, att lägga upp bilder och greja. Men jag skriver hela tiden, i huvudet.

För när man sitter på en segelbåt på ett näst in till spegel blankt hav hinner man tänka, man hinner reflektera och det är underbart.
Jag älskar att sitta och se ut på havet och fundera på när det tar slut? När tar det ena havet sin början, när tar det andra sitt slut? Namn på vatten så knasigt egentligen, jag guppar i kattegatt, i morgon flyger Frida över Atlanten.
Men ändå, samma vatten, samma luft, olika namn.

Nu i dag drömmer jag om en stöd med vackert hav med många öar med oilka namn, en segelbåt som är gjord av trä och jag kan segla den hur bra som hälst. Det blåser lagom och jag har klänning(i min dröm fryser man inte på havet) och solen glittrar. Så har jag en trevlig pojke till sällskap och vi pratar om livet. För livet det är bra samtals ämmnu på öppna hav, inte finns det något annat jag gillar att likna livet vid, som hav.

I dag har jag då seglat, varit med Frida och sagt hej då (försökt, kommer sakna henne i mängder) och alltså försökt få ordning på kaouset i mitt hus, känns nästan varre nu än innan. Nu ska vi äta gott och sedan ska jag springa lite till.
Jag kankse borde satsa på en käriär som "Lovisa fixar och trixar" Himla roligt.

Himmlen är så där vackert blå, det på minner om hans ögon
och hennes kjol fångas av vinden när sommaren blir till en evighet.