fredag

Jag önskar att jag hade en spåkula och kunde se in i min dimmiga framtid. Alla fall sommaren.
Men om Framtiden vet vi ingenting och det går mycket tanke enargi för att tänka ut vad man kankse vill och troliga exempel.

Dagarna blir sällan som man tror häller. I dag har jag köpt en tjusig "nordisk" klänning, som skulle kosta 1000kr men som jag fick till ett mycket mer passande prist.

Jag lämnar halmstad i morgon, drar söder ut till malmö.
För att göra staden och se jesus krist super star!
Fint som snus.

kort, kort kort

Hej!

I går åt jag suchi på Lollos jobb och lollo hade födelsedags pressenter till mig. Och jag kom på att det är ju precis så man ska ha sin födelsedag, lite mer utspridd. Varför allt på en gång?
Jag fick en jätte fin tröja och ett par super mina öronhängen, det kändes precis jag på något vis och jag har varit glad över det i dag.

Annars har det regnat när jag har cyklat, jag har cyklat, blivit blöt och svettig på samma gång. Något jag ogillar, sedan var jag oefektiv. Men fick gjort allt på min att göra lista och träffa milla.
Suveränt, så borde dagarna vara.

Lars winnerbäck du hade tid, fast på engelska, orinallet.

Detta är så fint,
perfekt en kväll som denna.
Lyssna. Videon är ifrån en film jag har sett, den var inte bra, så se inte den.
Men lyssna.

Jo visst jag fryser, men det är okej så länge vi har varandra.

Tåts att jag i dag vaknade och tänkte "oh vad vackert"

Att jag med glädje trampade till skolan och tänkte på att jag är en fri människa och att kollativ trafiken kan kasta sig i väggen med dåliga busstider och sura buss chafförer så länge jag har min cykel.
Att jag i dag med omsorg valde kläder för att jag ville vara lika fin som vädret.
Att jag halva dagen nynnade på lars winnerbäcks "Solen står högt över taken och vinden har vänt, isen har smält och det doftar som vår, du går igenom staden som om inget hade hänt, lika vardagligt snygg som i går".
För att hoppa fram lite så där, kisa emot solen och tänka borta bra, borta mycket bra, mycket bra, men hemma, oh hemma ljuva hem kankse bättre? Just nu ett tag i alla fall.

Sedan vet jag inte vad som hände, men jag vet att jag cyklade hela vägen hem även den tuffa uppförsbacken.
Att jag sedan drack te och pluggade i flera timmar. Och när jag skulle gå ut och kasta kakor jag bakade för flera månader sedan. Kakor som ingen vill äta upp, och jag vill ha burken så när jag kastade dem i spotunnan.
Vad tror ni jag möttes av då?
Ett jävla, is kallt reng, sådana små små små reng droppar, som blåser, som kyler, som går igneom allt och bara gör så att det fryser till is.
Det finns inget som skyddar emot det, det är svenskt jävla piss vinter regn.
Och jag tänkte FAN, FAN FAN, ta västkustens väder.
Så kände jag hur jag bara ville dra täcktet över huvudet, så då gjorde jag det. Så lyssnade jag på mark levengoods findlanssvenska och boken "hjärtat får inga rynkor" Efter det klarar man inte av att vara bitter, för han är så fin.

Då kom jag på att jag skulle sammanställa allt som värmer mig i februari. Jag ska nu pressentera sakerna jag har uppleft i dag som jag ska leva på ett tag.

Saker som gör att mitt hjärta inte kommer sluta slå denna går februari häller:
(Listan är inte skriven i kronologisk ordning.)

• Sjömansklänning.

Frida tipsade mig och nu är den i min ägo. Den är så fin och jag är så glad över den att den får hägna framme på min vägg för att pigga upp tillvaron. Den sitter som en smäck! Och jag har velat ha en sådan här alldes för länge. Den ska vara med mig på nya äventyr i vår och sommar, många picknickar och spännadne dans ställen. Tillsammans kankse vi kan charma en tjusig sjöman med en segelbåt. Sedan seglar vi till Göteborg där Håkan Hellström möter upp och sjunger gul kajbergs paradis för oss.
Inte dumt allt faktist.

• Handskrivna små lappar och tyg muffins och läpplam med pepparmintsdoft och vänner.

När jag kom hem så fick jag jätte fin handskriven lapp av fröken kalsson, den handlar om framtid och drömmar. Och jag har läst den tre gånger nu för det värmer så fint. Sedan fick jag en sådan liten tyg muffins, vem vill inte ha det liksom?
Och ett läppbalm som doftar pepparmint, Jag älskar doft av pepparmint. Vänner är det bästa, spciellt de jag har.

• Fina plåster kan läka sår, även de tiden inte når åt.

Dessa jätte fina plåsterna fick jag i dag av milla. Hur fint va inte det liksom? Nu är det nästan fritt fram att slå sig. Så himmla fint.
Och där tiden inte läker kan man nog sätta ett mumin plåster, så blir nog även hjärtat helt. Det tror jag på.
Jag vill ha sommar, jag springer snabbt på en grus gång och skrattar och min kläning fladdrar i vinden. Och utan att veta vad som hände snubblade jag på mitt skosnöre ifrån mina tyg skor och så skrapar jag upp knät. Så som man gjorde när man var litet.
Då kommer milla springades med mumin plåster. Toppen.

• Ett litet sms, som ger förhoppningar om att en annan tid.

En pojke med blå ögon är på väg emot canada. Men säger att när sommaren är här är han hemma igen. Och att vi kankse kan ses då.
För jag har en kännsla av att sådana pojkar som han är för söta för att bara låtar passera. Det säger egentligen ingenting. Men är små små framgment som man kan bygga drömmar på. Och är det något man behöver i februari när det känns som man nästan fryser till is så är det drömmar...


Vad gör du för att inte för fyrsa?

Österike i bilder.

Detta var vår österiiska toaletter, de är kansiga, de har liskom "hyllor"
Men jag gillade kaklet, fast om det hade varit en vägg hade det varit lagom.
Detta blev to much.

Detta är hotel lobyn.

Jag och Frida i lift.

Heja mig, tar ingen bilder på en får man göra det själv.
Jag ogillar att min näsa blir jätte jätte röd när jag åker.

Sådant här åt jag till lunch, mumms.

Väntar på skidbuss, vetinte var den går, när den går eller om den går.

Vi åker en backe på 10 km ! Oh. Underbart.

Denna dagen var det snö storm, då dricker man varm choklad i stället för att åka.

I denna hisen fastnade jag :S

Så här "god mat" hade vi på hotellet, något torrt.

Frida hade namnsdag och hennes snälla föreldrar köpte glass till henne.

När det är fint väder blir jag så här pepp för att få åka snowbord i solsken.

Vårat hotel.

VI LEVER I ETT VYKORT.

Världen är sjukt fin och det är svårt, för man längtar inte hem.

Frida försöker förstå vart vi är, och vart vi hamnar om vi åker ner här.

Detta är frihet fångad på bild.

Detta är frihet fångad på bild.

Ibland drack vi chocklad i solsken åxo.

När hjulen börjar snurra.

Det tar inte långtid innan semmester lunget försvinner.
Hjulen börjar snurra, främst i huvuvdet, lappar börjar skrivas och den halft upppackade resväskan blidar kaous i rummet.

Det är mycket som ska fixas.
Jag försöker bevara enargin i från österike så ska det nog lösa sig denna gången också.

Österike.

Jag har precis kommit hem i från ett land vars bergstoppar är så höga att man når nya himmlar. I den himmlen har jag och frida left i en veckas tid.
Där fanns ingen ångest, konstiga krav eller tråkiga saker.
Där fanns skratt långt in på nätterna, inrern skämt, snowbord/skidåning, mer eller mindre god mat, sjukt mycket after ski dans, corona öl, kex chocklad, söta pojkar, promoenader i uppförs backar.

Vädret har varit värierande, allt ifrån stålande sol till snöstorm. Isiga backar och somliga dagar så mycket snö att när man rammlade känndes det som man rammlade i bommul. Fast kallare.
Tillståndet har varit på topp, tråts förkylning, magont, och på en vild afterski tramade en klump fot med sin pjäxa på min lilla fot. Så jag blev halta lotta.
Vi har hört tjat om sjukdommar som inte finns och skrattat åt det bakom stängda dörrar. Vi har pratat om hur skönt det är att sova och vaknat mitt i natten för att äta kexchocklad. Vi har ätit för mycket pomfrits, för mycket coca cola och Mamba är allt man behöver enligt frida. Veckans låt har varit "det löser sig" för så kändes livet.
Så tvärt om ifrån allt där hemma.

Vi har pratat med folk som jobbade där och jag erkänner att jag inte alls vilja åka hem. Jag vill inte har 3 månader kvar till studenten, jag vill inte hem till måndagar, onsdagar och friskis och svettis. Jag har pratat med människor som har fått mig att förstå att livet är verkligen vad man gör det till.
Känns upppiggande måste jag säga.

Bussresan har tagit oss hårt, hårda säten i en för liten buss med delvis jobbiga människor, trötthet, ben som somnar, hunger och illamånde. Great, det tog oss 25 timmar att ta oss till österike. Hem känndes hälften så långtid. Fat nu känner jag mig allt för trött, sov ganska lite i natt.

Det har varit helt underbart. Och nu är det inte så dumt att vara hemma.
Men vi ses igen.

Bilder kommer senare, nu ska jag njuta av att vara hemma.

"finns det ett pris för verklig dumhet, då har jag redan vunnit" - Inte jag inte kär

Läget i ett snöiigt österike

Aldrig förr har 16 mintuer av internett kännssom himmelriket.

Vi är iösterike ochlever livet, det är jätte myucket snö i dag och frida har haft lite ont i halsen, men det hindrar oss inte ifrün att dansa loss pü after skin och äta halv äcklig mat pü hotelet.

Vi bor pü hösgsta vügingen i ett hus och i dag fasnade jag i hisen vilket jag alltid har fasat för.

Om du hade 16 minter pü internett och du redan känner sig som du bor i en snö kula, vad skulle du kolla pü dü för att fü grepp om världen och livet där hemma?

Vi har det bra och längtar inte alls hem
Filosofin kan kasta sig i väggen med en jävla smäll.

Hej hej sofie, du skulle varit med hoss i en väska.

Ciao

Österrike, nu är vi på väg! :)

Hej nu åker vi!

Vi ska ännu en gång spänna fast oss på snowbord och skidor för att susa ner för backarna, åka lift, äta god mat, och leva livet.
Denna gången ska vi göra det i Bad gastine, Österike. Så det blir nog en hel del snichel, pomfits, heltäcknings mattor i rosa, tystalande tjocka fula män, och en väldigt lång buss resa fram och tillbacka.

Det ska bli underbart och vi hoppas på sådant här väder, tack!(bild förra året)
Det känns tråkigt att förken kalrsson är hemma och jag önskar att jag fick ner henne i min resväska. Tyvärr är den redan överfull.

Det ska bli skönt att lämna grå sverige, och halmstad, och skola och stress.
Under resan har jag och frida bästemmt att vi inte ska prata om skola, stress, och sådant som bekymmrar oss. Hakuna mattata i en vecka alltså! Tjo.

Milla jag tänker på dig, det vet du, varje dag, varje hjärtslag.
Du och jag. Alltid.

Jag har vunnit och förlorat.

"vad ska vi göra med vår tro, vad ska vi göra med vårt hopp, vad ska vi göra med kärlek som falnar men fortfarande glöder?"

Så är livet.

Det finns ingen tid till att sitta och lyssna på musik framför datorn.
Blogga, dricka te, fundera.
Allt det som jag annars brukar få mig i balans.
Så det är inte så konstigt att det virrvlar med tusen olika tankar i mitt huvud när jag har treföreställningar per dag, massa tid innan och efter med pepp och förberedelser. Kommer hem sena kvällar och börja fixa inför resan.
Är så sjukt trött att allt går långsamt och känns jobbigt.
Varje dag skjuter jag andra saker fram för mig, men det är inte så att jag klagar.
Bara det att jag inser att jag har mycket omkring mig nu.

Så är livet, snart kommer de dagar då jag klagar över att det händer så lite i mitt liv.
Men det är långt dit, tack o lov.

Nu ska jag fortsätta med mitt pick och plock.

Ni får göra som ni vill, men vi målar upp en flykt väg här ifrån.

Oh, tänk att hit ska vi efter studenten.
Så underbart, så spännande.
En vecka ifrån allt efter allt.
Datum att längta till.

Jag vetinte hur ni gör, men vi målar upp flytvägar här ifrån...

jag blir snart osyndlig.

Jag har inte skrivit så mycket den senaste tiden. Svaret är engeklt
Jag har inte haft, tid, ork, lust.
Saker här tärt på mig, brytit ner mig, som stress, lite tid och mycket egna dumma tankar om att inte duga eller räcka så högt man vill.

När jag möter min spegelbild så känner jag inte igen henne.
Jag har glömt hur det var att vakna utvilad
Hur det var när man kunde planera tid.
Ha ork och inte bara sitta på en stol och stirra.
Mina ögon blir små, blå rinnar runt de små ögonen, rött precis vid kanten.
Lite smått fett hår och bara tankarna som far så snabbt att jag blir ofocuserad och grå.
Så har det varit, när jag har tänkt att bloggar har jag kommit på att det finns inget att blogga om. Och det sista jag vill är att denna bloggen ska bli en klagosång sena kvällar när allt tränger sig på.

I dag tror jag att den jag inte vill känna vid Lovisa har försvunnit.
This is my weekend.

Fredag njuter jag av att vara ligga i en soffa och se på program som inte kräver någon större verskamhet. Än vad jag har att ge.
Lördag vandrar jag och sofie på amnesy, jag köper små små mumin böcker och vårens dyra koffta på "vila."
Jag orkar damsuga, sover och bygger och river secenar, klätrar i höga byggställningar och så.
Sedan lagar jag och sofie perfekt fisksopapa som vi avnjuter i trevligt sällskapt. I det glada sällskapet, madde, sofie, lovisa torun går vi emot en balkan kväll som vi aldrig hamnar på.
Så ännu en gång hamnar jag på B&B och undrar va fan jag gör här på ett dans golv där folk inte vill dansa och kollar på mig som jag kom i från en annan panet. Det är så dålig dans musik att mina rörelser blir stela och fula.
Innan dess har jag stott vid en pengar atomat och uppleft pinsam tystnad men en pojke jag inte borde ha en relation till.
Men kvällen blir lyckad.

Söndag går jag upp så tidigt att jag har unvikigt alla speglar, repat teater och förstått att detta blir en sucé när vi bästemmer oss för inse att vi är sucé.

I dag ska jag pyssla lite med lite olika saker, ta det lungt. Bada, oh!

På en torsdag.

Att hoppa över en onödig idrotts dag för att äta långfrukost med mina vänner var ett bra beslut. Vi lyssnade på stillsamma Sofia Karlsson, och pratade, textade vilka yrken som möjligtvis passar oss och drömme till främmande länder dit en biljett vi ska boka inom en snar framtid. Utan för oss fanns snön som blir slakig innan vi hinner blicka så här i södra sverige.
Sedan var det rep, rep, rep. Perfektion var ordet.

Hinner knappt komma innan för dörrarna innan min högljuda släckt hade intgatigt huset, glass, kaffe och matpaj. Mycket höga skratt, strunt prat, och prata i mun på varandra har ni min kväll.

Nu ska jag slappa framför tv.
Lovley!

Bara för vi har slitit hårt för detta, kom kom.

Ett vanligt höghus
I en vanlig stad
Nära dig
I sverige

En gata precis som alla andra
Där alla lever sina lyckade liv
Precis som du lever på din gata
men ändå så mycket mer där bakom
vi aldrig får se.

En måndad den 2/2

Saker som förgyllde denna måndagen.

1. Jag lyckas skriva VG på NK provet, en bedrift jag aldrig har lyckats med innan.

2. På textilen får vi jobba med tyck vilket var jätte kul och så här fint blev mitt.



4. Jag och sofie och Frida fikar god ficka hemma hos sofie. Innan vinter vindarna blåser rakt igenom oss.
Vi har ett gemensamt mål.

5. När jag kommer hem så ligger det ett fint hand skrivet brev till mig, med en atugraf och mycket omtanke. Jag blir alldes varm i hjärtat och allt känns helt plöstligt mycket lättare.
Handskrivna brev är ibland de finaste som finns.
Det är tur att det finns många saker som för gyller för övrigt iskalla måndagar.

Om att tänka längre än vad näsan räcker.

Oh vad jag kan hata att jag inte kan tänka längre än vad näsan räcker.
Min impulisivetet, och snabba handligar utan tanke gångar bakom.
Är det något jag ska lära mig så är det att tänka längre än vad näsan räcker och tänka två gånger om.
Och komma ihåg två saker samtidigt.

Men men, man lär av misstag.
Och jag ska nog trammpa på dem en efter en.

I dag övningskörde jag, Hurra vad bra det gick.
Det var precis som jag inte hade glömt nåogt på ett år, utan mer var ganska ring roslig. Denna gången får jag inte ge upp. Jag ska klara det, frågan är bara om tid.

I morgon skriver jag NK prov, tänk på mig då. Inte för att det kommer hjälpa utan att det känns skönt att man vet att folk tänker på en.
Ibland önskar jag verkligen att man kunde känna när folk tänkte på en. För ibland känner man sig ensamast i hela världen, men när jag känner så brukar jag tänka att det finns alltid någon som tänker på mig. Alltså då och då.
"så länge någon tänker på dig är du inte ensam"
Men vad vet jag om det.

Dagen har förövrig tillbringats en hel del i sängen, på grund av sjukdom. Jag tror det vänder snart dock. Tack o lov.

Som vanligt lyckades linus och ibland skulle jag bara villja sitta där i frisör stolen och bli fönad. Det är den dära omsorgen jag själv aldrig lägger på håret, och själva varmen.
Ja, om mina pengar räckte till skulle jag klippa mig offtare.

Det är den första februari i dag.
Det har gått en månad på det här året.
Det känns nästan storslaget på ett underligt vis som jag inte kan beskriva.

Tiga är guld?

Den smärtan som fanns i min hals när jag svalde i går.
Har förvandlats till en boll som upptar hela halsen, så vaknade jag klockan 6 och tänkte "fan, fan, fan fan"
Det tog ungefär en evighet tills jag hadde lyckats svälja i mig två brustabbleter panodil. Sedan somnade jag, bollen har blivit mindre och kankse klarar jag några timmar till utan medecin. Men rösten har jag tappat, och mina väsande viskningar går bara fram i tysta mijöer.
I morgon ska jag ha muntligt prov, great, undra hur det går. Men det orkar jag inte tänka på nu.

Nu ska jag en sista gång inför detta NK prov sitta med Naturkundskaps boken. I kväll ska jag färga håret, och jag som brukar babbla på om allt med Linus får nog sitta tyst och så får han prata.

Det känns lite typiskt att jag faktist inte är frisk mer än väldigt korta sekvenser i detta viner halvår.