Lycka.

Det som så länge har varit en klump i magen, det som har varit ångesten mellan mina revben, det som har varit den klump i halsen jag hela tiden har försökt sävält ner. Det som har blivit tårarna, paniken, sömlösanätter, stressen, huvudvärken, förvirringen, och en kännsla av att jag sakta dör. Ingen har kunant trösta mig, inget "det löser sig" i hela världen har hjälpt mig.
Det som så länge har plågat mig har upphört.

För vet ni, jag är inte arbetssökande längre.
För vet ni, jag kommer inte vara arbetslös efter studenten.
För vet ni, Jag har bivit erbjuden ett semmester vikarieat.
Jag tror jag är lyckligast i världen.
För jag ville så gärna just ha detta vikariatet.
Det är fantastiskt.

Inte nog med det.
Min fina storebror är hemma igen.
Han är precis så som han var när han åkte.
Allt är underbart, han är underbart och alla redan hänger hans vänner här igen.
Jag har saknat honom.
Nu är han hemma igen, efter sett världen.
Flera hundra miljoner fler intryck rikare än mig, och snart när allt har lungat ner sig ska han berätta allt det fina han har upplevt.
Toppen.
Ikväll ska det firas!