SuperWomman.

Livet kliar.
Jag försöker leka superwoman och har som vanligt mycket i huvudet och mycket i livet. Träningsverk i benen för jag sprang för första gången en sådan där runda 3 km i går. Annars brukar jag mest hoppa runt på friskis lokaler.
Jag pluggar för lite, stresspluggar, får inre stress, orka inte plugga, pluggar mer. Vill gråta, är trött, jätte trött.
Cyklar.
Men våren är fin, vädret, fågelsång, blommor. Drömmarna är fina. Bokar dagstrip till Malmö. Blir glad. Jag får ett brev ifrån brevvoltera. Det gör mig super glad. :) Skriver brev, äter fil.
Storebror är snäll, har tålamod förhör mig om tråkgia människokroppen.
Känner mig dum, pluggar mer, orkar inte plugga.

Dricker te med mamma, nu ska jag sova.
I morgon är det fullrulle igen.
Superwoman lever vidare ett tag till.
Håll ut, håll ut, allt är inom räck håll.

Parantes.

Så här fint träd utanför mitt fönster.
Ögongodis.

Jag har precis kommit hem ifrån en kvällspromenad med milla.
Det var underbart, varmt, doftade blomma, fåglarna kvittrade och livet var allment vackert. Jag har kommit på att detta kan vara den sista sommaren vi har tillsammans.
Att vi inte vet vilka vägar livet tar oss på sedan. Det gör ont i mig, jag vill inte alls förstå det. Jag vill ha det så, men ändå inte.

En sak är säker.
Att snart ta studenten är mer förvirrande än vad man först kan tro.

Solsken och ditt skratt klingar i luften.

Det är lördag.
Jag har ätit glass i solsken på stora torg.
Nu ska jag hem till sofie, vi ska laga god mat, gå till stan sitta på ute savering och dricka vin och se på denna bio:n
Kan det bli bättre?

Fredag: Flyttfåglarna återvänder, när kommer du?

Välkomhems festen blev blev lyckad.
Vi var i ett stort fint hus, med en stor trädgård, med en liten pool och en lagom stor bar vid poolen. Våren natten var kylig, himmlen stjärnklar, alla var glada.
God mat och trevligt folk.

Flyttfåglarna har återvänt, det är en sent natt i vårt vardagsrum. Natten och vi pratar om livet, vi pratar om Austarlien, Tahland, språk, skola, mobbing, kläder, och vaderingar, vi kan sammanfatta det som livet. Vi pratar i två timmar.
Storebror fråga om han får sova på mitt golv, på en hård madrass. Klockan är sent, nästan morgon.
Självklart, han pratar om äventyr tills han somnar. Vi vaknar av solen, vi pratar om brev, om livet här hemma och allt är mysigt.
Han dricker Oboj, jag dricker te.
Allt är fint, för han är världens bästa storebror, min storebror.
skönt att ha honom hemma.

Nu så antar jag att man borde plugga naturkundskap. Jag önskar att jag kunde känna mig mer insperad. Med tanke på de få timmar jag sovit blir det nog att jag pluggar i morgon i ställe.
Jag vet allt för väl att jag tar studenten inom en snar tid, man orkar liksom inte längre.

Bilder.

Ett stort fint gult hus.

Tiltugg.

Lillkillen, mormor och en häst.

Jag och min älskade storebror Anton.
Vit och svart typ :)

Anton och Hanna.

Barhäng.

Lycka.

Det som så länge har varit en klump i magen, det som har varit ångesten mellan mina revben, det som har varit den klump i halsen jag hela tiden har försökt sävält ner. Det som har blivit tårarna, paniken, sömlösanätter, stressen, huvudvärken, förvirringen, och en kännsla av att jag sakta dör. Ingen har kunant trösta mig, inget "det löser sig" i hela världen har hjälpt mig.
Det som så länge har plågat mig har upphört.

För vet ni, jag är inte arbetssökande längre.
För vet ni, jag kommer inte vara arbetslös efter studenten.
För vet ni, Jag har bivit erbjuden ett semmester vikarieat.
Jag tror jag är lyckligast i världen.
För jag ville så gärna just ha detta vikariatet.
Det är fantastiskt.

Inte nog med det.
Min fina storebror är hemma igen.
Han är precis så som han var när han åkte.
Allt är underbart, han är underbart och alla redan hänger hans vänner här igen.
Jag har saknat honom.
Nu är han hemma igen, efter sett världen.
Flera hundra miljoner fler intryck rikare än mig, och snart när allt har lungat ner sig ska han berätta allt det fina han har upplevt.
Toppen.
Ikväll ska det firas!

Lollo 19 år, Träden står i blom.

I dag hade jag en lektion.
Jag och sofie försökte plugga Nk men kom in på mer intressanta saker, så som främmande städer. Hela dagen känns omtumlande, med sjukgymnast, fas B avklarad i teorin, oväntade telefonsamtal, och lite olika planeer för dagen.

Men allt slutade med ett Saft kalas för Lollo som fyller 19 år i morgon. Grattis till henne! Hurra, inte nog med det. Hon åker till USA själv om bara några dagar, där ska hon pratisera. Härligt, och häftigt.
Jag åt så mycket goda scones, fruktsallad och saft att jag inte alls är hungrig.
I morgon är det fredag, och vet du. Min storebror kommer hem igen. Han har varit borta med sin Hanna i 6 månader, i Australisen och Tahiland. Känns jätte konstigt och hur kul som hälst att han äntligen kommer hem igen.
Det blir god mat och bubbel, fint.

Något annat som är så vansinnigt fint är träd i blom, häst ljus rosa blommor. Oh, jag ska fylla min framtida trädgård med dem. Till dess, se och njut.

Lollo fyller 19, vi har saft kalas.
Glasen har sofie köpt på loppis, super fina.

Vi åt sconed och jätte god fruktsallad.

Lollo, Frida, sofie.

Fina inslagna paket.

Detta fick hon.

Bilder på hur fin världen är när den är som vackrast.

Vad sägs om en sväng till stranden.

I sommar ska jag trivas som fisken i vattnet med den här:
Bra tjusig va!

Livet är lättare, i sol sken.

Dagen började med trafikkundksaps inhämting, jag glömde stanna vid stopp skylt. Smart Lovisa, verkligen! Jaja, sedan satt jag själv och sjöng för mig själv, falskt på trafikskolan, när en lärare kom. Hon blev lika paff som jag, jag trodde inte att någon skulle komma. Och att jag satt där och sjöng med musik i ögonen var nog ett nyttt sätt för henne att börja dagen.

Efter det så hade jag fått penga av min mormor och jag tänkte att varför inte spendera dem på denna snygga baddräkt. Jätte fin, snyggast på stranden i sommar. Fast det kostar att ligga på topp. På myrorna köpte jag en jätte jätte stor rysk sjal, som senare på efter middagen blev en pick nick filt i solsken.
Härligt.

Jag har bästemt mig vad jag vill ha i studentpressen i smykes väg i alla fall. Studentmössan kunde jag visst hämtat ut i dag, men det hade jag ingen aning om.
Så den hämtar jag ut nästa vecka, och så har jag provat student klänningen. Mjo man kan väl säga att det närmar sig.
och kankse har allt löst sig till slut?

Vår okundskap inför andra.

Jag har alltid varit frågvis.
Speciellt som barn, fast det är väl alla barn?
Jag antar att jag har lärt mig mycket på det.
Jag har ofta räckt upp handen i klassrummet, ställt frågor och ibalnd idot frågor som kommer ur munnen innan utan att passera huvudet.
Men frågar man inte, får man inte mycket veta.

Men i vissa sitvationer är det helt omöjligt att fråga känns det som.
Det är ofta när människor tror att man vet, att man har koll, att de pratar om det som något självklart.
Ett typ exempel är musik, jag älskar verkligen musik. Men ärligt talat så har jag lyssnat på typ samma musik i flera år. Så jag bytar inte så ofta, och har kanske en smal musik smak? Eller jag älskar lite, men det är inte musik det handlar om.
Utan när jag träffar människor som pratar om band, om vem som sjunger, om låttexter och om jag har hört. Kankse har jag hört någon hit låt, men oftast inte så mycket mer. Så pratar de på, man tänker och efter de har pratat i 10 minuter känns det helt omöjligt att säga
"ursäkta jag har i 10 minuter tänkt på vilket band du har menat utan att fatta, men jag har fått dig att tro att jag vet precis, men nu tänker jag bara säga att jag inte har en aning. Kan du ta allt i från början?"

Det kan var när folk pratar med dig om affärer, mat, kläder, något skolämmne som matte eller naturkundksap.
Och i nya sällskap är det aldrig kul att inte hänga med, det är så mycket lättare att le, nicka och sedan byta ämne lite så där diskret.
Det är nog en rädsla av att bli avsöljad och att folk ska tycka att man är dum.

Som när jag körde bil i dag med trafik skolan, så frågade jag vilket land han kom i från så sa han serbien. Och just då, när jag körde bild i ett trafik ljus, skulle jag släppa några gånde och växla så kunde jag inte riktigt komma på vad det låg. Mer än att det borde vara vid italien, typ i alla fall. Då började jag fundera på hur vintern är i serbien, men i och med jag inte kunde komma på exakt vad landet var ville jag inte fråga hur vintern var i serbien. För tänk om jag hade helt fel och serbien skulle ligga vid norra rysslan. Vilken dum fråga det skulle vara att fråga hur vintern är, det är ju as kall. Det fattar väl alla?
Eller tvärt om, om, om serbien skulle ligga nära afrika? Klart att vintern är rena bastun. Jag försökte måla upp världskartan i huvudet, men misslyckades.
Släppte det och körde vidare.
Jag ville inte visa min okundksap av att inte veta exakt var serbien låg precis just nu. Dumt? Löjligt? Jo, lite av varje så här i efter hand.

Tror att du kan ha uppleft något liknade.

Jag har alltid varit fråg vis
Fast jag var det mer som barn, kankse är jag mer vuxen när jag tänker på vad andra ska tänka om det jag tänker?
Kanske skulle vi lära oss att fram häva vår okundsap och sluta vara nicke dockor i vissa sitvationer?

Jag vill men kommer inte fram till något mer.

Här kommer våren.

Här kommer våren till Halmstad. Det går alltid lika sjukt fort, jag försöker suga in varje ögonblick då en knopp blir blad, då ett frö blir blomma.
Omöjligt. Men världen är så vacker nu.
Snälla tryck på STOPP. Vänta lite nu, jag vill inte ha sommar. Jag vill ha det precis så här nytt ,vackert och förlösande som det är precis nu.
Ändå känns det som jag inte har ork att ta till allt, det är som vanligt mycket snurrar i huvudet och sjukdomen biter sig fast med ett svagare grepp men ändå.

I dag var jag med på en helt onödigt tema dag i skolan och pojken med de vackra ögonfransarna var sjuk. Allt känndes allment meninglöst om inte, men nu så var det så att Milla och jag hamnade i samma lag det var liksom tur det.
Jag övervägde flera gånger att bara gå där ifrån, men kom inte på en tillräckligt bra ursäkt för mig själv liksom. Så jag blev kvar, sedan kom vi på att i dag var dagen sofie skulle klippa håret. Så jag följde med henne, läste skvaller och drack atomatkaffe.
Innan jag och sofie satt och såg på bilder ifrån Hennes paris resa, vandrade runt i London med googel map (helt sjukt, hur fungerar det?) Innan jag övningkörde lite och kom hem och blev allment lam och sällskapsjuk.
Jag ringde Milla, och insåg. Att hällre havergrynsgröt än tillsammans än fläskfilé ensam, så jag tog med mig en falukorv till henne. Vi tillagade den utsökta maträtten, stekt falukorv och snabb makaroner med ketchup. Mumms!
Sedan skulle milla plugga. Jag cyklade hem!

Sedan tror jag att halva halmstad ska på interjuv på wild west steak house. Jag med.
Anatar att vi ses där!
Kul :)

precis så tack.

Preics så här vill ja ha det.
Fast utan cigaretter.

(tack för tipset lollo)

"jag är pojken som sköt raketen i sin egen hand."

DAGENS LÅT.

Jag älskar trummorna.
Ton läget.
Rösten.
Texten.

En söndags mondags sång.

Nej, vi blir inga barnflickor i fina salar. Vi ska inte putsa trappor, eller åka limosine. Lika bra det, för vem vet vad som döljer sig under den väl polerade fasaden.
Vi ska hjälpa vänliga, vanliga människor. Inte veta bättre typer.
Ändå gick luften ur än lite i går, det som fyllt oss i veckor försvann. Jaha, då var det över. Nästan som när man gör slut med en söt pojke. Vad ska vi tänka på nu?
Det har hjälpt oss att komma till nya insiketer och förvirrat oss mer än någonsin.

Söndagen var jag trött av allt hostande, passade lill killen, och skrattade när han kastade mackor på golvet. Jag sov mycket, tog medeciner och försökte göra vettiga saker. Men det blev aldrig så, hängde lite itelefon med de verse människor.
Försökte klura ut nya saker, och insåg att jag är så trött på skolan att jag knappt förstår hur jag ska orka in i det sista.

I dag är det måndag, jag vaknade friskare. Solen skiner och jag tycker det är dumt att jag inte kna cykla till skolan. Det får bli buss tills jag kryat på mig lite till.
I dag har jag textil, och ja körkorts teori.
Ska njuta av att jag mår bättre, av solen och äcklig skolmat.

Obs, dags att rusa.
Hej hopp.

Lördag.

Som jag sa, loppis en tidig lördags morgon är toppen. Även om jag hostar mer än mitt bästa. Det var härligt att träffa sofie.
Jag hittade en fin kakburk, den gav jag till en gammal tant, hon var så snäll att jag fick hennes termos. Den ska fugera så jag jag tycker att picknick nästa. När jag är frisk vill säga. Det är sådana människor som tanten som hon som ger mig tron på människan.

Jag köpte även ett litet fat att lägga te kulan på. Med träd, och blått, fint. Jag och sofie har sett en hel sådan fin servis någonstans, men vi minns inte vart. Men nu har jag i alla fall ett fat, en början.
Sedan satt vi i solen på torget och pratade om ovissframtid. Innan vi provade underkläder på Twilivt, storsade på kappbahl, och Inidska. Innan jag åkte buss hem, cyklen står hemma så länge jag har denna hosta.
I dag har varit jätte fint väder. Och karin bosyes dikt säger sanningen för "visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle de annars tveka" Trädet utanför mitt fönsters knoppar de tvekar. Men en dag så har de nog åxo funderat klart.
Se vilka fina fynd jag hittade i dag!

Vad sägs som en kopp kaffe i en termos ifrån 50 talet?
Kan väl inte bli mer flott?

Här är det lilla fatet, fina träd.

Hundra elva hostattaker efter det sitter jag nu och bloggar. Jag har precis pratat timmar med en pojke som jag önskade var närmre mig än vad han är. Vi kom inte fram till något, mer än att vi ska skriva listor. Om livet.

Nu lyssnar jag på jesus christ superstar på spotify och jag är så glad för att jag hittade den musiken där! Helt otroligt, heja Spotify!
Jag gillar låten "sista måltiden", och framför mina ögonlocken ser jag musikalen om igen och igen.
Hela dagen har kännt som en söndag, fast det är ju lördag. Knas!

I kväll ska jag se en film och äta grillat.
Gott, Gott!

En fin lördags morgon.

Jag har tillräckligt med ork för att gå på loppis med Fröken Karlsson.
Det är sol sken och jag är jätte glad för det.
Även om jag nyss hostade så mycket att det känndes som saker sprack inom mig.

Men vet ni, Människor som tror har en chans!
Alla måsten måste få komma i andra hand.

Vi gör som vanligt, tar dem med storm.

Hon pratar om ett liv vi aldrig har levt
Antanligen aldrig kommer att leva
De hon pratar om är så främmande att det känns som en annan galax

va då? Shoppa i paris över dagen? Att tre av moskvas pressidenter bor i kvateret? Vänta lite, sa du det dyraste hotellet i Rom? Hadde de hyrt in vatikanen?, okej, nej jag röker inte. Okej, stort hus, städa, olika medel. Laga mat, handla, shoppa.
Oj, så mycket pengar per vecka? Jo, jag håller på att ta körkort. Säkerhets grindar, vilken fin utsiktni har, havet är alltid vacker. Jätte vackert, vilket hus. Jo jag kan laga mat. Ett rosa rum, en rosa spark cykel, rosa är en fin färg antar jag. Nej jag har inga övriga frågor. Jag vill här i från, nämde jag det? Okej, jo du sa det lek aktiveteter med snax. Jag tycker om piggelin okej du hör av dig. Ha det bra, hej då.

Efter åt är man mest snurrig, vet knappt ut eller in. om man vill, om man kan, om man ska, eller vart man ska.
En sak är säker, en upplevelse rikare.
Det är vad vi är.

Min spegel bild.

Min spegel bild.

Det har börjat fram komma långa skuggor under ögonen, bildar blå svarta ringar under dem. De ögon som alltid ha lite glitter i sig i allt de blå har tappat både färg och glans och stirrar tillbacka på mig trötta, färglösa och häniga.
Kinderna är mer insjukna, när jag tänker efter är kanske hela jag ganska insjuken, magen och höftbenen för uttåtriktade. Som en bieftekt av att ha levt på för lite mat de senaste veckorna, mest havergryns gröt och vatten. Det känns som en välsingelse att jag faktist orkade äta två mackor till frlukost i morse, att jag var hungig.
Tråtts att håret är ny färgat och frisyren toppen så är det som viruset har brutit ner dess glans, det hänger ut med sidorna och saknar den lyster som det brukar ha.
Munnen är torr, mummen som knappt orkar le och som har glömt hur man skrattar så där länge, så länge att man får ont i magen, näsan är lätt röd. Huden har en konstig färgton.

Det är förklaringen till att jag alltid undviker speglar när jag är sjuk. Jag vill mest bli frisk igen, när jag frisk så möter jag aldrig en spegel bild som bara stirrar aptatiskt emot mig. När jag är frisk brukar jag mötta en skrattande flicka som visseligen ofta har lite maskara under ögonen, men det är bara för att hon hela tiden glömmer att hon har den. Att det är vår, hopp, pollen och förelskelser i luften och då börjar de lätt glia i ögonen.

Hela mitt rum luktar sjukdom, det ser sjukt ut, det är så där stötiktigt som det blir när jag är sjuk. Det ligger tabblet kartor, papper, nässpray, vattenglas, handukar överralt känns det som.

Men jag känner att det blir bättre och bättre, tabbleter hjälper, jag är snart back on track.
Det är bara det att jag inte riktigt förstår att jag i detta tillstånd ska klara av träffa fraämmande människor, försöka charma dem, och att det är avgörande hur min framtid ser ut.
Spännade, äventyrligt och intressant! :)

Nu är jag lite sjukt igen.

Nu har jag blivit sjuk igen, så där ordentligt.
Feber, hosta, ont, med i dag var jag hos farbror doktorn så jag är snart på benen igen.
Känner mig redan mycket piggare.

Men att skriva här har kommit i skym udan när jag varit lite slö.
Det ända som egentligen har hänt är att sofie har kommit hem ifrån Paris :)
Att jag klarade fas a på körkortsteorin
Att jag har förläst på Halmstad högskola och att det gick jätte bra, var jätte intressant, och spännande.
Att jag har provat min bal och student klänning och att båda kläningarna är jätte fina.
Att vi passar lill killen
Att jag har köpt UNICEF nålen, det tycker jag med att du ska göra, finns att köpa lite var stans. De gör ett bra jobb och behöver vårat stöd för att kunna göra skillnad. Slå ett slag för varjenda unge! Du kan göra större skilland än vad du tror. Dess uutom är din fin och passar min blå kappa perfekt.

Hand skrivna brev.

Det var en mycket snäll person som tipsade mig om brevoltera men som var anonym. När jag läste om det så kände jag att det verkligen var något som jag skulle gilla.
Men jag skulle ju gärna vilja tacka denna snälla människa som tipsade mig om detta. Om jag inte hadde fått tipset hade detta ju gått mig helt för bi.
Så snälla anonyma vän, vem är du?
Jag hoppas du ger dig till känna så jag kan tacka dig, annars får jag säga tack här. Lite klent, men ändå.
Tack för ett trevligt tips.

Nu tycker jag att de människor som läser min blogg ska anmela sig till detta spännande proget. Vem vet, kankse är det du och jag som i slutet sitter och skriver till varandra?
Se så, anmäl dig nu. Det ska jag göra!

Upptatering.

I går var jag hos Linnus han hjälpte mig att bli av med utväxten. Toppen!
Jag åkte longbord till honom, det var min första tur till stan. Det gick fort och många gånger fick jag hoppa/rammla av för att inte slå ihjäl mig.
Men så kul det är.

Jag somnade om en förhoppning och vaknade till ändrade planer.
Kankse lika bra med tanke på att det gör ont när jag sväljer, att jag är allment hes och ska föreläsa på högskolan i morgon?
Jag hoppade dansen för att vila, nu ska jag ta mig till skolan för att genom lida en filosofi lektion. Plitrogen som man är.

Nu lyssnar jag på min före detta hat låt, som jag har börjat hat älska. ( ett bevis på att man inte kan stå emot nåogt igenom media havet) Nämlignen Womenazer.
Jag ska dansa runt och försöka hitta något som är passade att ha på si

Picknick vid havet.

I går var det jätte fint väder.
Tanken slog mig att det var en dag för picknick utflykt vid havet!
Länge låg vi på klipporna i solsken och lyssnade på vågorna, mummlet ifrån människor runt om oss, vi kände smaken av salt, vind och sol.
På kvällen åkte vi lite longbord och såg en amrikans kärleks film.
Ni förstår vilken fin dag det va.
Även om vi var super trött på kvällen!

Här kommer bilder ifrån fina Tylesand:

En longbords dag.

Det är påskafton.
Jag har ingen påskkännsla alls, saknar inte den.
Jag mår illa av ALLT jag äter, så jag försöker att inte äta.
Men jag missar liskom inget, påsk mat är bara en dålig repris på äcklig jul mat.

Men lycka, jag har lärt mig åka longbord i dag. Med bra hjälp i från Kussin Willeam. Det är as kul jag och longborden fann varandra direkt. Även om jag är vinglig och ser lite lustig ibalnd när jag åker, och det går inte alltid jätte fort.
Men så kul, som att åka snowbord på asfalt, ni förstår. Det kan omöjligt bli bättre. Kännslan, jag älskar kännslan! :)
Jag såg priset på brädan, men tvekade aldrig.
Kosta vad det kosta vill, lyckoruset jag och longborden emot världen en tid fram över.

Jag är så sjukt trött, så efter detta ska jag sova!
Innan dess bilder:

Lycklig longbord åkare och ny bliven longbord ägare.

Fin solnergång.

Jag och min yngsta kusin Ellvira.

Longbord drömmar

Nu ska jag till min kusin och åka longbord
Eller ja, försöka
Hoppas att jag inte slå ihjäl mig.

Spännande!

Jag vaknade med solen i ögonen.

Jag vaknade med solen i ögonen.
Kom på mig själv att jag alltid gör det när det är sommar.

I dag mådde jag bättre även om illamåndet fortfarande har ett grepp om mig.
Jag skrev ett brev jag inte vet om jag någonsin kommer att skricka, ett självutlämnade brev, ett brev utan adress.
Sedan gjorde jag körkorts teori, jag bakade jätte goda muffins, (som jag sedan skulle ha med min till sofie och frida hem glömde, hej guldfisk minne) efter det så solade jag lite och sedan jonglarade jag med min tre keglor för första gången i år. Okej, jag jonglerade inte, men jag försökte och klarade tre varv. Det är nytt rekord. Heja mig, i sommar måste jag bli proffs.

Sedan cyklade jag till Frida utan jacka! Det känndes underbart. Det känndes som vår.
Himmlen var blå, och livet är vackert. Så ofattbart vackert.
Hemma hos Frida gjorde vi jätte god pasta och drack vin. Mums.
Sedan såg vi denna filmen.
Som jag har väntat.

Den var bra, helt jätte bra manus, och en kännsla av att allt var på riktigt. Nästan lite oebhanligt, så verkligt. Så läskigt verkligt. Jätte bra filmat med intressanta viklar och scenser där de bara filmade fötterna osv. Så apsolut se värd!

Av fröken karlsson som för övrigt åker till Paris i morgon, lycka till henne. Fick jag PP "påsk paket" det var ett par jätte fina rosen öronhängen, och en liten te kanna som halsband medaljong. Det kunde ju inte passa mig bättre, jag älskar rosor och te. Hon hade gjort det själv. Hur fint som hälst.

När jag och frida cyklade hem var det stjärnklart med en jätte stor måne. Det var en sval vårnatt och jag beundrade stjärnhimmlen som vanligt.
Sista biten cyklar jag själv, jag var hemskt mörk rädd hela vägen. Så jag cyklade super fort, lite barsnligt. Men jag tror att jag för alltid kommer vara rädd för mörker. Så himmla onödigt, men sant.

Bilder.

Kära körkots teorin som jag plågar mig själv med varje dag (nästan)

Mina super goda blå bärs muffins jag glömde.
De fina muffins pappret är köpt på lagerhaouse.

Jätt engkelt och jätte god pasta rätt.
Tyvärr mår jag illa när jag äter, men gott va det.

Skå för våren tycker jag!

Fina halsbands hänget.

fina öronhänget.

Månen var som ett stort klot
Jätte vackert.

Om att vakna med solen i ögonen för att sedan sova bort timmar.

Jag vaknade med solen i ögonen.
Tråtts nerdragna rullgardiner, det är väl ett bra vår tecken.

Jag gjorde något så ovanligt som att ligga och dra mig en halv timme. Fantiserade att jag skulle knyta på ett par löparskor och springa riktigt långt innan frukost. Så som de ibland gör på film och reklamer.
Men jag hatar att springa, men tror att om jag väl skulle göra det skulle jag kanske tycka om det jätte mycket. Men i dag för blev det en tanke.

Jag mådde illa och försökte få i mig lite fil.
Jag och pappa övningskörde.
Sedan fick jag feber, jag låg hjälplös i sängen och kände hur dagens äventyr föll samman. Sedan sov jag i timmar, då tid passerade bortom mitt medvetna.
Jag är så trött på att bli sjuk mest hela tiden, vad hände med mitt imunförsvar? Har det slutat extistera?

Illa måndet vägrar att släppa taget om mig.
Så kan man sammanfatta det hela.

Godnatt.

Ögonlocken är precis så där lagom trötta.

Man har en ny bäddad säng.

Och en ny pjamas.
Då är det bara
godnatt och söta drömmar hela natten.

Nu ska vi se, jo onsdag!

Dagen började med en interjuv, en gammal man visslar vid ett fönster.

Nu håller vi tummarna för mig, vi tar varken ut sorg eller glädje i försökot, men vi önskar mig lycka till och hoppas att det går vägen.

Efter det mötte jag Frida i stan. Jag köpte två paraply på 5 minuter. En till student/bal och ett som klarar av västkustens vindar. Förhoppningsvis så behöver jag inte använda student/bal paraplyt men när man bor i en regnig stad kan man aldrig bli nog säker.

Efter det köpte jag en tröja som jag ska dricka vin i på varma ute saveringar, och dansa bort nätter i. Trevligt va?

Jag och Frida åt jätte god lunch på brokstosgården. Jag åt bakad botatis. Mumms!
Himmlarna i dag har varit tunga, grå och trötta. Det regnade även lite.
Men nu har de spruckigt upp till en jätte vacker vår kväll. En sådan kväll då man borde gå kvällspromenader.

Bilder:

Fint.

Detta cafét är så fint att jag gärna flyttar in här.

Frida.

"student" paraply.

Jag hoppas att detta paraply klarar väskkustens vindar.

Typ så ska min framtida innegård se ut.