Om att vakna med solen i ögonen för att sedan sova bort timmar.

Jag vaknade med solen i ögonen.
Tråtts nerdragna rullgardiner, det är väl ett bra vår tecken.

Jag gjorde något så ovanligt som att ligga och dra mig en halv timme. Fantiserade att jag skulle knyta på ett par löparskor och springa riktigt långt innan frukost. Så som de ibland gör på film och reklamer.
Men jag hatar att springa, men tror att om jag väl skulle göra det skulle jag kanske tycka om det jätte mycket. Men i dag för blev det en tanke.

Jag mådde illa och försökte få i mig lite fil.
Jag och pappa övningskörde.
Sedan fick jag feber, jag låg hjälplös i sängen och kände hur dagens äventyr föll samman. Sedan sov jag i timmar, då tid passerade bortom mitt medvetna.
Jag är så trött på att bli sjuk mest hela tiden, vad hände med mitt imunförsvar? Har det slutat extistera?

Illa måndet vägrar att släppa taget om mig.
Så kan man sammanfatta det hela.