skala 1-10

Ikväll kommer Karlsson hit.
Vi är inte lika storslagna som i går, jag själv sitter här i en stor koffta, raggstumpor och funderar hur ont jag har i halsen skala 1-10.
Ikväll ska det lagas god mat och så hyr sofie en bra film, vi gillar samma typ av filmer så jag är inte alls orolig.
Precis så där härligt försoffade som man är en lördags kväll.

Detaljer.

Först var det pizza, vin och skvaller.
Det var fredag
och jag hade på mig det här:

Klänningen är en ny favorit, samt rosseten är en gammal favorit. Väskan är ny och stumpebyxorna köpte jag för länge sedan på en rea för 19 kr böjran på hösten.

Halmstad är slaskigt och grått jag följer mina fötter emot krogen.
Mörket faller skoningslöst över oss.
Kankse är det namnet på denna dagen som för våra fötter emot pulsen.
Det blir som en annan värld vi i vanliga fall inte har tillträde i.
Vi dansar så fårt benen bär oss till stundvis ganska kass musik. Men även denna kvällen har sina höjd pungter som medlyt med 50-tas musiken.
Dansen och den där kännslan av att tiden är något som bara passerar. Jag tror att vi alla skulle behöva dansa oss svettiga under färglada lampor. Och när de spelar "alla som inte dansar i våltäksmen" tänker jag att egentligen är jag så långt i från det jag älskar.
Men sådana tankar stannar inte länge, jag dansar vidare och inser att jag ikväll har glömt mina bästa dans steg.
Jag härmar lite folk och spettsar till det med lite snurrar, skratt och blir trött på pojken som drar mig i håret och säger att jag ska träffen en mårten, som jag inte vet vem det är, eller om han är över huvud taget.

Men något som gjorde mig glad var att jag dansade med en söt pojke, som var lika söt som

Alfons åberg.

Hette något annat men kallas för biffen.

Han på minde lite om en dansade clown vilet inte är helt fel.
Var glad och hade mer dans fantasi än vad jag någonsin kommer få.

Och jag är inte säker men kankse är det så att det kan vara hans små pussar som gör att jag har lite ont i halsen.
I en ficka på en lapp skricker 9 siffor våga utan ord.

HAKUNA MATTATA.

Hakuna mattata!

I natt dansar vi fram på Halmstads kullerstensgator. De är dock för små, men vad gör det.
Jag hoppas att vi ses på ett dans golv nära dig.

DET ÄR DANS,
DANS
DANS.

Det är fredag.

Det är fredag.
Fast jag många gång i dag har trott att det är tisdag, onsdag, torsdag, måndag, men inte fredag.
I dag har varit en bra dag, fast en kall dag. Nu sitter jag vid mitt fönster utanför är det kallt och mörkt, kent passar sveriges vemod, kent passar mig.

Efter skolan mötte mamma upp mig vi gick på bi kupan och jag hittade små små fina blommorsögonhängen för 10 kr
Köpte ett gott fredags bröd på östras, nytt te, och när vi kom hem drack jag upp en kanna te och tänkde ljus, myste och bara njöt av tillvaron.

Det är fredag.
I kväll blir det dans under färglada lampor och vad jag har sukat efter det denna vecka.
Skönt att få dansa ur sig allt, sjunga falskt och rammla.
Men innan dess ska vi baka en god pizza al a Italia. Med mossarella, procutto cordo, tomato, rocola, champingones. Mumms!

Det är fredag.

Min hat den har inga kanter.

Det har varit sömnlösa nätter, konstiga kännslor och lite kaous.
Men snart vänder allt tillbacka igen.

Det har varit mysiga dagar på andra sidan.
Jag och sofie åt tahi mat på stan och myste.

I går åt vi frukost innan skolan på kafe, skones, kaffe och marmelad för ett över kommligt bra prist. Snack om livet och lite skit prat.

Sedan i går efter middag.
Kom jag på varför loppis är så oslagbart.
Jag och sofie kom på att vi går en liten sväng till bikupan.
Och det jag har letat efter i evigheter hittade jag för 40 kr
Då blir man så där vackert överraskad, stum och tror att man drömmer.


Denna vill jag ha när jag promenerar på stan och fönster shoppar, sitter på kafé och drömmer om andra länder.

Vart fins du alla mina sömnlösa nätter?

Jag har varit vaken hela natten, kännt som hjärtat sitter kvar.
Kännt som hjärtat sitter kvar.

Det har härjat krig i huset
det har härjat krig i mig.

- Ingen soldat, lars winnerbäck

.

Det är mina tomma dagboks blad som berättar allt om dig.

.

Jag är trött på bläckpennor som inte fungerar.

Trött, jag blir så oförklarligt svag.

Vad hände med de dagar jag trodde jag levde på?

Det är lite som en sten i bröstkorgen, och det försvinner inte.
Jag känner igen känslan alldes för väl. Jag vet att det är prestationskrav, press, stress, för lite tid, ångest som har sammalts där och blivit en hård jävla sten man inte blir av med.

Det känns inte som jag gör ännat än: Går till skolan, går i skolan, går över i skolan och har slutpruduktion, åker buss hem, fryser, äter lite, pluggar, pluggar pluggar. Somnar.
Vakar Går till skolan, går i skolan, går över i skolan och har slutpruduktion, åker buss hem, fryser, äter lite, pluggar, pluggar pluggar. Somnar.
Går till skolan, går i skolan, går över i skolan och har slutpruduktion, åker buss hem, fryser, äter lite, pluggar, pluggar pluggar. Somnar.
Går till skolan, går i skolan, går över i skolan och har slutpruduktion, åker buss hem, fryser, äter lite, pluggar, pluggar pluggar. Somnar.
Någon stans där i mellan lyssnar jag på humba humba musik tränar långsamt och det kallas core och dagen efter kan jag knappt gå i trappor.
Grattis, du trodde att du var vältränad och hadde muskler efter att ha tränat som en idot hela hösten. DU trodde fel, det visar sig att om man ligger ner i en säng i en vecka så tappar man allt.
kul, kul.
Där i mellan skriver jag listor. Långa listor. Planerar dagar, och ser det svarta.

Och det är skit ibland att inte kunna läsa så bra själv.
Och det tar längre tid, tar mer enargi.
Enargi som jag efter flera timmar inte längre har.
Och tillslut är jag bara så trött, att jag kan börja gråta för inget alls.
Jag vill bara bränna böcker och tänker att jag kan fan plocka sopor och får betalt men jag ska aldrig mer plugga bort mina söndagar efter studenten.
Allt känns över min nivå, jag glömmer bort vad som är bra med mig, vad som är bra med allt och texten blir en oläslig svart massa.
Då blir jag svag, liten, så liten, att jag kan få plats mellan mamma och pappas madresser, i en en liten liten ask och sur.
Arg, otrevlig, ocharmig, och jag vill bara att någon ska säga, jag läser, du skriver, så gör vi det här tillsammans.
Eller skit i det, kom vi dricker te, prata du om ditt liv så masserar jag dig.
Men instuderings frågorna till NK:n försvinner inte, jag hittar inte svaren.
Jag orkar inte försöka och sätter för höga krav på mig själv.

"Då blir jag trött, så oförligarlig svag för det känns precis som jag har varit här förut," - loke.

Då sätter jag på lars winnerbäck "håll ut" och sjugner med en sådan inlevelse, så ni är glada att ni slipper höra.
Han ber mig hålla ut, säger att snart spricker en bubbla, och då tänker jag. Att det är så, snart spricker bubblan för gått.

p.s jag hatar att när jag pratar med folk inser jag att mitt liv är planerat för flera veckor fram.

det rengar inte men man bli blöt väder

"Jag ser något svårt i dessa gemn grå vinter dagar"
-LW



jag ser verkligen något svårt i dessa gemngrå vinter dagar.
det kan kväva mig.
få mig att bli bräcklig, trött, svag

Men jag drömmer om en vår
Jag lever för en vår
Tulpanerna på minner mig, att det finns faktiskt ett liv
Efter detta grå slask, vinter, det regnar inte men man bli blöt väder.
Det finns något där bakom.

Det är bara så lätt att glömma bort.

Amnesty.

Det handlar inte om att gå på loppis.
Det är en hobby, precis som att måla tavlor, spela gitarr, inredning, scrap booking, läsa böcker, sammla frimärken.
Det är en hobby, det är ett begär.
Annars njuter man inte av att gå upp klockan halv 8 var varrannan lördag.
Man går inte upp oavsett hur få timmar man sovit, hur mycket det än regnar.

Varje gång jag går till Amenesty får jag för höjda hjärslag.
Jag älskar att nynna på musik, cykla, träffa Sofie och prata om livet medan vi varandrar runt i amnesty lokaler.
Där försvinner guld pengarna på onödiga köp som vi inbillar oss vi skulle ångra oss så om vi inte köpte.
Saker vi inte köpte är bränn märkta bakom ögonlocken och det gör så ont när man tänker på det. Så det slutar med att man köper det som känns rätt för studnen.
Man köper en rysk docka till utan att veta vart i rummet hon ska stå. (speciellt sofie)
Man rotar bort all stress och blir lagom trött och när man kommer hem vid tolv snoret i gen är det lätt att man somnar i sin mjuka säng.

Det finns en charm i det.
Och Det älskar jag.
Må många städer ha allt de Halmstad saknar, men de har inte amnesty.
Amnesty is the skit.

Jag hittade vita fina strumpebyxor för 5 kr
Hur billigt är inte det liksom?

Jag är lite svag för sådana här väskor.
Denna ska jag ha knä strumpor i.
De väler över, men ser fint ut.

En fredag sent i januari.

Det är en fredag i slutet av januari och den snön som föll i natt blir slak, grått reng, det svetter när man går och snart kommer mina vita strupebyxor blivit grå.
Slutpruduktionen tar för mycket tid för vårat eget bästa, det känns inte som fredag och mit "to do lista" är lika lång som alla andra dagar.

Vår flyttväg här i från svider i plånboken.
Jag skriver medelanden till de människor som kan tro igenom tegel.

Alla tar körkort.
I dag tog jag körkort, som de våre hur lätt som hälst.
Jag önskar att när man tog körkort så jagade man körkort fjärilar på en äng, med hjälp av plånböcker.
När man fångat ett körkort i plånboken, la man den på marken och stammade till.
Då grattulerade människorna, så hade man sitt körkort.
Svårare än så, behöver det faktist inte vara.

Du går igenom staden, som inget hade hänt.

I dag har jag haft solen i ögonen.
Det ger en underbar kännsla, det känns som vår.
Jag tog på mig färglada leggins för att matcha, vädret och kännslan.

Detta är dagens låt
"Solen står högt över taket och vinden har vänt
Isen har smält och det doftar som vår"

Inledning, ett avslut, och om att aldrig våga inleda igen. typ.

Det är det här att vi är båda online
och jag skriver inte det jag tänker
jag sakar dig
det känns patetiskt
men jag skriver inte ens hej
och jag vetinte varför

Jag tror att jag har valt något som inte gör mig väl, om du inte saknar mig, har du dina skäl.

Att dricka väldoftande te, äta apelsiner som har växt och sugit upp de solsstålar jag så sällan ser. Med fötterna på köksbordet, levande ljus och lyssna på winnerbäck är väl så som man önskar att fler vardagskvällar var i livet.
Lunget som infinner sig och samtalen är avslappnade och vi orkar möta varandras ögon.

Snart vill jag orka lova dig någonting igen.
Vara din starka vän och visa mina bättre sidor.
Hämta en vilja jag faktist haft

"och allt som är bra med mig har jag en förmåga att glömma bort"
Så känns det, mina bra sidor är svårt att framställa. Men det är de vill ha, de vill att jag ska sälja mig. Jag måste kunna sälja mig för att få ett jobb. Det är två tussentalet, jag är felxibel, social och possetiv till det mesta.
"sälj sälj dig dyrt" sjunger kent. Men jag vetinte vad som är så bra med mig, igemförelse med andra och att rycka upp sig i januari känns som ett proget.

Jag önskar att vissa saker kom grattis till en, som körkort, jobb och en famn.

Men jag drömmer om en vår, kankse möter vi den i sthlm?
Kanske fånger vi modet att packa väskorna och dra ner i eropa till sommaren?
Jag vet i alla fall att snart blommar körsbergs träden igen, men innan dess ska jag inte bry mig om så mycket annat, än apelsiner, väl doftande tee:r och lyssnar på olika låttexter, över analysera dem, in se att alla sjunger om mitt liv. Hylla de, citera de och känna hur hårt mitt hjärta slår där bakom mitt bröst ben. Spelar något annat egentligen någon större roll?
I kväll är det winnerbäck som gäller. För precis som honom, fattar jag ingenting...

Att skriva listor.

Jag gillar listor.
Mest för de försöker skapa ordning när jag ser kaous.
Jag gillar ännu mer att strycka saker i från listorna.
Gjort. avslutat. över.
Nästa pungt.
Jag gör listor över vad jag ska göra vilka dagar när jag har mycket plugg. Vilket är ofta. Jag har även en lista över vilka dagar jag ska skölja munen med mint flor, det tycker jag mest är pinsamt. Det visar mer minnets förgänglighet något annat.

I dag känns som en bra dag mest för att det känns som jag har saker och ting under krontroll, och att jag faktist har fått gjort en del i dag. Heja.
Ibland tror jag att för mycket i mitt liv handlar om att jag vill ha koll på saker, ha det under kontroll, veta vad jag ska göra, hur och när.
Jag gillar kontroll, även om jag vet att det bara är inbillad skit. För jag kan inte kontrollera ett skit i mitt liv, och det är väl därför jag så desperat försöker med listor och planer.
Jag vet ingeting om livet och det är spännande och läskigt.
Detta gör att jag ibland kan känna att allt bara snurrar och jag kan inte reda i allt.

Idag har jag i alla fall bästellt mönster till min balklänning, köpt tyg, köpt tug till studentklänning, gjort religon och filosofi, fått uppiggande mail och anaret runt min hals tycks in ge hopp.

Och det är nog hoppet om något bättre vi får leva på.
Ett tag till.

Kontenta: Känner du att världen snurrar under dina fötter?
Skriv en lista
Tro att du har kontroll
det känns bättre, även om allt är bluff och båg.

Tunga himlar, tunga ögonlock.

Tunga himmlar tunger tunga ögonlock
När jag jag vänder blad, vänder om
du står inte längre där
du är inte längre en referens till förhöjda hjärtslag.
Jag får för mig att mitt liv behöver deras gitarrer för att hålla sig i chack
Jag har varit så matt, den sista tiden. Som en divala
jag inte kan bryta mig ur
Det är precis lika mörkt som under mitt täcke, men denna vintern ger mig bara kyla
Jag minns att jag försökte förbereda mig på en is kall vinter
Men jag misslyckades.

Ett tråkigt blogg inlägg om att återvända.

I morse gjorde jag något som jag kanske kan se en verklig framtid i. Sådant är kul och läskigt.
Men jag tänker inte så mycket på det, jag öppnar dörrarna till min värld och ber de stiga in i korta stunder.
Efter det köpte jag en hjärtan formad lack väska, tjusigt!

Efter det åter vände jag till skolan. Med betonding på återvända då jag inte har varit där på en månad, ett halft sommarlov.
Jag syr på en klänning som jag tror kommer bli en picknick kläninng kankse en fin greklandsklänning?

Inre stressen växer och växer, när jag har missat slutpruduktions snack och saknar kontroll över skolarbet.
När en religons cd inte vill fungera och man inte kan läsa själv är det svårt att se saker possetift.
Men kvällens mål är att läsa ut sofies värld, inte tänka på så mycket annat.
Morgondagen hanter jag i morgon.

Förövrigt lyssnar jag på kent elever och det är vackert.

Ge mig något att bygga en dröm på.

Det handlar om hur de dansade den natten, ett nytt fynd på en loppis, ett recept på goda muffis, en klagosång över det regniga sverige och drömmar om att möta våren någon helt annanstans, om jordglobar, musik som får hjärtat och slå, om att sy ihop några gammla tygbitar och se att det blev en ny väska, gammla gulna fotografier, picknickar i parker, blå himmel, röghåriga pojkar och vin, böcker man kan ägna dagar åt att läsa, om att vara sjuk, ryskadockor, pärlhalsband, ens aldra sämsta sidor och allra bästa minnen, sidenband knyts till vackra rosseter att ha i håret
och
bloggar, bloggar, bloggar.
Dessa elextriska dagböcker där vi gör ett erval av de vi är, ett ur val ur våra liv och visar det. För de som orkar, för de som har lust, för de som behvöer en annan verklighet.

Ibörjan innan jag förstod vad bloggar handlade om gillade jag de inte, sedan blir jag frälst. Nu kan jag ägna timmar åt den ena bloggen efter den andra. Jag har lärt mig vilken som är min "blogtyp" och jag älskar att fy några minuter när jag känner mig trött, lätt klicka in till andra människorsliv. Deras liv verkar alltid vara vackra såpbubblor som aldrig spricker och mitt är ju bara så där tråkigt. Mitt hår är platt, jag är blek men nu tipsar de om något vacker som jag drömmer kunde varit mitt.
Där på sidorna kan jag hitta insperation, jag får en paous och jag älskar det.
Själv har jag inte insperation, ork, eller tid att självskapa så vackra såpbubblors bloggar som vissa kan. Så jag nöjer mig med att läsa deras.

Ibland har jag svårt att se varför folk ens skulle läsa min blogg, och skriver för min egenskull. Därför blev jag så glad när hon nämnde några fina ord om min blogg. Det värmde så.
Tack, men tyvärr är det är inte min stil att skicka vidare "blog award" och länka och tipsa på det viset. Men jag känner mig hedrad ska du veta.

Men jag skulle där emot villa tipsa om mina tre bästa såpbubblors bloggar.

niotillfem.
Detta var min första blogg jag började läsa. Fastnade direkt. Nu är jag inte lika frels som början, men jag tror jag gillar bloggen för att där pratas det om romantik, krossade hjärtan, tånår, fina kjolar och vin. På ett sätt som man inte kan göra annat än älska.

underbaraclara
Detta är nog lite en av min förebilder, en som jag skulle vilja vara lite som. Som alltid hittar loppis fynd för guldpengar, vågar stå för den hon är, fina bilder, och får en att tro att bättre för verkligen stämmer.
Jag gillar norrlands kännslan, precis som det är en annan värld. Hon lagar god mat och tipsar och ger en fina tankar.
Det är så att jag nu mera nästan över väger att flytta till norrland, de verkar vara så vackert där. Djupa snödriver och midsommarnattsol.

Annika
Jag gillar hennes kreativitet, och kikar in på hennes alla olika bloggar, vilket du med borde göra. Adevedskalendern tog mig igenom december, och prick säkra formuleringar, vacka illutrationer och fina bilder.
Får en att drömma sig bort och le.

Jag vill ha solen i ögonen och vi ska kisa emot kameran och le.

Det är lördags morgon, solen har orkat sig över hustaken och når mig nästan igenom målnen som ligger som tjocka bommuls slöjor vid horrisonten.
Jag sitter i morgon rufts, blekvinerhud, och de där sköna shortsen och sov t- shirten jag fick i julklapp.
Jag har ett mystiskt sår på ena benet, jag orkar inte tänka på vart i från det kommer. Jag lyssnar på en låt som jag gillade när jag gick i nian, en låt jag har glömt bort, en låt som inte passar in i min musik smak.
Därför har jag aldrig sagt till någon att jag gillar den, när jag gick i nian var Lars winnerbäck min hjälte, och räddare i nöden, gud, och ända man i livet. Det var tider det, det fanns tjejer som endas lyssnade på detta kill bandet jag lyssnar på nu. De har converse, och lite nitar, upp tupperat hår, och coola band t-shirt. Jag var inte som dem och denna låten lyssnade jag bara på ibland.
Men minns väl deras musik video en eftermiddag i tv soffan men fattar fortfarande inte vad de sjunger om.

Jag börjar faktist bli frisk, men oj vad låååångsamt det går. Min vanliga enargi och livslust är som bort blåst och jag får kämpa med varje tanke och handling.
I dag är det första gången jag ska gå ut ur mitt hus på en vecka!
Det är läskigt, jag har inte andats normalt syre på en vecka, det kan ju itne vara nyttigt. Jag längtar efter att få ta på mig en fin kjol och nåogt trevligt där till.

Det är lördag i dag, jag och mamma ska kolla på mönster till min balklänning, sedan ska vi äta suchi, mumms! Kankse möta upp min syster på stan, kankse något mer ärende.
Bra början på en lördag.

Och egentligen villl jag inte inse att du inte är intresserad, jag vill inte inse att jag håller på att släppa taget om dig.
Jag vill inte se alls, utan bara att du är svårflörtad och att jag har för mycket sol i ögonen.

Vackra menings uppbyggningar av en som kan sin sak, men jag vetinte vad han heter.

Jag älskar henne
Det är titeln på min framtid
mina memoarer
orden jag nu ristar i sten

men det är ännu en dag då
tunga regndroppar
splittras
här där krig är fred
här där förtryck är frihet
och fåglarna bär trycksvärtans
färg

men Aldrig är hon glömd
Alltid slåss jag för hennes midsommarögon

Jag älskar henne
Det är skrivet på skyltarna
min kompass
orden jag nu blöder i strid

fast ytterliggare en natt så
tystar vinden
drömmen
här där censur är åsikt
här där likriktning är mångfald
och fåglarna flyger inom lagens
ramar

men Aldrig är hon glömd
Alltid slåss jag för hennes midvinterögon

Jag älskar henne

och visst på går det ett krig någonstans långt här i från, ett meninglöst krig.

Någonstans inte långt här ifrån
faller det bomber på samma sätt som det faller regn i sverige
Det är inget jag kan påverka, inget jag vet något om
det berör mig
men passerar utan att få ett fäste i mig
Det är lättats så, lättast att inte förstå
lättast att inte se
lättast att inte vara där
utan någon helt annan stans
en plats där man inte hör bomber falla.

En sak är säker.

Kärleken är flyktig.

Snart tillbacka på banan.

Jag har varit sjuk.
Då menar jag inte en sådan förkylning så man snyter sig lite då och då och har ont i huvudet.
Detta var en sådant förkylning eller influensa, kallat vad du vill. Som slår utan fötterna på en, så hamnar man i sängen och blir kvar där i dagar.
I bland har febern varit så hög att jag bara legat där och skakkat, oförmögen att ta på mig ett par byxor, gå på toa, eller få fram ord. Käkarna har pressats samman så hårt att jag har fått bita i täcket, i min hand för att leda bort smartan.
Då jag har tittat på klockan och tänkt att om inte tabbleterna hjälper mig snart vetjag inte hur jag ska stå ut.
Ibland har det som varit en minut blivit fem timmar och var jag har varit i mitt medvetande under den tiden vet jag inte. Allt jag vet är att jag inte har varit närvarande, att jag stundom frutisgt och stundom legat och stettas som jag var en bubblande vulkan i mig.
Att det har på gått en annan verklighet bakom mina fyra väggar har gått mig helt för bi. Jag har inte ens orkat tänka på skola, krig, eller stökigt rum.
Febern har fått rummet att vara nära att snurra runt runt fort,fort och nätterna har varit som en tunnel som aldrig tar slut.
En ensamhet som inte går att slå sönder och tankar som flätasts samman med ofullständiga mengnar.

Jag kan verkligen förstå sjukasom ger upp allt.
I går var värst, jag orkade inte ens sitta på en stol. Jag känner ingen doft eller smak. Mitt rum och jag har förfalligt totalt och jag undviker speglar.
De senaste dagarna har jag mest left på små portioner fil med russin och vatten.

Men i dag när jag vaknade så känndes allt mycket bättre.
När jag kände stressen komma så förstod jag att jag var nog på väg att bli frisk igen.
I dag har jag hållt i gång hela dagen och inte fått så mycket gjort för det men ändå. Allt går i slomotion och jag måste ta många pauser.
Men målet är att återväna på måndag, starkare än någonsin! (ialla fall något i den stilen)

Drömmer du med om polaroid kamera?

jag har alltid velat ha en polarodid kamera.
Men det var före min tid tyvärr.
Därför blev jag så glad när jag upptäckte detta program.
Närmre än så här kommer jag inte.
fin är det i alla fall.

Skidsemmester.

Skidsemmester bilder, som vanligt i en faslig ordorning.
Men ni förstår hur fint vi har haft de va?

Jag kommer aldrig till en gala.

Denna vill jag se.

Home, sweet home, i am sick.

Äntligen hemma!

Och jag är sjuk, trist.
Feber, huvudvärk, värk i kroppen, trött, slö.
Jag ogillar feber, det känns alltid som en svart tunnel utan slut. Speciellt om natten.
Ätit tabbleter men det är precis som de inte hjälper.

Ute och glider på snowbord och skidor.

Äntligen hemma!
Så känns det, även om det vi lämnade bakom oss var bra mycket enklare och kankse lite finare än den vardag som väntar oss.
Den sista tiden då vi pressas ner i skolbänken och blir ombedda att följa mycket. Det är mycket som ska bakom skolans tegelväggar innan studenten.
Mycket stress, press, prov, äcklig skolmat, skratt, äventyr, proget, lärdommar.
Allt är på gott och ont, denna skidsemmester var vad vi behövde.
Det var en paous där solensken, där vi inte behövde tänka så mycket och dansade.

Så var det, och lite bättre. Bilder kommer någon dag.

Innan drömmarna tar mig.

Varje morgon får vi nästan nypa oss armarna när vi ser solstrålarna sträcker sig över bergen och färgar snön rosa.
Himmlarna skiftar sakta färger och allt detta frå vi ta del av på sådan nära håll. Det känns som vi är mitt i en såpboubbla, en vacker dröm.
Vi är långt i från stress, långt i från plugg, långt i från vardag, långt i från allt och det känns underbart.
Det ända som är våra problem är på sin höjd "vart åker vi nu?"
vilket vi löser igenom att gå på kännsla.

Vi har två dagar varit typ först ut i backen och får uppleva pistade backar när de är som bäst.
Frida kämpar med snowbord, och är naturbegåvning medans jag och sofie hejar på.

Det känns verkligen som semmester, och när man åker snowbord tänker man inte så mycket mer på kanske någon kent låt eller drömmer man lite.

Men visst känns det lite i kroppen, på morgonen känns det som vi är tanter på 75 innan vi har fått musklaturen att vara med oss och inte emot oss.

I morgon är det ingen vanlig dag, det är min födelse dag!
Inte dumt inte, då ska jag öppna paket, åka snowbord, och äta på lyxresturang!
fint som snus.

Ute och gilder på snowbord och skidor.

Hej mitt vinterland!

I dag har vi swichat ner för backarna.
finnis det något härligare än att spänna på sig snowborden och åka så fort man bara kan ner?
- inget
då gör det inget att man knapp känner sina händer, fötter, näsa ibland. Mjölksyra i benen, ont i knän och liknader får bara blir petiteser.

Efter skid och snowbord åkning drack vi varm choklad med marmellos, åt salami macka, nu sitter vi och slöar vid tv.
Vi är lagom trötta och det känns som vi kan när som hälst och ändå är klockan bara klockan n6.

så jag skriver mer en annan dag.

Livet är underbart!

Vi drar till fjällen!

Se upp i barnbacken!

vi drar till..

Fjällen,
mer precis, tandodahlen/hundfjället

Här ska vi leva loppan
åka mängder av snowbord och skider.
Kankse bloggar jag lite i fjällen, tills dess.
Ciao!