Mitt 2008.

Detta är lite vad som hände i mitt liv 2008.

Januari.




Ibörjan av januari hände en händelse som leder till att tre hjärtan för djupa sår.
Så många tankar snurrar i huvudet där i början av året, det som hände kan man inte ändra på och det ledde både till gott och ont.
Så när sofie och frida kommer med en jätte fin överraskning dagen innan min förelsedag klockan 7 på morgonen så blir jag inte överaskkad jag säger bara "så bra att ni kom". Sedan får jag lösa ett pussel och får en resa till gbg! Oh vilken dag, så fint av dem att jag blir helt varm i hjärtat när jag tänker på det.
Dagen efter skolkar jag ifrån skolan för att på min 18 års dag vara på tylesandsspa med mamma, fint som snus.
Jag åker även på en veckas skidsemmester i sälen med familjen och åker snowbord mest hela dagarna!
Fin början på ett år.


Februari.



vi går på maskerad fest, där alla ska vara nåogt på R, frida är Rabsbagge, jag rymdforskare och sofie risodlare, vi tar fel buss och får vandra längs en mörk väg under stjärnorna. När vi kommer fram är nästan alla på festen för fulla och de spelar dålig musik, men vi hade kul innan iaf.
Min syster bjuder mig på kafe i falkenberg, i 18 års pressent och vi pratar och myser.
Vi åker på skidsemmester utan dess like, sol hela veckan och vi bara glider runt och glassar i en hel vecka. Bättre skidsemmester får man leta efter.
De höga bergen sträcker sig så högt att de når himmlen, och det är en härligt avbrott i från vardagen.


Mars.



En gråmulen dag i mars, tappar vi hoppet på allt och ställer oss frågan "vad ska vi göra ända fram till maj?" och hittar inget bra svar. Vi tar oss ut till havet, där ser vi en riktgit säl och går en långpromenad och egentligen hade vi nog tappat hoppet för ett ögonblick.
När någon säger mars 2008 tänker jag på denna dagen. vetine varför.
Vi klär ut oss och har påskmys hemma hoss mig, äter muffins och ser säkeerts konsert på tv.
Jag, lollo och sofie åker upp till gbg, bor hos en grekisk prins som heter samir, vi shoppar och åker kanske mest upp för att köa och få håkan hellströms album singerat. Få prata lite med den stora poeten, så många har förkärlek till.


April.




I april gör jag och sofei det vi pratat om i evigheter, vi sparkcyklar till tylesand och tillbacka och inser att spark cykla till kalmar för blir nog en utopi. I dessa fula kläder dansar vi på impuls på stan och folk ser snett men vi skrattar. Till toner av gatumusikanter som spelar balkanmusik.
Vi åker på snabba beslut till sthlm för att delta på ungkultursdagarna. Där hittar vi mål att sträva emot och så hittar vi hem. Vi blir dansade clowner på gott och ont för gott. Underbart. Kommer jag aldrig att glömma.
Under de vackra körsbärgsblommorna pluggar jag sofie och frida så mycket psykologi varje dag två veckor så det känns som vi ska spy på pyskologi. Vi pluggar, pluggar, pluggar.
Vi klarar det.
En vacker dag i april fyller lollo 18 år, vi skiter i skolan och tar henne med på en skatt jagt som tar oss till vackra helsingborg ivårsol.



Maj.




Jag minns att jag pluggade så mycket att jag fick svårt att sova, teatern, historia, prov och massa annat tog musten ur mig. Jag minns att sofie rädda mig med att överraska mig med en picknick efter en teater föreställning.
Jag älskar maj.
Jag kär mig mina mest fina kjolar och vi har årets bästa grillning i grötvik, sofie, milla och jag. Hur fint som hälst, vi drömmer om sommaren.
Jag och sofie börjar även ha små sykvällar där vi mer går på kännslan än hur man ska sy.

I maj händer något, jag börjar lyssna på kent, vilket jag har gjort nästan varje dag sedan dess. Det kommer förändra mitt liv, lite.


Juni.






Innan vi slutar tvåan, så får vi en smått galen idée i huvudet och bästemmer oss att genomföra den. Över en helg så cyklar vi till falkenberg och tillbacka. Det blir många mil på en cykel i stekande sol den helgen. Jag älskar att vi gjorde och nu känns det nästan omöjligt att vi faktist gjorde det.
Sedan slutar vi skolan, detta firar vi genom att äta jordgubbar på en brygga, dricker asti, skålar, och ser solen går nerd bakom slottet. Vackert.
Nästan precis efter skolavslutningen åker vi till picknickfestivalen i gbg, där ätar vi mat en hel dag i solsken och dansar barfota på en gräsmatta. På natten sover vi i tält och fryser.
Jag får möjligheten att åka till en av eropas vackra städer, Rom. Tillsammans med mina föreldrar, där dricker jag rödvin, skriver brev, ser allt som man ska se, skrattar, pratar dålig Italienska och har fina käningar på mig. Jag drömmer om en söt skogsmulle pojke.
Sedan åker jag och sofie och lollo på ett av våra största äventyr, Peace and love, i en vecka är vi skit trötta, ser band, lagar mat på tragea kök, pantar öl brukar för att få pengar, fryser, skrattar, prattar, träffar folk. Och nu iefter hand kan jag minnas allt som en knasig blanding.Jag gör även bort mig, och det finaste minnet är när sofie får tårar under en storslagen kent konsert till låten 747.
Fin månad.

Juli.




Jag får ett nytt rum!, som jag fyller med saker som känns som jag. Och storm trivs, fast nu finns det mycket mer saker änvad du ser på bilden.
Jag och sofie jobbar så mycket vi bara kan och är nästan konstant trötta!
Jag och fria blir seliors! och säger Skepp och hoj! hela dagarna, när vi lär oss segla. De där få dagarna då det verkligen var fint väder. Det är innan Frida ger sig av till landet "over there" och lever livet.
Jag ser vapnet på B&B och jag och sofie tar ledigt i slutet av månaden för att tillbringa tre underbara dagar i göteborg, med andra hands köp, salta bad, och god mat!

Agusti.



I agusti fyller fria och sofie 18 år :)
Jag får en helt ny cykel som jag efter det har fått mågna fina cykel turer på, en helt ny, första gången i mitt liv. Precis innan skolan åker jag och sofie första gånen på länge till Lund och vandrar deras gator och blir förtjusta i det. Vid den här tiden är jag lite smått förelskad i en pojke som pratar vacker skånska och röker handrullade ciggaretter, pratar om storslaga författar och tillsammans kysser vi bort sommardagar och lyssnar på indiepop.
Efter en loppis hänger jag och sofie i gunilla parken och äter blåbärsbullar i solsken, vi fyndar som vanligt förlorar vi våra pengar på andra handssaker och älskar det.
Vi börjar tre:an på gymnasiet. Och det är skräckblandad förtjusning vi slår upp skolböckerna igen.


September.



Översta bilden är ifrån när jag Sofie, och Frida sket i skolan för att hänga i en park. Där fångar vi sommarens sista solstrålar. Vi längtar på något vis till hösten, och framför oss brinner höstlöven upp.Vi ligger där på filten och pratar om livet. Det var det vackraste som hände i september, och det jag minns när det går emot. Alla bilder jag tog under denna picknick har ett slagts magiskt sken över sig.
Vi var på vår första studentfest, av någon mystisk anledning försvinner mina glasögon och jag tvingas köpa nya, vilket inte är helt fel när man tänker efter.
En släckting lämnar jorden för att åka upp till himmlen, något som startar många tankar och sorg. Detta gör att jag, pappa och mamma, får åka till Mallis själva. Mallis blir en paous i livet, där vi äter jätte mycket god mat och solar.



Oktober.





Nu när jag ser tillbacka på oktober inser jag hur mycket som hände.
Som jag flängde, levde och reste.
Det var höstlov och vi gör allt för att pressa in allt det vi inte hinner i vanliga fall.
På höstlovet är sofie som sagt borta, jag och frida pluggar, dricker te, tränar, frida ta hål i öronen, vi åker till helingborg. Jag far till köpenhamn.

I början på månaden dasar vi bort natten på vår första indie klubb i gbg och blir frälsta! Inser att det finns något annat än det som erbjuds i våran små stad.
Jag och sofie åker upp helgen efter på ren vilja och ser Navid Modiri och gudarna, underbart.
På annat ett dansgolv träffar jag en vacker rödhårig pojke och han får mitt hjärta att slå hådare slag, för att sedan ge mig kyssar att bygga drömmar på.
. vilken månad.



November.


Första frosten är i november och Min bror åker till andra sidan jorden med sin flickvän på nya äventyr. Sofie är på andra sidan atlanten och upptäcker New york och Mexico, när hon kommer hem är det precis som hon aldrig varit där. Vi pluggar mycket, tränar mycket, Lillkillen fyller 1 år. Vi fyndar på loppis och dansar oss igenom fredagsnätterna och på studentfester.
November blir aldrig lika svartvit, svår och grå som vanligt och vi överlever.




December.



I December redovisar jag mitt progetarbete, hamnar i tidningen och det leder mig in på nya vägar och hur det är att vandra de får vi veta 2009.
Vi åker till göteborg för att dansa och shoppa. Jag börjar äntligen att slappna av efter en intervishöst och gör saker som att gå långa promenader, äter långfrukost, läser böcker, träffar vänner och tränar.

Längtan kan man lära sig att leva med ibland, genom en iskall vinter.

Jag klär mig för kallt och drömmer om en vår som är för långt i från mig.
Jag räknar dagar och lever för datum längre fram.
Låter tiden passera, ser bilder flimra framför ögonen.
Jag fryser när jag väntar på bussen, för jag har för lite kläder.
Igenom en iskall vinter.
Jag gör lite skolarbete i ett sådant långsamt tempo att det knappt räknas.
Jag har för mycket NK för att ens orka ta tag i det.
Det mörknar över tv-tablån.
I dag ska jag baka kanellbullar och jag längtar efter att spinna ikväll.

Tebjudning hos lollo.

Igår var vi på tebjudning hos Lollo, det var mys.

Så mycket oväsen för ingenting.

Jag har träningsverk i dag.

Jag skriver nästan ingenting längre. Jag har tappat alla mina ord, jag har tappat mina pricksäkraformlueringar, jag har tappat insperationen.
Jag minns en tid då jag skrev flera world dokument per dag, då jag skrev ut mina skrivböcker, fyllde dagböckerna med mitt meninglösa liv.
Nu ligger skrivblockens rader tomma, på hög i en bokhylla som är bortglömd bakom ek. Stängda.
Jag skriver ingenting längre, förundras över allt jag en gång skrev, läser brev, läser dikt, läser ord.

Jag läser brev skrivna till mig, om liv. Sparat alla i en väska, där de berättar de om platser jag inte besökt, vissa berättar om längtan. En längtan efter mig.
Vissa berättar om hat, om städer, god mat och sol. Vissa berättar om att de är dåliga på att skriva brev. Andra färgsprakade vykort.
Jag hade aldrig kunat slänga dem.

"hon går och letar och hittar sina gammla brev, lite konstigt att läsa om gammla planer när man vet hur det blev, nu är det ingen som skriver längre det finns ingetting som är värt att skriva upp.
Ändå känns det som hela världen sjunger
Har du kommit någnstans, har sumpat din sista chans?, är du framme nu? har du valt en väg att gå, ett mål att sikta på? är det verkligen du?, är det verkligen du?

- Lars Winnerbäck.

Jag har ett mål att få ett brev ifrån varje världs del, och kansek blir det så någon dag.
Men jag själv skriver ingenting längre, jag minns min tid som svår poet vid 14-16 års åldern. Då en pojke som jag såg upp till kallade mig poet, jag drömmde om att bli poet. Men ansåg mina ord var för små. Sanningen, hinner i fatt oss. Jag blir aldrig poet i mina egna ögon och det ända jag har skrivit i år är min års bok.
En svart anteckningsbok, när jag läser den sida till sida finns det små fragment i den, fragment i från 2008. Vissa gör ont, andra får mig att le. Det är många citat, saker som jag själv tycker att jag borde tänkta på. Saker jag vill leva efter men aldrig lyckats.
Två personer som jag har velat ska skriva i den, skrev aldrig. Det spelar i det stora hela ingen roll, jag har skrivit om de alldes för många sidor.
till 2009 ska jag köpa en ny svart liten skriv bok, en ny "the black box" som ska bevara de jag tycker är viktigt.
För jag skriver inte längre.

Det som de flesta tycker är kul, oavsett om de lossas eller är på riktigt tycker inte jag är kul. Jag kan avsky Halmstad. Det är inte stadens fel, mer att här inte finns någonstans att dansa. Att alla känner alla, och dess atityd. Jag vet att det är fel att avsky en stad för att de har dåliga dans golv. Men jag blir trött på folks attetyd, blir trött att jag inte tycker som de.
I går var vi hemma hos en tjej, drackvin och lyssnade på rix fn. Vi hamnade i en soffa innan vi tog oss in till stan.
Och tråtts att jag flera gånger har sagt NEJ till B&B var det där vi hamnade i alla fall. senast jag var där, visade det tydligt att det är inte vad jag söker.
Denna staden har inte vad jag söker.
"alla är världa en andra chans?"
Men inte B&B, aldrig mer B&B om det inte är band som spelar. Ändå vet jag att jag mycket väl kan hamna där igen, av den enkla anledningen att.
DET FINNS INGEN ANNAN STANS ATT GÅ
Man kan göra det till en grej, men att stå fem personer på ett dansgolv och dansa till eltro Rnb, men på B&B känns inte det ens kul. tar emot.

"det är ni som är konstiga, jag är normal"
Thårström

När man frågar folk och ingen tycker att det är kul och altl blir så uppenbart att alla är här för att DET FINNS INGEN ANNAN STANS ATT GÅ.
Personer i min mammas ålder är för fulla, en kille ifrån sthlm stötter på oss och frågar om vi inte kan ge det som han vill ha. Han dansar bra med benen fyllda av alkohål, han säger att vi måste ha mål, fem års planer, han säger att han har bott i alla städer, London, new york, sthlm, han säger att han spelat in Anna ternheim, att han hatar att säga att han lever på bidrag på södermaln och kallar sig för musiker. Han säger att han är olycklig.
Men jag svägnde lite på kjolen och log.

Den senaste tiden har jag fått vänja mig vid frågan "vad ska du göra sen?" "vad ska du bli?" De två kan jag hantera med att säga att jag bara vill resa, jobba, osv. Men jag hatar frågan "vad vill du plugga sedan?"

"det fanns en tid då jag visste vem jag var och vad jag viille, men nu skulle jag inte välja de orden" - LW

För jag har inget svar, och alla bara frågar hela tiden.
Det är precis som de inte nöjer sig med att jag säger att jag vill faktist diska i en skitig pub i london eller liknade. De pratar om utbilnignar och univeritet och där är jag inte ännu. Snart men inte nu.
Ibland tror jag att de är av större behov av att veta vad jag ska bli, än vad jag själv har.

En ny dag.

Tiden går, om hundra år är du stjärndamm, min vän

"egentligen är du inte kär i mig,
och egentligen är det okej för mig" - HH

I min tystnad bottnar i en avgrund. Alla ord som skulle finnas där, finns inte. Jag vill svara något som att det du säger låter jätte bra.
För det var ju så jag med tänkte eller, tänkt, tänker.
Men det känns som något säger nej.

Men allt går så snabbt och innan jag har förstått något.
Finns bara tystnaden och du är lika lågnt bort som du alltid är.
Alla barikader har gått sönder och


aldrig förr
har
"vetinte"
varit
som
ett
slag
i
magen.

jag tappar luften.

Kunde inte säga det bättre själv.

Mjo, precis så faktist.

"Det gick så sakta, tog sån tid, varenda vecka var ett år
Vi ringde ibland för att fråga hur vi mår
Tills jag sa: Väntar du på nån eller vill du bli min
Du sa: Vad svarar man på sånt, jag sa: Man svarar nog ingenting


Men lägg armarna runt mig slit ut vad jag har
Gräv i det dunkla med sök inga svar
För jag lovar ingenting, det är det enda jag kan hålla
Men jag känner nånting, jag är så gott som förtrollad"

- Lars Winnerbäck, om tiden vill i fatt.

Posta sol nerdgången för hon tror inte er.

I dag drack jag och frida varm chocklad vid havet.
Det var otroligt fint, och jag drömmer
om att någon dag ha ett hus vid havet.
Så jag kan se havet bytar färg, känna doften av salt
äta frukost på klipporna och vandrar långa promenader.
Men i dag fick vi bara uppleva ett iskallt äventyr.