Min spegel bild.

Min spegel bild.

Det har börjat fram komma långa skuggor under ögonen, bildar blå svarta ringar under dem. De ögon som alltid ha lite glitter i sig i allt de blå har tappat både färg och glans och stirrar tillbacka på mig trötta, färglösa och häniga.
Kinderna är mer insjukna, när jag tänker efter är kanske hela jag ganska insjuken, magen och höftbenen för uttåtriktade. Som en bieftekt av att ha levt på för lite mat de senaste veckorna, mest havergryns gröt och vatten. Det känns som en välsingelse att jag faktist orkade äta två mackor till frlukost i morse, att jag var hungig.
Tråtts att håret är ny färgat och frisyren toppen så är det som viruset har brutit ner dess glans, det hänger ut med sidorna och saknar den lyster som det brukar ha.
Munnen är torr, mummen som knappt orkar le och som har glömt hur man skrattar så där länge, så länge att man får ont i magen, näsan är lätt röd. Huden har en konstig färgton.

Det är förklaringen till att jag alltid undviker speglar när jag är sjuk. Jag vill mest bli frisk igen, när jag frisk så möter jag aldrig en spegel bild som bara stirrar aptatiskt emot mig. När jag är frisk brukar jag mötta en skrattande flicka som visseligen ofta har lite maskara under ögonen, men det är bara för att hon hela tiden glömmer att hon har den. Att det är vår, hopp, pollen och förelskelser i luften och då börjar de lätt glia i ögonen.

Hela mitt rum luktar sjukdom, det ser sjukt ut, det är så där stötiktigt som det blir när jag är sjuk. Det ligger tabblet kartor, papper, nässpray, vattenglas, handukar överralt känns det som.

Men jag känner att det blir bättre och bättre, tabbleter hjälper, jag är snart back on track.
Det är bara det att jag inte riktigt förstår att jag i detta tillstånd ska klara av träffa fraämmande människor, försöka charma dem, och att det är avgörande hur min framtid ser ut.
Spännade, äventyrligt och intressant! :)