"Livet är för krot för att inte unna sig en lång fika!"

Jag pratade med C i går och det må hända att det blev lite sent. Och jag hade nog behöft sova men, jag kände för att prata med honom.
För han kan få mig att skratta, åt inget, åt allt var det något jag behövde så var det att skratta. Jag gillar prata med honom, han lyssnar så bra.
Han behöver aldrig lägga på utan jag kan prata tills jag inte kommer på något mer och då kan jag vara tyst och lyssna.
Sedan kan jag somna och vakna med kännslan kvar.
C sa att jag är en "solochvårare" och vad han egentligen menar vet nog ingen av oss.

Så var det morgon och det är så mörkt nu för tiden att jag knapt har lust att gå upp ur sägen. Naturkundskap med film, histora med jätte roliga redovsingar.
Sedan falkenberg hoss dokter, storsa på stan, och livet var i motvind innan vi hittade det underbart mysiga cafet med slogan.

"Livet är för kort för att inte unna sig en lång fika"

Oh så mys det var :)

Men nu känner jag mig stressad, sktier i dansen, känner att jag ligger efter, att jag inte har koll, att jag inte orkar, och att jag har så jävla mycket ljut nu.
suck
Är det jag som överdriver?
Fan, ibland önskar jag att jag bara kunde läsa känns som livet hade varit lite lättare då. Men this my life.

Jag säder ut singaler i universum uta att få svar.

jag vill bli så galet kär
så galet kär
så man glömmer allt
och jag menar inte lite små förelskad
utan galet kär så att man kan hamna i fängelse
gå på vatten
och allt är rosa moln
så glaet kär igen igen.