Hej måndag.

Så var det måndag(igen) det är så lätt att man blir less på just måndagar. Det är egentligen lite konsigt för vi har ju ganska mycket pratiska saker på shemat.
Men det är någon med denna trötthet som så lätt kan lam slå mig. Som kan få mig att hacka upp mig på vissa tanker mönster, eller bara komma på mig själv med att kolla rakt ut i luften på en viss pungt och mina tankar vara så avlängstna att jag inte kan focusera.

"förken svår, är så konstigt yr sitter och gunga på andra planeter"- winnerbäck.

och himmlen brinner upps så vackert och sedan försvinner allt igen, jag dricker för mycket te, bli illa månde, huset fylls ut av mörker och jag fylls ut med tristress och lamslaghet.
jag kan bli irreterad på mig själv när jag inte gör det som jag borde göra fast jag vet att jag måste göra det sedan kan jag bara må dåligt för att jag inte gjorde det.
Jag skulle behöva någon som kände för att förhöra mig men egentligen är jag nog bara för trött.

och så konstigt kall om högra handen.

När saker händer som man aldrig trodde skulle hända så vill man kunna se vad som kommer hända men så kan man inte det och så kan man ju undra hur allt slutar.
Slutar alla sagor med lyckligt?
Men det är det här som jag har väntat på, och jag som trodde att allt skulle bli så mycket lättare, blev kanske svårare. På ett sätt är jag glad fast å andra sidan kan jag inte låta blir att vara lessen.

Och jag kan bli så feg i hans ögon, jag kan bara säga hej hjälp vilken fegis jag blir
när jag egentligen vill fråga hurdethurkännsdetnuochjagskakramaomhonomochsägaattjagärlessenochattjag
förståromhanvillattvärldenskastannaavförjagtrorjagvethurdetkännsnärgjorden
försvinnerunderenochsedanskullejagviljasäga

att jag vill finnas för dig då.

"en ensam hjälper en ensam, det kan inte bli varre än vad det var?" -Lasse lind.

Fega flickor, får inte kyssa vackra pojkar.