Mer än så blir det nog inte.

Må Tålamod vara fiskarens bästa vän, men den blir aldrig min.

Nu ska jag berätta något som jag ofta tänker på men sällan tänker,kanske är det bara jag som tänker så, kanske är det många fler än mig?
Jag brukar se livet som en film, och du vet i filmer så brukar de spela så fin film musik samtidigt som de visar senarna ur personens vardags liv. Så det jag brukar gör är att sätta musik till mitt liv, min film. När jag springer till bussen tänker jag "om detta var en film skulle den här låten spelas till den här senen" och så vidare.
Och denna låten skulle vara med i min film.
Nog snack om tokigheter.

Fast jag var pigg, var jag trött.
Jag har börjat koppla bort saker för att jag snart har lov, ja du hörde rätt jag har LOV nästa vecka, och veckan är fullspeckad, det kommer bli jätte kul!. Och precis vad vi behöver.

stjärnorna syns på himmlen nu, jag vill lägga dem i blå askar och spara dem till mina drömmar.
Jag lyssnar på anna terhiem och det är väldans bra.

Bortsätt i från skolan har jag svettats som en gris i omkläningsrum! det är ju rena motionspasset, så har jag kollat på snowbord grejer och konstaterat att halmstad inte har något sådant som är tillräckligt bra, vem blir förvånad?
jag har druckit te och snackat med milla, och varit med hemme och haft det jätte mysigt.

och vi har en del
men mer än så blir det nog inte.
så varför slår mitt hjärta så hårda slag?