Kaffekanna, brev, kläning, ta tag i ditt liv.

Dina brev ligger i den svarta katången på översta hyllan, det är så där att man måste stäcka sig för att nå dem. Kanske är det därför jag läser dem så sällan? Men de ligger där, var och en bärrettar med stela ord om förelskelse, om magi, och om hjärtan. Det är därför jag har så svårt att tro att de verkligen är skrina till mig, Det är precis som de var till någon annan än till mig, men du skriver mitt namn mellan raderna. Det får mig att hoppa till lite, det får mig att stanna upp och förstå att du måste mena mig. Men hur gick det till, kanske läser jag dem så sällan för jag är rädd att magin ska försvinna om jag läser dem för ofta. Nu i efter hand tror jag knappt det har hänt, jag kan minnas dina konturer men inte dig. Men jag har sparat dina brev i väntan på nya. Denna bloggen har gjort att mina gammla handkrivna dagbok inte gör annat än samlar damm, i den går dagarna fyllda med inget alls. Vita sidor upp och ner, vecka efter vecka. Jag kan få ångest när jag tänker på det, för egentligen är jag en sådan person som föredrar handkrivna brev i stället för mail, jag gillar mer gammla saker än nya, gillar mer LP än cd skrivor, gillar mer dagboker än bloggar. Men det är precis som jag låter det passera mitt medvetna, det är nog viljan som inte räcker till. Men jag gillar att kolla i mina gammla, vad jag kände, gjorde för precis ett år sedan. Jag lever inte om samma dagar, allt har ändrats så fort. Kanske är det så att jag kommer att dela mitt liv i två epoker, tiden innan och efter dig. Kanske blir det nya tag 2008 med handskrivna dagböcker igen.

I går cycklade jag och sofie runt på lite olika loppis och hon inskasserade massa fint, och jag köpte den jätte fin kaffe kanna i plåt :) Vi köpte färg och började ladda inför LW det blev ingen simmning, det blir en annan gång. Vi fixade bio biljetter till gbg och jag cycklade väldans långt i morgon men det förvånar mig att jag inte var så trött tråts allt.
Herr och fru kling var här, eva åker till afanistan på tisdag morgon. Jag tycker det är modigt, jag önskar henne ett stort lycka till, och det är nog så att vi alla drar vårat stå till stacken. Jag skulle vilja göra något liknade men, jag är ingen soldat.



Detta är mitt nyaste loppisfynd Kaffekannan i plåt! Koppen har jag fått av hanna i våras. Den kannan vill jag ha i min framtida segelbåt, eller sommarstuga. Och savera kaffe en solig dag i maj.


Idag har jag invikt kannan med te och mitt rum är hur stökigt som hälst, och mitt i allt stök sitter jag.
Det ska bli ändring på dag, det är ju söndag och tatagidittlivdag här ska städas, fixas med foto tema, kanske svenska?

Och tråts allt. Blev denna klänningen min.
Jag känner mig som en prinssesa i den.
"vad är en bal på slåttet, om inte långtråkig trist och ....... alldes alldes underbar"
Oh tack.