Det är sådana här dagar jag lever för.

I dag är löven guld.
Himmlen blå.
Andetagen finns kvar i luften.
Jag lever.
Allt går så mycket lättre då.

Jag frös, men det är det värt. Jag stannde vid nissan(ån i stan) och njöt av livet, lät tankarna vandra runt sig själv i en ring.
Jag såg flyttfåglarna ge sig av och jag är en av dem som stannde kvar, jag såg dimman flyta över vattnet och hur solen förtrollade löven till guld.
om alla höst dagar hade varit så här hade jag inte varit en tvekan, då hade jag över left hösten. Nu är jag inte lika säker.
Jag vet att det snart kommer komma en kompakt november med luft som är svår att andas.

Men det kommer allt knutar på tråden i dag med och jag ska ta mig till att knuta upp dem med tiden.

Jag bränner tungan på tet
Jag skrattar tills jag får ont i magen
och fryser ända in i ryggmärgen.
Mina fingertoppar är ömma efter mina gitarrdrömmar.

Jag fotade bus milla analgogt till fotoprogetet. Det var mys pys.

Jag och Soife ska måla våra trästolar röda och det kommer bli grymt.

Det är sådana här dagar jag lever för.