"jag vill inte klampa över alla stolta ord jag sa, och vara någon jag aldrig skulle bli" - Winnerbäck
Det mörknar fort, men det faller inget reng.
Jag varit ur balans hela dag, det mesta beror nog på trötthet efter gårdagens äventyr.
Känns som jag för länge sedan har tappat det som en gång i tiden gjorde att jag kunde skriva poesi. Hur jag än försöker bli det bara bokstäver och denna gången säger jag inte så. Det är så.
Jag har förlorat något jag en gång haft.
Jag hade tänkt att det skulle bli på ett annat sätt.
Men det blir väl aldrig så som man har tänkt och
på när man inte kan drömma på avstånd
har det gått för långt
Kom hem
Det är mycket winnerbäck ljust nu, det laddas inför morgon dagen.
Oh vad härligt med live musik!
Något jag lever för.
Jag känner mig så rastlös i dag
har insperation till något ting alls.
fan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar