Kanske ännu konstigare med slut, jag tror inte på slut. Jag tror att slut är en frotsättning fast utan något men det fortsätter ju ändå.
En film når sitt slut, men fortsätter i mitt liv.
Så kan man säga med allt, kännslor tar nog inte häller slut. Det är nog mer så att de kännslorna du hade ovandlas till andra kännslor
"ingetting försvinner, allt omvandlas" Sa min No-lärare i nian och visst har han rätt?
Men man kan sätta slut på saker, om man vill. Jag och en kommpis jag hade, vi slutade vara kommpisar förra maj/juni. Men det betyder inte att vi tog slut, vi bara finns i en annan from.
Det är ju lite som livet, livet tar inte slut.
Bara en ny form, eller ja det är ju vad man kan hoppas i alla fall.
I dag har jag skrivit ett slut på en bärettelse, jag är inte nöjd med slutet. Därför känns det bra att det får fortsätta, fast utan att jag tänker på det.
En dag kanske jag kan komma på något bättre och skriva att nytt slut.
Här om veckan såg jag en person som jag inte set på flera år. Men har vilat se.
Sedan åkte jag och den personen buss tillsammans två dagar i rad. Vi hejade inte. och jag vetinte varför vi inte gjorde det.
Men jag hade tänkt mig att allt skulle falla sig natuligt, men det gjorde det sig inte. Sedan kom jag på att jag inte alls känner personen längre. Jag försökte komma på vad jag viste om peronen och det var så få saker att jag kunde räkna det på mina fem fingrar.
Ändå var det inte så jag hade tänkt mig mötet.
Det var något som tog ett slut för flera år sedan, men som fortfarande lever kvar. För jag tänker forfarande på den personen.
"Så länge någon tänker på dig är du inte ensam"
Synd att man inte känner när folk tänker på en.
Jag borde sluta se kriminalare jag blir bara rädd.
Jag borde se fina filmer med vackra pojkar och rengbågar.
Det är snö utanför och det är väldigt fint.
"Slutet har bara börjat mellan oss två"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar