Jag vet.

Jag kan inte hjälpa att mina ord känns för stela
För kantiga, för hårda och för långt i från ditt medvetande
För att överhuduvd taget nå fram
Jag kan inte hjälpa att hur jag än försöker så hittar tankarna sin egen väg
och fastnar lät vid samma pungt. (dig)
Tänker att du säkert inte alls tänkar så
för det handlar nog om att sätta den ena foten framför den andra
så har man tagit första steget, brytit isen på samma gång
sedan handlar det om det andra steget
tredje
fjärde
tills man gått så långt så man glömmer bort att räkna
För det handlar väl kärlek om att gå med varandra tills stegen tar slut?
Och du har nog inte tagit första steget än, har du glömt hur man går?
Ursch jag vetinte.

Men jag vet att det är kallt ute, att jag har hittat en fin kläning på myrorna som är för dyr men som på minner om en prinsses kläning blandat med en gardin och vem vill itne känna sig som en prinssesa? (vart är prinsen, soldaten eller riddaren?) Jag vet att jag har pluggat för lite italienska. Jag vet att jag lyssnar på musik som får det att rycka i fötterna så dans vänligt är det och jag vet att egentligen vet jag inget alls.

Nu ska jag se på en bra film och äta muffins och dricka te.
I morgon är det torsdag.