Allt snurrar runt runt runt, och du borde ringa mig.

Jag vetinte hur jag ska börja egentligen.
Jag vill börja med att säga att kärleken inte borde ha några regler
Vi säger att den inte är reglerad, men ändå är den det. Sociala regler och status regler och typ regler.
Min bror sa att man inte kan skicka två sms i rad i början när man träffas. Vem har bästemt det? Kan man säga så att det helt engkelt inte går? Tappar den andra tråden helt då eller?
Min ena sida skulle skrika nej nej, för så ska det inte vara. Det ska inte vara nu ringde jag i går kan jag ringa nu? Det ska vara enkelt och utan så många tankar.
Då borde det vara äkta?
Fast vad är äkta?
Är det att en prins helt plötsligt knackar på min dörr och så riderman i väg emot en röd solnergång?
Nej.
Mitt nya talesätt om förhållande är "det passar ihop, men går inte ihop" På det kan man tolka många sker tror jag. Men främst vill jag få fram att det faktist är så att man dömer oftast mer vad andra säger än vad man själv känner.
Ett extempel är att jag tillexempel dömde en kille efter att jag hade hört att han dejtat en som inte jag skulle kalla som en intressant person och tänkte att om han har trättat henne kan han väl inte vara intressant.
Vad har jag för grunder till det? Inget, jag dömer efter svaga fragment som inte ens finns. För de som undrar så träffade jag honom i alla fall. Men det hör inte till saken, saken är att vi dömer.
Som om jag kollar in killar fliterar jag bort säkert 75% för att de inte tillhör de som jag tror skulle vara intessant.
Jag avläser ständigt. Fantiserar, om folk på bussen, hur dem är, vad de gör, eller vart de är påväg?
Jag kastar bort vissa och behåller andra.
Folk som jag har trott varit skit intressanta visar sig vara folk som är super tråkiga. Eller helt tvärt om.
Vår egen okundskap blir vårat största hinder.
Som mark levengood sa en gång "det är mötet mig mig som föder idioter"
Jag försöker vara öppen, försöker förstå ändå så ger jag inte alla en ärlig chans. Ska man det? Ge alla en chans, även folk som deras roligaste historia är det som jag tycker är tråkigast?
En sak är i alla fall säker, det är att alla människor har något att ge mig. Alla människor har något att ge mig, jag måste ge dem chansen. Vilket jag gör. (oftast, detta blir ju svårt för man kan ju inte tala med andra men ja ni förstår)
Men ibland får man inte tillbacka. Fast man så gärna vill ha tillbacka så får man inte tillbacka.

Det jag känner mest är att mina egna tankar snurrar och träffar aldrig verkligheten i den mån som jag vill att de ska göra.
Även om jag lever i min egen verklighet är det ju lättare om andra kan dela den.

status. Är spännande, vem får status? Hur får man status? Vad gör status? Kan alla få status? Och om man ser till skolan måste man ju ha olika egenskaper för att få status på olika skolor? Jag tänker på status som man vanligt vis inte tänker på. Men som finns där, så är det ju egentligen med allt kom jag ihåg nu. För det mesta finns ju där fast det inte finns där alls. Allt handlar om det vi inte säger, förstår du hur jag menar då?
Jag förstår knapt själv, men jag kan ändå säga att jag förstår det för jag tror att allt handlar om det. För om man verkligen visste ex att nåogon gillade en, då försvinner ju spänningen om den personen gillar en vilket gör att man kan tappa intresset. Då är frågan om det är äkta för om det är äkta tappar man väl aldrig intresset?
men jag menar mer att jag säger inte allt, men folk förstår det ändå. Om jag hade sagt det hade de kankse blivit mer lessna. Jag pratar ju hela tiden fast jag är helt knäpp tyst.
Det är spännande hur läser du mig? Kan alla läsa mig?
jag tror att det vinns visa outalade regler hur man läser folk och då är vi tillbacka till regler som inte finns men som finns, fast de inte borde finnas.
Och det här kommer förfölja dig.
För alla vet vem du är, det är så lätt att få veta på. PSciellt i denna stan. Det har för och nak delar. Det sociala nätet är större för stan är mindre, men det kan hindra dig. I en stor stad vet kankse inte alla vem du är på samma sätt fast du rör dig i samma banor. Vilket gör att du har mindre socialt tryggs nät men ändå större möjligheter att träffa folk som inte vet nåot om dig.
Det gillar jag, träffa människro som inte vet något om mig, och jag inte vet något om dem. För då kan vi väl inte vara lika dömmande?

Sedan tycker jag att vi klumpar ihop oss, det är kankse bra? Men vi kllumpar ofta ihop oss efter musik och kläder och tycke. Det är nog så som mode bildas. Det som går för och de som går emot. Sedan blir det så.
Ja man kan nog säga så.
De som går för
Det som går emot
Så kan man findra eller hårdra det hur mycket eller lite man vill.

Så har vi där här med kärlek och illutioner.
Kär i kärleken
och
Kär i en illution om hur den människan är.
Den första är mer knepig. För den marker man oftast inte. Så den kan finnas där fast man inte vet det, frågan är om den verkligen finns där då?
men vi säger det. Och det är ju farligt för då kan det väl inte vara äkta?

Sedan har vi kär i en illution om hur den människan är.
Det märks ju förr eller senare, sivider när man fattar att det var den illuiton om hur den människan var så som man ville den skulle vara fast den inte var. Man kan säga att man blir kär i en dröm som man sedan progeterar över en människa. När man säger det så känns det helt sjukt. Men det är ganska vanligt tror jag.

Ja, jag kan skriva och bubbla och prata om det här hur länge som hälst. Jag vetinte vad jag vill få fram, vad jag tycker, känner, eller vad jag gör. Man kan säga kaous i tankegångarna osakad av en liten störning. Som kommer i från en kännsla som hjärtat som förövrigt bara är en musik pumpar ut.
Jag vill nog bara att min telefon ska ringa så jag kan säga lite skit och lyssna på när någon berättar om sitt liv så kan jag skratta åt ett dåligt skämt. Så kan jag prata om allt de dära jag vill och tänker så kan jag berätta min dag för er.

Jag vaknade sent, men var trött.
Blir lite lätt stressad av min klocka men hinner med allt innan jag kommer till Hanna där jag åt lunch, vi gick ner till emauos. Där köpte hanna en jätte fin lådväska till mig :) Och jag köpte en rödvitrutig kjol. Träffade en jätte intressant människa där, hon var verkligen helt underbar konstig. Tror jag ska gå dit fler gånger för hon gjorde mig glad.
Sedan var jag hoss doktorn, spelade gitarr och pratade i telefon.
Då alla dessa tankar kom upp.


Tja. Underbart att vara ledig.

Det finns ingen sanning, finns inget ting. Ingetting är någonting och allt är egenltigne en löng.
Jag vill bara göra vrälden mer konkret.
och jag beundrar folk som årkar läsa alla dessa tankar.