Utan för faller fönsteret faller reng
Jag kan höra hur vinden ta tag i huset
Det är svart
När jag sätter ner mina fötter emot det kylida parkett glovet
Med sprucken morgon röst sjunger jag med det album som snurrar runt, runt i min cd spelare.
Tråts att himmlen är grå så på minner jag mig själv om att mörket faktist inte är lika
Kompakt längre
Så sitter vi där på tåget,
även om det nästan 2,5 timmar till växjö så känns det aldrig långt
Jag gillar att åka tåg, tycker att de ger mig lungt
Bara att lämna halmstad känns alltid omväklande även om Växjö är långt i från en metropol. Så gillar jag husen, jag älskar att vara inne på förkens ö underbara affär. Kläderna får mig att drömma om ett annat år tione. Även om pris lapparna får mig att svindla så gillar jag det. Jag gillar kullerstens gatorna och främst "puss &kram" Platsen vilket är något man borde inför i alla städer. Jag är avis på växjö delvis.
Jag och sofie gick till kupan medas frida gick runt i de centrala delarna.
Jag fyndade:
En ill grön stor bricka man blir glad av att se på 40kr
En guldig rosset broge: 5 kr
En gammal förpackning som var fin med något konstigt i 10 kr
en LP som heter CIAO! 10 kr kanske 5?
Och med ett leende på läpparna och en växande hunger gick vi glada där ifrån. För att möte upp Frida för lunch på stationen. Med mys faktor 2. Det var inte alls så där soligt som jag tyckte att det skulle vara.
Det ger mig en viss obeskrivlig kännsla att gå på loppis. Att utan att egentligen tänka bara gå runt ibland massa skrot är oerhört ro givande. Leta tills man hittar fina guld klimpar.
Och efter ett tag satt vi på tåget emot halmstad. Något trötta, och det var fortfarande grå himmlar över oss. Men det gör itnte så mycket alls.
Hemma hoss sofie åt vi god mat innan frida var tvungen att springa i väg för att passa små barn. Vilket jag hoppas var givande.
Vi och såg filmen " Paris je´time" (vilket jag inte kan stava) Vilket är en bedårande vacker liten film som jag tycker alla skulle se.
Den visar så mycket.
"Universum finns i mitt handfack" Så är den ju på franska vilket jag är lite svag för och så är jag hemmligt förelskad i staden paris.
Sedan vill jag bara säga att jag vill att sverige lägger ner melodi festivalen.
Jag bryr mig inte om det är bra programledare eller kompiker.
Jag mår illa ut av låtarna. Vad är det för texter? Vad sänder det för budskap?
allt. Inget.
Jag tänker inte se det, och på så vis stödja det.
Vi pratar i debbaten om jämsteldhet. Men vi jobbar i fel håll.
suck.
Jag är så trött att det känns som allt gungar lite
Ibland vill jag tro att varje sak händer för en viss anledning
Varför kan det vara så svårt att se?
Vad händer om jag aldrig lär mig att släppa taget om saker och ting?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar