Solen skulle vara påväg, kan det stämma?

Jo det är ganska tuff nu.
Välsidigt tuff.

Min gitarr lärare säger att jag ska spela efter hjärtslagen.
Visst låter det vackert?
Lär mig spela gitarr efter hjärtslag.

Ring om du vill, och hälst om du har blicken kvar i skyn.
Men i morgon skulle det vara vår, solen skulle vara påväg, kan det stämma?

Saftkalas!

Det är något allders säskilgt med nätter.
Jag tänker så kreatift då, jag säger massa skräp och skrattar så mycket lättare. Jag kan komma på nya teorier och linelser.
I går när jag skulle somna kom jag på att vi inte kunna plugga bort denna söndagen, vi var tvugen att avsluta lovet på ett bätte sätt.
Då slogtaken mig med saftkalas vore trevligt, och hallonmuffins. Sedan kom jag på att jag skulle lämna små medlelandei muffisarna som jag bakade in.
Så det är väl vad jag, sofie och frida har gjrot i dag. Vi har haft saft kalas på mitt golv med massa kuddar, såpbubblor, hallonmuffins med låtcitat och kloka ord.
Även insett hur jävla mycket plugg vi har de närmsta veckorna och hur det kommer dra ner oss med tiden. Det är NK, pyskologi, svenska, och för min del italienska. Ett prov i veckan i tre veckor plus inlämnar.
Herregud!
I går skrev jag även en novell "elefantpojken & prinnssesan" heter den. Ska lägga upp den så fort jag har rättat och fixat den.


I morgon är det back to bussnes.
Jag vetinte om jag ska skratta eller gråta.

Göteborg i bilder.

Göteborgs äventyret i bilder.
Ihelt fel ordning.
Men men.

Lördag.

I natt låg jag vaken till tre
Gud vad onödigt det var.
Jag vände, vred och snurrade runt i sängen. Men låg lika sömnlös för det.
Jag kunde helt engkelt inte somna.

I dag har varit på amnesty loppmarknad, myrorna, emaous, och bi kupan.
Jag köpte tre skafsar en blå en röd (vilket jag har letat efter ett tag nu) och en brun med vita blommer. Fin fint!
En burk (vad jag ska ha alla burkar till vet jag inte men jag är helt engelkt svag för dem)
Och öronhängen som såg ut som små rosetter, flott. tyvärr tog jag sönder de finaste. Klantigt och hastig som jag är.

I kväll är det pop pop popcorn och film med sofie och frida som gäller.
Det har rengat men nu ser jag en svag sol.

p.s Håkans nya album är verkligen helt oslagbart <3

Kort kvälls notis om att min kommpis hjärta bultar.

Hjärat slår hårdare, "ser ni något som droppar så är det isen för nu är det vår för hjärter dam, när hon försvinner i hans kram"
Men det var länge sedan någoting bran i alla fall nära mig.
men milla är förelskad och jag vill tro på bultande hjärtan och tror på det som ligger fyra par ögon. Dem pussar varandra när jag vänder ryggen till, jag säger lycka till.

Vi spelar gitarr och dricker te.
Heja livet och påsklov och allt underbart.

I sinom tid vänder allt tillabacka igen.


Jag har köpt två kjolar i dag och lite kläder.
trevligt när man gör klipp.

Nu ska jag vara social.

Jag åkte bort, men kom närmre hem.

Jag har varit på semmester. Jag precis så känns det.
Som jag har laddat batterier för att kunna ta tag i allt de där som jag har framför mig. Men än så låter jag singra de tankarna. För jag vill inte tänka på sådant, inte i dag.
Morgon är en annan dag.
Jag har haft två underbara dagar i göteborg, utan stress och bara seucen hand.

Dag 1.
Sömndruckna ögon vi färdas i vår egen värld dit musiken tar oss. I hörlurar på en buss till göteborg. Snön glittar, solen skiner, vi skrattar, läser metro och disskuterar att jag ska starta en "tarmrörelse" Sedan skulle jag varva medlämmar, och min "tarmrörelse" skulle bli så stor att kvinnorörelsen las ner.
Och förväntans fulla hamnar vi på göteborgs central. Här rullar res väskorna emot sten golv. Vi grips av en sådan lust att sätta oss på ett tåg utan att deta vart det är på väg.
Får sådan lust att resa jorden runt på 30 dagar. Men jag säger att vi ska vi göra det, den dagen är när vingarna bär.
Med lättare steg går längs göteborgs gator. Tills en pojke med svart lugg kramar sofie och pratar i mobil. Det var samir.
När sådant här liknade händer kan jag lägga mig ner och skratta åt livet. För jag älskar hur knasigt det är.
Det finns flera tussen i gbg och ändå lyckas vi gå in i pojken vi ska sova hoss på natten. att det bara är möjligt?
Sedan tar jag framskatt kartan(adresser på alla secund hand afärer i gbg) och vi börjar leta, vi har många mil att gå och vår vilja för oss in i bakgator. Kvater som jag aldrig sett förut. CD affärer där man handde kunnat stanna i dagar. Jag drog mina finger toppar över skrivfordralen och drömmde mig bort. Såg en söt ojke som ivirg letade igenom alla titlar, jag önksade att även jag hade något att söka efter, något som jag verkligen ville ha. Som jag en dag skulle hitta, kankse i den här skivaffären. Men jag kunde komma på något album som jag drömmer om. I affären satt det LP på väggarna och det spelades fin musik. Det var magiskt.

På en trä pall åt vi vår picknick. Inte särskligt glammigt eller varmt men det dög. Fattiga studenter kan inte unna sig allt. Tror att det var någon uteliggares ställe i vanliga fall, det låg en tom öl burk och luktade svag av urin. Hur klarar man sådant, att städigt ha kalla händer? att sändigt söka? och aldrig känna hem, ljva hem kännslan? Hur klarar man det?
Vi hittade en busik med så många fina saker så jag hade villjat köpa upp den. En kille med 50 tals fris och tatuering på under armen pratade göteborgska och hade fint leende. Mest av allt ville jag köpa en jordglod, snurra på den och drömma mig dit fingret fastnade. Synd om det är mitt i atlenten, det blir ju svårt men men.
Med kartan i högstahugg, letar vi oss vidare i laborinter, små sjunger ,visslar, pratar, skratar tappar greppet och fångar det.
Vi köar tillsammans med ca 250 andra för att få 20 sek med håkan hellström. Om det var värt att vara en i mängden och få en atograf med tanke på hur vi frös innan vet jag inte.
Men jag vet att jag blir alldes varm när jag tänker på hans fina ord och hans namn teckning i min svarta årsbok och på albumet som nu snurrar runt i min cd spelare.
Jag beundrar honom och så är det med den saken.

Detta är dagen då sofie hejar på en tjej bara för att hon har samma pasker som henne och sådant är så underbart härligt att det ger mig rysnar utmed ryggraden.
"Vi borde alla börja hälsa på varan"

Trötta med ömma fötter och hungrig mage åker vi spår vang i mörker, vi åker hiss upp i det högsta huset. Innan för dörren står det två gitarrer och bättre välkommande än så kan man väl inte få?
På skrivbordet ligger det ett paket luchy strike och i köket står en flaska vodka. Lägs väggarna sår tackar LP skivor och achiger på olika band. I bok hyllan musik tidningar och studie litrartur.
Vi pratar om global uppvarmning, om milnö, perspektiv, att studera, musik och tillslut somnar vi tjejer på varsin madrass.
Utanför fönstret glittrar göteborg i ett nattmörker och jag har lyckorus i kroppen.
Jag vet att jag har åkt bort, men att jag känner mig hemma.
Jag känner mig hemma i göteborg.
Lukten, människorna, atmosvären och något jag inte kan sätta fingret på. En dag komm jag kallar det mitt hem.
Det är långa vägar dit, jag kommer besöka många städer och länder innan jag hamnar där. Men jag är på väg.

Dag 2.
Sovit. Pojken med svart lugg tassar runt och kokar te, morgonruffs och sömndruckna ögon. En dörr öppnas och stängs och sedan börjar vi laga frukost, gröt, ägg, te och banan.
Packar ihop och njuter verligen av livet. Förundras över att någon kan vara så snäll att vo fått sova i denna lägenheten i det högsta huset.
har tur, hinner med spår vang.
Letar, åker spårvang ut på hisningen. Letar, hittar köper saker.
Jag köpte en kläning för 20 kr!
En liten jätte vacker skimrande skål att lägga te kulan på 9 kr
Ett overpris med jätte snygga bälte med ankare på 50 kr
en pin "jag har varit i all städer" 10 kr
albumet "för sent för edelweiss" - HH ca 169 kr
Hittade min dröm kjol för 400 kr och köpte den inte, hade runerat min ekonomi och det gör ont i mig när jag tänker på det. Jag kommer förtsätta drömma om den.

Åkt indiskt, promenerade i sol. Fikade. forografperade.
Nöja lyckliga och glada på buss väga hem pratar vi stundtals, stundtals lyssnar på musik med pricksäckra formeleringar.

Bilder kommer.
Men fotade allt med sofies systemkamera så hon har för tillfället dem.
Kommer med tiden.

ett stort tack!

Göteborg här komm vi!

I dag har jag varit på våffelkalas hemma hoss sofie.
Det var toppen.
Vi satt på hennes altan och det var vårkännslor, men utanför snöade det.

Nu har jag äntligen fått ordning på saker och ting.
Käns som jag har packat och fixat i timmar.
ändå ska jag bara var borta en natt. Knaigt.
Jag ska till göteborg för att träffa håkan hellström och få mitt album singerat, shoppa secundhand(om plånboken tilllåter) fika på mysiga kafér, sova hoss samir som är prins av grekland ;) Och vandra göteborgs gator upp och ner. Ser på människor och njuta av livet.

Till mitt resesällskap är sofie och lollo och min rese guide som ska ta oss till ställen där vi aldrivarit förut.
Minsakt spännande och roligt.

Återkommer på torsdags kväll.

"Slutet har bara börjat mellan oss två"

Det är kontigt hur saker och ting får sin början.
Kanske ännu konstigare med slut, jag tror inte på slut. Jag tror att slut är en frotsättning fast utan något men det fortsätter ju ändå.
En film når sitt slut, men fortsätter i mitt liv.
Så kan man säga med allt, kännslor tar nog inte häller slut. Det är nog mer så att de kännslorna du hade ovandlas till andra kännslor
"ingetting försvinner, allt omvandlas" Sa min No-lärare i nian och visst har han rätt?
Men man kan sätta slut på saker, om man vill. Jag och en kommpis jag hade, vi slutade vara kommpisar förra maj/juni. Men det betyder inte att vi tog slut, vi bara finns i en annan from.
Det är ju lite som livet, livet tar inte slut.
Bara en ny form, eller ja det är ju vad man kan hoppas i alla fall.
I dag har jag skrivit ett slut på en bärettelse, jag är inte nöjd med slutet. Därför känns det bra att det får fortsätta, fast utan att jag tänker på det.
En dag kanske jag kan komma på något bättre och skriva att nytt slut.

Här om veckan såg jag en person som jag inte set på flera år. Men har vilat se.
Sedan åkte jag och den personen buss tillsammans två dagar i rad. Vi hejade inte. och jag vetinte varför vi inte gjorde det.
Men jag hade tänkt mig att allt skulle falla sig natuligt, men det gjorde det sig inte. Sedan kom jag på att jag inte alls känner personen längre. Jag försökte komma på vad jag viste om peronen och det var så få saker att jag kunde räkna det på mina fem fingrar.
Ändå var det inte så jag hade tänkt mig mötet.
Det var något som tog ett slut för flera år sedan, men som fortfarande lever kvar. För jag tänker forfarande på den personen.
"Så länge någon tänker på dig är du inte ensam"
Synd att man inte känner när folk tänker på en.

Jag borde sluta se kriminalare jag blir bara rädd.
Jag borde se fina filmer med vackra pojkar och rengbågar.
Det är snö utanför och det är väldigt fint.

"Slutet har bara börjat mellan oss två"

Varm choklad, halmstad och milla.

Jag fryser när jag går hem i ett natligt mörker
Men är inte lika rädd som jag brukar
Snön ger ett lung när den virvlar runt om mig
De dansar ner i från himmlen, lätta och skapar musik under mina skosulor
Jag kanske skulle trivs i norrland tänker jag tyst
men jag fryser för mycket och oförvilligt är varje muskel i min kropp spänd
käkarna knuts ihop oförvilligt
Det blev vinter även i år även om den var försenad
Men jag känner inte för att åka pulka, eller göra snö gubbar.
Kanske i morgon men inte i natt.

I dag har jag haft en härlig påsklovsdag
jag sov tills jag vaknade och hela dagen har gått i lagom tempo
Jag och milla åt lunch och gjorde varmchcklad innan vi knatade upp på gallberget
varmde våra händer runt kopparna och åt banan(man tager vad man haver)
I kväll har tv tablån varit dålig och jag för trött för att verkligen hitta på något.
jag är helt förlorad i dagar, datum och tid. Alltså är allt som det borde vara när det är lov.

bilder ifrån varm choklad studen ifrån galberget i dag. Mys.

Detta är ibland de vackraste platser jag vet
jag kan sitta här i timmar och funderar över livet ofta med trevligt sällskap
Det är ett av mina smotronställen i stan, vilket är ditt?

.

.

Varm chocklad.

Tillsammans är man mindre ensam.
shyssta bananer!

Milla
En av de finaste jag känner.
Vad som hälst men inte utan dig.

Påskafton.

Hela släckten sammlades hoss mina kussiner för att äta påsk mat, sjunga falska snapps visor, flumma med gitarr, äta tårta, och dra skämt och kvällens största fråga var. "När är nästa, är det nu eller den efter"
Vi firade även min kussin som fyllde år och sjön "Ja må han leva" Och delade ut paket.
Man kan säga vad man vill om sin släckt men visst är man glad att man har dem. Tror att det finns någon hatkärlek, fast det är förstarkt ord. Mycket mer kärlek än hat.
Jag kollade i alexandres högskole och universitets katalåger jag hoppades på att finna ett yrke där jag kände wow detta är min grej! Men det gjorde jag inte
Men jag hittade lite mer exakt vad som krävs för att bli sjökapten. Det var matte C och fysik A.
Och där sprack den drömmen tyst viskade jag och min kussin föreslog komvux. Men jag vetinte. kankse bara en fånig dröm som jag nu fått för mig skulle vara min grej.
Om man hade varit matros i 18 månader var man garandterad plats, om mitt liv är ett stormigt hav där det ibland blåser strom, där det ibland inte blåser alls, och ibland är jag så sjösjuk att jag bara vill spyupp allt och be havet att sluta retas, att det ibland är så att jag inte ser slutet på seglatsen och ibland så förgylls mina nätter under stjärnklara himmlar.
och om jag har vairt ombord på det här fartyget i 18 år nu, kan ni inte ge mig en plats på göteborgsuniversitet som sjökaptem då?

Kvällens outfit.


påskägg.



ost.

Mina vänner flög ihit på sopeman och vi hade en toppen kväll.

I går tog påskkärringen sofie, Frida på sin kvast och flög hem till mig med påskägg, leenden och filmen "vuna människor". Det var väldigt trevligt jag skrattade till jag fick ont i magen och då skrattade jag lite till.
Sofie insperade mig så att jag snabbt förvandlade mig till en påskkärring så dansade vi och åt blåbärsmuffins.
Vi spelade gitarr och sång fina sånger tills klockan blev sent på natten. och jag fick en väldans fin inbjudan till ett våffelkalas på tisdag. Det kallar jag flott!

Igårdags kvällen i bilder.

Frida och det påsk ägget jag gav henne.

Glad vår!

Jag som påskkärring

Sofie som Påskkärring

Jag har förklärlek till spegelbilder

Ser ut som bonde söker man.

Vuxna människor. Blåbärsmuffins. Te.
Jag och sofie dansar.

Väldans fin inbjudan.

Såg Annika Norlins konsert på musik byrånlive
Hon är grym.

Vad kommer hända om hundra år om mina ord blir ett behov att trycka något som finns innuti mig?

När poesin blir något som är ett behov

utan eftertanke, varför jag skriver

vad kommer det kunna betyda i längen

om si där om hundra år?

Värdspoesidan.

I dag är det värdspoesidan.
Detta är tyvärr inte fått några större rybliker och till alla poeter vill jag säga sträck på er och skriv en dikt, plantera solrosor och ordet ska vara fitt men fänglande.

Ord är bara ord och en gång skrev jag poesi på väggar, sarvetter, brev, dagböcker, och antekninsblock.
Jag skrev små lappar och placerade dem i folks munnar, jag öppnade upp bröstkorgar och det var aldrig ett tvång.
Orden bara kom, plopade upp meningar som skreck att få komma ner. Poesi i blodomloppet och tussentals bort klottrade antekninsblock finns det överralt.
Kanske är ordet förjänligt, när jag läser det jag skrivit, eller så häpnar jag.
Jag tror att jag har förlorat orden, eller glöden.
Men jag skriver än alltid, jämt det finns där.


Kankse är jag inte alls poet så som de kallade mig
som jag strävade efter och sökte förklaringar till
Kankse spelar det ingen roll
För mig är poet så mycket mer än ord det är ett levnadssätt och jag har bara träffat en sådan.
Här hade jag tänkt att lägga upp något skrivet men hittar inget så jag hoppar över.

"Poesi och visor är inte saker man hittar, utan det är saker som hittar en, och det enda man kan göra är att gå där de kan få tag på en."
- Nalle Puh

Till sist vill jag säga att utan för mitt fönster faller det snö blandat reng.
Jag låg vaken i timmar i natt och vred mig, samvetet vrider sig som en kniv
För jag vet att det var ett sne steg för mycket
Jag ringer och snackar i 145 km i timmen han säger inte så mycket men det han säger går in i mig och det känns bättre efter åt.
Jag ser en sorlig film och gråter för jag är rädd för att dö "my life white out me"
Dagen förflyter och nu kommer snart Sofie och frida och milla för pizza time och vuxna människor.

Så här är det.

"Jag skriver om allt för att veta att jag finns, minns mer än vad jag borde hela livet blir en film, ....en flyt väg här i från jag var son till en revolutionär född via micor fon...
Vi gör det här för att vi måste vi gör det här för att det går" - Nawid Modiri

Lite allt möjligt som far runt i huvudet en tordag.

När han satte sig gämte mig på bussen med ett leende och luktade avagt av alhåhol. Med suddig blick, men ändå den dära skärpan som alltid finns. Så kunde jag inte låta bli att små le åt hans skämt så där klockan 8 en onsdags morgon efter en studentfest.
Han var klädd i jagt kläder och efter hans äventyr framstod mitt vanliga vardags lunk inter mer än som tre nyanser av grått.
Han bad mig lätta på hjärtat och berätta, men en buss fullpropad av små barn och morgonstress tackade jag nej, en annan dag.
Han frågade när den dagen skulle komma och jag tänkte, nej när kommer den dagen. För min inre bild ser jag almenackan med fullklottrade dagar, shema lagd tid med trötthet och helgerna med nattliga bestyr. Han räknade dagarna på sina fem fingrar, och bekladade sig för att han aldrig kunde ringa mig.
Jag vet hur det är när man har tiden, men aldrig fångar den.
Ibland tappar vi tråden och när jag klev av bussen efter en ovanlig buss resa tog han sig en morgon öl och jag ökade på stegen för att inte komma försent till min fösta lektion.
Jag hade solen i ögonen, och dan efter är världen vackert vinter vit när jag vaknar. Våren drabbats ständigt av tillfälliga baksalg och jag tror det kallas aprilväder?

Jag fryser lite, men vad gör det?
Jag gillar snö, och i går åkte jag skridskor och det var fantastiskt roligt, tror att jag har en isprinssessa inom mig. Tyvärr kommer hon sällan fram, jag såg mer ut som bambi på hal is än något gaciöst.
Men vad gör det?
Nu har vårat efter längtade påsklov kommit!
Och även om italienska läraren försöker hålla oss till hur man pratar i forturum är mina tankar redan på lov. Och allt som jag vill hinna med att göra på lovet.

-Göteborg. & gå i secund hand
- Lära mig att göra en proffis undervattens vändining
- Fota, och ta ta tag i foto progetet "röd stol"
- Ficka med trevligt folk
- Köpa håkans nya album
- Åka till havet och promenera
- se bra filmer
- pick nick? Eller baka muffins.
- sova länge
- Träna
- Äta massa godis i mitt påskägg

"solen står högt över taken isen har smält och det luktar som vår, du går igenom stan som om inget hade hänt. Lika vardagligt snygg som i går kom inte för nära du vet hur det blir. Nu har vi mitt och ditt revir och du vet hur det känns" - Winnerbäck

Det är konstigt.
Men ibland när tiden går får man andra perspektiv.
Det som jag trodde var rätt innan känns fel, och sanningen jag hade då är ändrad nu.
Det är precis som när jag står mitt upp i allt så är det så suddigt att jag inte kan se hela bilden. Utan bara små fragment av den.
Bilden har i alla fall ändrats och jag kan bli så rädd, svag och lessen. För att vi slog sönder allt. Men vi lever ju i ett nu och då kan man aldrig ångra. Det var så det var, det är så det är.
Pungt.

Jag dricker te, jag har påsklov och lyssnar på musik jag har glömt bort.
Jag ska vara barnvakt till min syster son vilket ska bli jätte spännande.
I kväll tycker jag allla ska se interjuvn med Håkan Hellström. Svt 2 klockan 21:30 Bör inte missas. Sedan är faktist tv tablån ovanligt bra så här på en helt vanlig torsdag.
Sedan har vi tänkt på det här med påsk konstig sak att fria alltå som vi tänker så där i nu tid då inte så många bryr sig om jesus. Utan mer köper en massa mat och äter en massa godis och målar ägg, och sätter upp en massa hönor och kyklingar. Varför?
Det är ungefär lika knäppt som att vi dödar en gran för att ha den inom hus under julen.
Suck för kansiga tarditoner.
Jag gillar inte påsk mat för att jag gillar inte julmat. Och åt så mycket julmat i julas att jag blir äcklad av en repris.
Vi borde säga "glad vår" istället för "Glad påsk".

I dag har jag förlorat ett helt arbete/tal jag ska hålla för främmande utländska rektorer på engelksa. Det var så bra och det tog sådan tid att det verkligen svider innom mig.
Men i dag är en sådan dag jag kan möta vad som hälst, men ändå ha samma fina kännsla i blodomloppet. Jag svammlar.
Det var bara det.

Nu ska jag försöka bryta mig in i en sparbössa som ser ut som en börjn.
"Borde köpa ett par strumor och planera någon slags cup, men det är ingen som har lust!" - LW

Solsken.

Solensstrålar sträcker sig lite längre för varje dag
och jag undrar om de sträcker sig bakom ditt bröst ben?
jag undrar om de når ända fram
Nu när vi tar två steg fram åt och hamnar ett steg bakom
Jag stod på en parrång och såg ett tåg gå
Jag var aldrig med

Jag undrar om snön runt ditt hjärta smäter
om det slår samma takt som musiken?
Och om våra solsystem någongån kommer kunna krocka igen.
Jag undrar om dessa ord når fram bakom ditt bröstben.


"I en värld så full av skal, är jag hällre onormal" - MB

"Ingetting är bra, Hej då"

Jag har sett teatern "Ingetting är bra, Hej då" Wow! Bästa på länge, skrattade så jag vek mig och stundtals satt jag där med pytte skin och bara njöt.
Jag vill släppa färgade ballonger emot himmlen och se vinden ta tag i dem.
Ja det var teater så som teater ska vara.

Sedan har hela dagen varit overklig.
jag menar, hur många dagar vaknar med att det är snö ström?
Precis, det händer aldrig.
"Hej mitt vinterland, tralla la" Du är tre månader försenad, kankse missade även den bussen som halv Spo6K gjorde i morse?
Hur som kan jag berätta att jag inte alls bryr mig om atomer, ozon och att jag tappar konsterationen.
Att jag blir trött på historian för att det känns som jag inte kan få en sann bild. Allt handlar ju om perspektiv. Kan vi verkligen se mönster, eller är det att vi vill se mönster?
Sedan blir jag trött på att allt här i livet verkar handla om vem du är och inte vem du egentligen är.
Fel person på fel plats, för alla antog att han skulle klara axla en roll som han städnigt tappar taget om.
Jag blir trött på att vi snacka könsroller och sedan försöker efter linka några sexsumboler, är det att spela på könsroller? Eller är det att hålla kvar vid allt det där gammla som ändå sitter i oss?
kan vi inte ändra på det?

men egentligen är jag inte alls trött.
Jag är glad, så där glad att det liksom bubblar i mig. Härligt
Jag har datum att längta till
Jag har virvlande snö flinor och vinter blek sol i mars
Jag har skrattat tills jag fick ont i magen
Jag funderar på att slå nio siffor, de skricker våga utan ord
Och jag vill
Men så var det ju allt det här
att inget blir som man har tänkt sig.

P.s såg en dokmentär, jag tror jag hade nog kunnat bli en super bra massmödare, om jag inteh ade varit så snäll, blåögod och rädd för allt och inget.
säg det inte till någon

Öppna ditt fönster, släpp in fågelsång.

Öppna ditt sönster, släpp in fågelsång.
Blommorna stäcker sig emot himmlen

Jag vaknade med söndag
Söndags kännslan låg i kroppen, tröttheten, lamheten, huvudvärken.
Kännslan av söndag
Men i dag har varit en jätte trevlig söndag. Jag promenerade i väg till min syster och myste med min sysster son och bakaadevofflor och drack te.
Sedan åkte vi ner till havet och gick en lång promenad i solsken. Underbart.
Det var min kärlek till havet som tog oss ut med vinden i håret och smaken av salt. Såg jag ett fartyg i horrisånten, hörde vågornas andetag och måsarnas skri.

Milla kom över, vi gjorde god kvälls mat och såg på parlamentet
Och jag har ju sagt att jag nu mera aldrig vill stödja melodifestivalen.
Men nu börjar jag tröttna lite på Björn Gustafson. Alltså, det är inte så att jag inte tycker att han är rolig, för jag precis som resten av det svenskafolket skrattar väl åt hans skämt och ler emot hans sånger.
Men jag blir trött på hysterin runt honom!
Jag blir trött på av att folk skrattar bara för att man skrattar åt honom för han ska vara rolig fast han inte är det så skrattar alla för han är någon som man skrattar åt. Förstår ni vad jag menar?
Sedan att alla andra tjejer jagar honom kan ju inte göra saken lättare.
Nej paus för mig och jag tycker finländaren på parlamentet var bra mycket snyggare. Oh vilken dialekt!
Findland nästa?

Nu är mina ögonlock så där trötta igen.

Något jag skrev. Glömt hur man gör sagor till verklighet.

Det är något med hans leende för molnen spricker upp i samma takt. Han har smilgropar och i dem ligger allt de där som världen glömde.
Vinden tar tag i hennes kjol och leker retsamt med det blå tyget som följer hennes alldes för smala ben.
Det är något med hans andetag, för när de sitter i parken en dag i april får han alla världens blommor att slå ut. Hon vet att det gör ont. Det hade varit en sådan lång och oändligt kall vinter.
Hon vet inte varför, men han gör henne rädd och lycklig på samma gång.

Han pratar om framtid och det låter så vackert när han talar, så att hon kan se bilden framför sig. Målad i klara färger och hon skulle ha blommor i håret. Han påstår att inget kan vara vackrare än hon. Hennes kinder blir lika rosa som en sagolikt solnedgång när han talar om ett fartyg som skulle ta dem till främmande kontinenter. Han säger att de kan leva i ett högt hus hela livet, tillsammans.
Hon vill skratta bort hans barnsliga drömmar med har glömt hur man gör.

Bakom hennes vänstra nyckel ben spelas det helt nya rytmer, det låter som speldosan hon hade som barn. Ja det är toner hon för länge sedan har glömt hur de låter. De väcker fjärils vingars slag till liv inom hennes kropp. Det är vår och han har slutat prata nu.

Hon berättade att hon var färgblind, att hon kunde gå över ett sommar äng utan att de en ända blomma. Hon kunde gå vid havet utan att höra en ändå våg. Hon kunde gå igenom en skog utan att de ett ända träd. Hon kunde gå igenom ett helt liv fullt av skratt och färger ändå se allt i svart vitt.
Det är därför du gör mig rädd att leva, för jag har aldrig träffat någon som du.

Pojken såg frågande på henne som om han inte viste vad hon talade om.
Innan hon fyllde lungorna med luft och fortsatte i en värld i svart och vitt är du som jordens alla färger på en och samma gång.

Nu ler han så där så alla moln på himlen försvinner. Hon kysser honom mjukt på kinden och blåser ut allt de där som låg i hans smilgrop, allt de världen glömde. Det blåser hon ut i ett andetag och låter det sprida sig med vinden. Över atlanten till främmande länder.
De hungriga får mat, de tröstande får vatten, de utrotningshotade djuren får leva och renskogen får i samma ögonblick växa. Bomberna sluta falla, barnen sluta gråta, folken slutar bråka.
Jag har aldrig trott på sagor, förens jag träffade sig säger pojken.

Det är så det slutar, hon lämnar den där. I parken en dag i april. Hon vänder blad i sin svarta skriv bok, hon förlorar greppet om berättelsen om flickan och pojken i parken. Som är skriven med snirkliga bokstäver.
Hon glömmer bort att ge dem liv, innan hon stänger ihop skriv boken och lägger ner den i väskan. Trycker på stopp knappen för att stiga av vid nästa hållplats. Hon är redan försenad till sitt kontors jobb i det högsta huset. Hon vet att människan för länge sedan har glömt bort, hur man gör sagor byggda på drömmar till verklighet.

Ljuva 50 tal.

Inget blir som man tänkt sig
En avtrubbat besvikelse vi inte kan sätta fingret på
Men kul hade vi ändå och snygga var vi!
Ljuva 50 - tal, kankse född på fel tidsepok?
Bilder.

Puss!

Detaljer.

Let´s twist it!

Rocken roll!

Jag säger bara

Rocken roll!

Första, andra, tredje, fjärde.

För det första.

JAG HAR KÖPT PEACE AND LOVE BILJET.

Ingen overvändå, jag är på väg emot festival och det finns ingen väg ur det.
Detta är en dröm som jag dröm i flera år som går i uppfyllese. Så lätt är det att hitta sina drömmar.
Egentligen vet jag nog inte vad det innbär. Jag ser ett tält och så tänker jag konsert gåner 7. Lyckorus och sömnlösa nätter då jag dansar tills jag rammlar ihop. Jag tänker trevliga människor och att jag kommer få besöka Bolänge! Där har jag aldrig varit förut, och ich med jag ska till alla städer så är detta en början.
Jag försöker att inte tänka mig alla dessa baksidor som ett äventyret kan ha.

För det andra.

Jag har tagit sönder min snygga kläning som jag ska ha i kväll. Dragtjädjan gick helt enkelt bara sönder! Det är sådant som inte får hända, men det händer.
Men i ren panik ser det ut som att jag kan få ihop käningen, men det krävs ny dragtjädja, en symansik, en mamma och mycket tålamod.

För det trejde.

Jag har varit på amnesty och ännu en gång måster jag uttrycka hur fruktansvärt mycket jag tycker om att gå upp jätte tidigt en lördag. För att sedan runta runt i bland en massa skrot och skräp.
I dag köpte jag ett steckpanne lock itll min syster, kom på att det var ett vanligt gryt lock och skämdet hur dum man får vara! Och sedan kom på att det var ett steckpannalock :)
Förvirrande
Jag köpte ett linne på H&M rött vitt randigt, så där skepp och hoj i sommar!

För det fjärde.

Jag har hört att Håkan Hellström <3 kommer till Halmstad marinfestival i sommar!
Kan det bli bättre båtar och Håkan Hellström. Två saker jag verkligen tycker om!

Till alla!

"you gotta make your own kind of music
sing your own special song
make your own kind music
even if nobody else sings along"

Två barn på mitt samvete.

"Ska vi tävla ner för backen?"
"Ja det gör vi"

Små pojkar sittandes på var sin skejtbord ner för min branta backe. Det isar i magen på mig när de swichar för bi mig gånde på trottoar kanten.
Jag kommer på mig själv att om inte jag varrnar dessa små pojkar om att de är i fara om det skulle komma någon bil så kan jag snart ha två barn på mitt samvete.
Ändå får mår jag mig inte att säga något. Jag vetinte varför jag inte säger något, kankse vill jag inte låta vuxen. "snälla åk in skejt bord sittandes så där, tänk om det kommer en bil, ni kan ju dö!"
Det jag aldrig sa.

Skulle jag haft ett ansvar om de blev på körda? Skulle jag ångra mig hela livet för att jag inte våga säga något? Skulle jag ligga sömlös och vrida mig, skulle det ligga på mitt samvete?

Tanken slår mig
Det kunde varit jag
Kommer på att en gång i tiden var det jag.
Jag har också åkt skejt bord ner för min branta backe och kännt hur det gick så där snabbt att man inte kunde kontrollera det.
Jag har slagit upp mina knän på den dära skejtborden och slått sönder mina jeans.
Kankse kan inte blå barn ögon se att bilar kan komma?
Jo, tror snarare att jag hoppades att det aldrig kom någon, det är så här i utmarkerna att bilar på gatan faktist är ganska ovanligt.

En lättnad de de två pojkarna kom av skejtborden utan att slå ihjäl sig eller bli påkörda.
Solen glimmrade till och jag frös lite.
och jag har aldrig två barn på mitt samvete.

plask väder.

I dag är det plask väder
Jag har druckit te och ätit nybakta skones hoss mig syster
Det är mys det!
Jag kommer på mig själv att göra inget alls
I stället för att plugga
Kastade ett öga på italienskan känns ju som jag kan det.
tyvärr är det ingen garanti att jag faktist kan det

Jag känner för att göra något kreatift som att måla
jag vill måla med vatten färger, måla köks stolar i klara färger, måla om väggar
klippa ut fina bilder ut mode magasin, skriva poesi
Det ändå jag gjorde var att skriva fina låt citat huller ocb buller på ett vitt papper
Specielt bob hund, håkan och winnerbäck
Men har ändå ingen lust, kanske är det som lars winnerbäck sjunger
att grå dagar aldrig skyndar på?

Men jag vill se på film krönikan och det är ett jobb jag skulle gilla tror jag att rensansera saker. Hur som så älskar jag film och bok ressantioner.
Jag ska knarka te och sedan se något program på svt 1

Blås liv i mig.

I dag har varit en sådan dag då jag har haft studs i dojan och för att varit en onsdag har allt gått jätte lätt.
Jag har ett datum att längta till
det
kan
man
leva
på
ett
tag
till.

Jag har ingen aning men jag gillar kännslan.

Jag ska åkta till alla städer och söka efter dig.

Vet ni?
Ibland de bästa jag vet är när jag kastar mig in i saker som jag inte alls vet om det är särsiligt genomtänkt. Jag gillar impulsivitet. När jag måste fråga mig själv:
"Vad håller du på med?"
och mitt eget svar till mig själv blir:
"Jag har ingen aning men jag gillar kännslan"
Detta händer allt för sällan för jag säger emot mig själv när jag gillar att planera, sätta tider och datum. Sedan är det tyvärr så att impulsivitet kostar oftast lite mer och min studen ekonmi är så där härligt instabil och ständigt ute på hal is.
Helt enkelt gillar jag när jag blir lite yr och känner hur mitt hjärta fladdrar bakom bröstkorgen. Då känner jag att jag lever.

Och nu i dag hände det igen.
Damer och herrar JAG OCH SOFIE SKA PÅ UNGKULTURSDAGARNA I STOCKHOLM.
Det började som ett förslag ifrån sofe och nu så är vi anmelda. Utan att veta hur vi ska ta oss dit, eller vad kostnaden för hela kalaset kommer att sluta på. Men jag har en magkännsla att det kommer bli jätte roligt.

Sedan är det så att solen har glimmtat till och frida sa till mig att jag såg ut som en prinnsessa i min klänning och den kommentaren gjorde min dag :)
Jag har tagit mig igen den och en eftermiddag med te drickande och milla och ett halv hjärtat försök att plugga klagar jag inte.

En sak till att jag såg en jätte intressant dokmentär om hundar på svt 2 i går och om någon har några frgåor om hur man krosar hundar eller hur de fungerar så har jag jätte mycket intressant att för medla till er.

Jag vill bara säga att Håkan Hellström släpper nytt album den 26 Mars och jag längtar väldans mycket dit. När jag lyssnar på den nya låten

"Jag kommer inte höra av mig igen och jag kommer inte ta skulden
så däg det och få det gjort det finns bara ett enda sätt att brinna upp"
- HH Lång, lång tid.

När jag läser titlarna på den nya albumet, ohohoh så ska jag se honom live i sommar. Oh! Då ska jag dansa mig så där helt bortom allt. Och leva på det vis man bara lever på konserter.
Det fina med konsertter är att det gör en så lycklig och att när man lyssnar på artisten kan man få tillbacka fragment av det lyckorus man var i. Ja länge leve live musiken!

På tal om hjärtan.

Mitt hjärta slår i vals

1,2,3 1,2,3




På vilket vis slår ditt bultande hjärta.?

Allt snurrar runt runt runt, och du borde ringa mig.

Jag vetinte hur jag ska börja egentligen.
Jag vill börja med att säga att kärleken inte borde ha några regler
Vi säger att den inte är reglerad, men ändå är den det. Sociala regler och status regler och typ regler.
Min bror sa att man inte kan skicka två sms i rad i början när man träffas. Vem har bästemt det? Kan man säga så att det helt engkelt inte går? Tappar den andra tråden helt då eller?
Min ena sida skulle skrika nej nej, för så ska det inte vara. Det ska inte vara nu ringde jag i går kan jag ringa nu? Det ska vara enkelt och utan så många tankar.
Då borde det vara äkta?
Fast vad är äkta?
Är det att en prins helt plötsligt knackar på min dörr och så riderman i väg emot en röd solnergång?
Nej.
Mitt nya talesätt om förhållande är "det passar ihop, men går inte ihop" På det kan man tolka många sker tror jag. Men främst vill jag få fram att det faktist är så att man dömer oftast mer vad andra säger än vad man själv känner.
Ett extempel är att jag tillexempel dömde en kille efter att jag hade hört att han dejtat en som inte jag skulle kalla som en intressant person och tänkte att om han har trättat henne kan han väl inte vara intressant.
Vad har jag för grunder till det? Inget, jag dömer efter svaga fragment som inte ens finns. För de som undrar så träffade jag honom i alla fall. Men det hör inte till saken, saken är att vi dömer.
Som om jag kollar in killar fliterar jag bort säkert 75% för att de inte tillhör de som jag tror skulle vara intessant.
Jag avläser ständigt. Fantiserar, om folk på bussen, hur dem är, vad de gör, eller vart de är påväg?
Jag kastar bort vissa och behåller andra.
Folk som jag har trott varit skit intressanta visar sig vara folk som är super tråkiga. Eller helt tvärt om.
Vår egen okundskap blir vårat största hinder.
Som mark levengood sa en gång "det är mötet mig mig som föder idioter"
Jag försöker vara öppen, försöker förstå ändå så ger jag inte alla en ärlig chans. Ska man det? Ge alla en chans, även folk som deras roligaste historia är det som jag tycker är tråkigast?
En sak är i alla fall säker, det är att alla människor har något att ge mig. Alla människor har något att ge mig, jag måste ge dem chansen. Vilket jag gör. (oftast, detta blir ju svårt för man kan ju inte tala med andra men ja ni förstår)
Men ibland får man inte tillbacka. Fast man så gärna vill ha tillbacka så får man inte tillbacka.

Det jag känner mest är att mina egna tankar snurrar och träffar aldrig verkligheten i den mån som jag vill att de ska göra.
Även om jag lever i min egen verklighet är det ju lättare om andra kan dela den.

status. Är spännande, vem får status? Hur får man status? Vad gör status? Kan alla få status? Och om man ser till skolan måste man ju ha olika egenskaper för att få status på olika skolor? Jag tänker på status som man vanligt vis inte tänker på. Men som finns där, så är det ju egentligen med allt kom jag ihåg nu. För det mesta finns ju där fast det inte finns där alls. Allt handlar om det vi inte säger, förstår du hur jag menar då?
Jag förstår knapt själv, men jag kan ändå säga att jag förstår det för jag tror att allt handlar om det. För om man verkligen visste ex att nåogon gillade en, då försvinner ju spänningen om den personen gillar en vilket gör att man kan tappa intresset. Då är frågan om det är äkta för om det är äkta tappar man väl aldrig intresset?
men jag menar mer att jag säger inte allt, men folk förstår det ändå. Om jag hade sagt det hade de kankse blivit mer lessna. Jag pratar ju hela tiden fast jag är helt knäpp tyst.
Det är spännande hur läser du mig? Kan alla läsa mig?
jag tror att det vinns visa outalade regler hur man läser folk och då är vi tillbacka till regler som inte finns men som finns, fast de inte borde finnas.
Och det här kommer förfölja dig.
För alla vet vem du är, det är så lätt att få veta på. PSciellt i denna stan. Det har för och nak delar. Det sociala nätet är större för stan är mindre, men det kan hindra dig. I en stor stad vet kankse inte alla vem du är på samma sätt fast du rör dig i samma banor. Vilket gör att du har mindre socialt tryggs nät men ändå större möjligheter att träffa folk som inte vet nåot om dig.
Det gillar jag, träffa människro som inte vet något om mig, och jag inte vet något om dem. För då kan vi väl inte vara lika dömmande?

Sedan tycker jag att vi klumpar ihop oss, det är kankse bra? Men vi kllumpar ofta ihop oss efter musik och kläder och tycke. Det är nog så som mode bildas. Det som går för och de som går emot. Sedan blir det så.
Ja man kan nog säga så.
De som går för
Det som går emot
Så kan man findra eller hårdra det hur mycket eller lite man vill.

Så har vi där här med kärlek och illutioner.
Kär i kärleken
och
Kär i en illution om hur den människan är.
Den första är mer knepig. För den marker man oftast inte. Så den kan finnas där fast man inte vet det, frågan är om den verkligen finns där då?
men vi säger det. Och det är ju farligt för då kan det väl inte vara äkta?

Sedan har vi kär i en illution om hur den människan är.
Det märks ju förr eller senare, sivider när man fattar att det var den illuiton om hur den människan var så som man ville den skulle vara fast den inte var. Man kan säga att man blir kär i en dröm som man sedan progeterar över en människa. När man säger det så känns det helt sjukt. Men det är ganska vanligt tror jag.

Ja, jag kan skriva och bubbla och prata om det här hur länge som hälst. Jag vetinte vad jag vill få fram, vad jag tycker, känner, eller vad jag gör. Man kan säga kaous i tankegångarna osakad av en liten störning. Som kommer i från en kännsla som hjärtat som förövrigt bara är en musik pumpar ut.
Jag vill nog bara att min telefon ska ringa så jag kan säga lite skit och lyssna på när någon berättar om sitt liv så kan jag skratta åt ett dåligt skämt. Så kan jag prata om allt de dära jag vill och tänker så kan jag berätta min dag för er.

Jag vaknade sent, men var trött.
Blir lite lätt stressad av min klocka men hinner med allt innan jag kommer till Hanna där jag åt lunch, vi gick ner till emauos. Där köpte hanna en jätte fin lådväska till mig :) Och jag köpte en rödvitrutig kjol. Träffade en jätte intressant människa där, hon var verkligen helt underbar konstig. Tror jag ska gå dit fler gånger för hon gjorde mig glad.
Sedan var jag hoss doktorn, spelade gitarr och pratade i telefon.
Då alla dessa tankar kom upp.


Tja. Underbart att vara ledig.

Det finns ingen sanning, finns inget ting. Ingetting är någonting och allt är egenltigne en löng.
Jag vill bara göra vrälden mer konkret.
och jag beundrar folk som årkar läsa alla dessa tankar.

Grå mulen söndag, med öppna hav.

I dag har dagen varit så där gemgrå och renging att man egtligen bara vill dra täcket över huvudet räkna långsamt till 10 så ska allt vara över.
Men ikke!
Min längtan till havet tog oss ut på nya äventyr.
Vi gick en promenad ut med strandkanten och pratade om livet.

Jag älskar havet, har alltid gjort, kommer nog alltid att göra.
Luften, smaken, blåsten.
Jag önskar att jag hade ett litet torp där ute där jag kunde se hur havets färger och kännslor ändrade sig. Det vore fint om jag kunde målat hade jag ängat timmar åt att måla av havet. Jag ska köpa mig en båt och lära mig hur man seglar.
Jag erkänner att det var kallt, blött och grått. Men apsolut värt det.

För när vi står där på klippan och ser ut över havet så får vi se en säl!
En livs levande säl.
Det har jag aldrig gjort förut och det var verkligen så långt i från zoo du kan komma. (när jag var liten hade jag ett litet sött gose djur som såg ut som en säl, och jag kom att tänka på det när jag såg sälen)
Vi gick så näre vi kunde och facinerades. Vi tänkte på havets djup och vad som egentligen kan dölja sig där under.
Jag tror att flyttfåglarna återvänder i samma tackt som våren. Allt är fråga om tid.

Jag kommer aldrig kunna förstå skilnaden i mellan dina djupa skoar och mina öppna hav.

Det ska ju vara dans dans dans.

jag snurrar runt, runt.
Jag kan inte fiksera blicken men känner hur det kittlas av lycka i maggrupen.
Hela världen gungar och jag stutsar runt
jag skriker och sjunger falskt
"Det skulle ju vara DANS DANS DANS!" Och ena oslagbara låttexten efter den andra.
Känner att rösten sviker mig och blir lagom yr
Jag har studs i mina dansskor och då är det helt omöjligt att stå still.
Det är konstigt och undrerbart hur man kan dansa sig lycklig.

.skrattar.
.snubblar.
.dansar.
.andas.
.lever.

Mina egna hjärtslag blir musiken rytm


En lagom stökig natt buss
En Nattlig promenad igenom sovande kvater
och nattliga bilar
Inga stjärnor på himmlen
Små snack och timmarna går
En trötthet och utmattad lycka för att somna in
och vakna upp i en söndag
Som är jämngrå, passar min kännsla i kroppen
Passar mina sinnesrörelser.

Tack för en lyckad fest.

Heja kvinnordagen!

I dag är det internationella kvinno dagen.
Hemskt ojämställt att ha en sådan. Kankse helt onödigt? Kankse nödvändigt.
Tragist i så fall
Som kvinna känner jag mig inte alls förtryckt eller att jag inte skulle ha samma möjligheter som en med snopp mellan benen.
Många fördelar och nakdelar. Men så är väl livet.

Jag lyssnar på 50 tals musik, dansar runt som en dåre, sjunger falkst och twistar och skrattar åt mig egen spegel bild.
Snart kommer milla vi ska dricka te och äta muffins på min veranda och njuta av sol och fågelkritter. Oh Heja livet
På byrån hänger kvällens fest blåsa och i kväll ska vi laga mod mat, njuta av vin och dansa mig helt galen.

Trevligt!

Fredag.

Det är fredag.

Torsdag.

En härlig tordag
I morse hörde jag reng dropparna falla
Och glatt tog jag på mig min rengrock och det är nog
precis därför det har varit solsken hela dagen
Nu lyser stjärnorna på himmlen.

Men efter att ha kämpat mig igenom matte och italienska
tog dan faktist slut
Jag köpte en kläning på myrorna som och sofie sydde upp
faktist mer sofe än jag
För mig var det lite mer
se och lär
Frida mådde inte bra och var tvungen att gå hem, inte bli sjuk inte nu
Fast när är det egentligen en bra tid att bli sjuk?
Jag och sofie buggade
inför nästa helg
så jag blev helt fulld av glada toner, skratt och förväntan
I slutet handlar det ju ändå om
att det får bära eller brista

Den kvinna som ville be för mig i sommras
Hon som sa att vi skulle säs i himmlen
vi ses redan på jorden
på väg emot kärleken
Hon tar samma buss som mig ibland
och jag undrar om hon vet vart hon är

"En dag jag allt,
jag kunde låta tiden vara,
känns som andra sidan jorden,
vi kanske hade alla svaren.
Jag har kämpat med en dröm,
jag ville inga brusta hjärtan,
inga slitingar i blodet."

-winnerbäck

Vatten, vatten bara vanligt vatten!

Jag tror aldrig jag har sagt det här och verkligen menat det på det sättet som jag gör nu

Men jag hoppas verkligen det spö rengar i morgon!

Jag vet.

Jag kan inte hjälpa att mina ord känns för stela
För kantiga, för hårda och för långt i från ditt medvetande
För att överhuduvd taget nå fram
Jag kan inte hjälpa att hur jag än försöker så hittar tankarna sin egen väg
och fastnar lät vid samma pungt. (dig)
Tänker att du säkert inte alls tänkar så
för det handlar nog om att sätta den ena foten framför den andra
så har man tagit första steget, brytit isen på samma gång
sedan handlar det om det andra steget
tredje
fjärde
tills man gått så långt så man glömmer bort att räkna
För det handlar väl kärlek om att gå med varandra tills stegen tar slut?
Och du har nog inte tagit första steget än, har du glömt hur man går?
Ursch jag vetinte.

Men jag vet att det är kallt ute, att jag har hittat en fin kläning på myrorna som är för dyr men som på minner om en prinsses kläning blandat med en gardin och vem vill itne känna sig som en prinssesa? (vart är prinsen, soldaten eller riddaren?) Jag vet att jag har pluggat för lite italienska. Jag vet att jag lyssnar på musik som får det att rycka i fötterna så dans vänligt är det och jag vet att egentligen vet jag inget alls.

Nu ska jag se på en bra film och äta muffins och dricka te.
I morgon är det torsdag.

Ledig tisdag.

I dag har jag blandannat inkasserat den mint gröna koppen.
Kan man vara något annat än glad?
Bokstavligt talat sätta guldkant på vardagen.
Den är alldes förfjusande, spring och köp så har vi te möte hemma hoss mig
oh ja!

(bilden är tagen i från niotillfemblogg.se)



Små krumelurer skrivna i bläck
på vitt linjerat papper
ord som jag inte tagit i tillfälle att läsa
fina ord som fastnar
Får solstrålarna att glittra lite extra.

I dag har jag varit ledig
Med betoning på ledig
det innebär att jag har sovit tills jag vaknade
gått på stan med mamma och shoppat och ätit lunch med min syster
fikat på halmstads mysigaste café med sofie, frida och lollo.
spelat gittar
och pluggat engelska
åkt buss som har kört fel två gånger. suck svebus.

Det är konstigt
lolo sa att nu är det vår
några timmar senare känndes det som det snöarde mer på en dag än vad det har gjort på hela vintern?
men jag måste ändå hålla med om att våren är på väg
det är kanske mer än kännsla än en årstid?


Jag blir trött på att visa personer måste vara något
och att det är så viktigt för många att vara någon
någon i stället för att vara sig själv
och så mycket de kan ofra för att få bli någon
Hel sjukt tycker jag
kanske är det så
att jag behöver dricka en kopp te.

Måndag och fågelkvitter.

Jag vetinte riktigit hur jag ska börja
Men dagen började med att jag vaknade fem och inte kunde somna om
Men det var precis som det inte gjorde något.
Jag var hyfsat pigg och sömn druket gick jag igenom alla tankar som snurrade runt.
På någotvis kom jag och tänka på solrosor.
Och en gul vatten kanna.
Tänkte på en dikt jag läst för länge sedan om en flicka som sväljer körsbärs tjärnor och att hon väntar hela livet på att vackert körsbergs träd ska växa inom henne och att det ska blomma så där vackert ut igenom munen. Jag tror i alla fall att det var så..
Tycker det var vackert och brukar ibland tänka på det.
Världen är som vackrast när körsbergs träden står i blom.

Fåglarna kvttrade på ett helt nytt sätt innan
Så intensift
så vackert
Jag skulle så gärna vilja veta vad de sjöng om
Eller vad som var så intressant att prata om
ja sa till en främmling att våren är på väg
samtidigt som en kall vind blåste rakt igenom mig
som fick gav mig gås hud ända in i hjärtat
jag tänkte att om inte den dära våren kommer snart kommer jag frysa ihjäl

I dag har jag träffat en tjej som hete anneli fast ville vara en casandra
Hon hade en förklaring och det gjorde på något sätt ett intryck på mig
Tänkte att undra om det är så lätt att om man kan kalla sig för något annat
blir man något annat?
Mina fingrar har fått dansa över stålsträngar, och sakta men säkert har jag lärt mig lite nya saker.
Sedan har jag pluggat.
vissa saker orkar jag bara inte börja med för att de är så jobbigt.
Det är jobbigt att det är jobbigt.

Jag borde lägga mig i sängen, dra täcket över huvudet
och glömta all stress för ett tag

En söndag då molnen sundvis gav vika.

De tjocka molnen spricker upp, i samma takt som hennes leende.

Det är söndag.
I dag var de tänkt att jag skulle begrava mig i läxor
Men har i stället gått en lång promenad med en pojke med vackra händer
Vilket var bra mycket trevligare
"för att ta måsten i andra hand" - LW
Jag såg molnen städigt ändra nya mönster
skrattade, och var lycklig över att tjocka måln skingrades
Ibland gimtade solen fram, det giltrade till i hans ögon och vi vandrade under stjärnklara himmlar.
Jag såg ett fartyg lämna hamnen för att ge sig ut på öppet hav
Jag tänkte att ja en dag är det jag som skricker "Släpp ankar, nu ger vi oss av. Skepp och hoj!"
Alla vägar har sitt pris och vi får se vart min leder.

Även om jag bara gjort en grej på min "att göra lista" Och att det gjordes halv hjärtat och halv dant. Så känns det helt okej, man kan ju egentligen inte lista upp allt. Det är en dag i morgon och det är början på en vecka som jag faktist lite längtar efter jag har tagit mig igenom.
Det är inte så jag vill ha det, men skolans tunga böcker kommer tunga ner mig. Med tiden, jag kan känna det. Jag ska göra mitt bästa för att sprida solsken och måla reng bågar över himmlar valvet. Men tanken på naturundskap i morgon 08:10 känns inte lockande.

I kväll har jag druckigt te och ätit blåbärs paj, finns det något bättre sätt att avsluta en bra dag på?
Nu sitter jag här och lyssnar på en lånad skiva och bob hund. "tralala lilla moln tuss kom hit ska du få en puss". Så fint, känns vårigt.
I dag har jag haft på mig mina converse och det är faktist första steget emot våren.

"allt var så konstigt men så förbannat kul"
- LW

Något jag skrev.

(Det finns många förklaringar till varför jag skriver
En av dem är att berarbeta, men mest tycker jag det är kul.
Det är mina ord, fast inte mina. Jag skriver som jag vore en annan.
Hon har talat igenom mig, utan att nämna ett ord.
Jag är inte säker på att det är så här.
Men på någotvis kankse jag har rätt.
Säger inte mer änså. )

Ibland var det som hon kunde se det skymta för bi i hans ögon. När hans blick fastnade i en sekvens av tystnad.

Allt de tomma ord han hade lovat var det som han stod fast vid. Färdiga målade mallar i svart och de rörde sig på samma sätt. De kunde gå dagar, veckor som blev evigheter innan det svepte för bi i hans medvetande. Med det undgick henne aldrig. Han brukade fastna i en rörelse, mitt i ett steg eller ett samtal. Hon behövde aldrig fråga, hon visste. Att hon hade vunnit tillbacka honom, och förlorat allt på samma gång. Det gjorde henne kall på ett sätt som inte gick att beskriva. Som en is tid som svepte igenom hennes vener. Hon kunde hata honom. Om han visste vad hon kunde hata honom, slå sönder porslin, skrika tills rösten tog slut och kväva gråten i kudden. Hon kunde i timmar stå och sparka in i en betong vägg tills tårna blod de i de svarta tygskorna. Så mycket kunde hon hata honom att hon kunde ligga sömnlös tre dagar i veckan.

Men det var något han inte viste även om de delade köksbord och dubbel säng. Alla han över ambitiösa sätt att få henne att glömma fick henne att föreställa sig en annans mjuka kropp emot hans. Spelade ingen roll vad de hade sagt till varandra, vad de hade förlåtit och glömt. Så skulle de finnas där som ett bokmärke i en dekare där hon bara drömmer mardrömmar. Inget suddgummi i världen kan sudda bort det som ristat in i bläck.

Så mycket älskade hon honom att tråtts allt detta kunde hon räkna hans födelse marken och måla upp stjärnbilder ut med hans rygg rad. Så mycket älskade hon honom att hon kunde göra skatt kartor till drömmarna, överraska och fantiseras om ett liv tillsammans för alltid. Att hon kunde väcka honom mitt i natten bara för att förklara all den kärlek som omöjligt fick plats i henne. Så mycket älskade hon honom att hon aldrig skulle kunna leva utan honom. De var en osund relation i det avseendet att vad som än hände skulle han alltid vara en mitt pungt i hennes liv.

Det är konstigt hur man kan hata och älska på samma gång, kanske skulle kärleken alltid vinner över deras färdig målade mallar och de sätt som de rörde sig runt varandra i omlopps banor.

Det var skuggorna som skrämde henne, skuggorna ifrån lampan i taket, skuggorna i natten men främst den skugga i hans ögon. Skuggan av på det vis han hade svikit henne, ortohetet. Bara ordet brände inom dessa två kroppar där en tredje hade kommit in och ut lika snabbt. Och nu bara skuggan efter händelsen.

Hon såg det skymta för bi i hans ögon och nu löd en sekvens av tystnad.