Winnerbäck och jag,.

Jag gick i femman när man bror en morgon spelade hög musik så hela kvaterret skakade. Men denna gången var det något speciellt. Jag bad honom spela låten om och om igen, och jag tror att det var då jag verkligen jag började lyssna på musik. Då musik blev något mer än en låt melodi.
Jag var inne på storebrors pojkrum och han sjöng för mig och vi spelade låten och jag fick stressa till skolan med andan i halsen.
Det visade att låten visade sig var "kom" - Med Lars winnerbäck.

Det var som om någon hade förstått det jag kände och skrivit det. "din byst är ful med rocken rollen, håret lyser blont det skulle vara orätt vist om något skulle döma dig för sådant" "det finns ett ord vad jag lider av men jag har glömt det nu det lär komma på när det är för sent, vet hur det känns vet väl jag, jag har känt dig jag är van"
"Hösten blir aldrig riktigt lika svart vit som man tror"
Jag snodde antons utbrända cd sikvor och lyssnade på allt jag hittade, citerade, läste texter och i skolan skrev jag arbeten om hans uppväxt.
När söndermaken kom 2003 minns jag har avis jag var att anton fick gå på konsert men inte jag. Jag lånade hans cd och den är nu mera min, jag lyssnar på den varje höst. När himmlen är grå och jag kommit hem ifrån skolan. Det sätter mig i fin höst stämmning med Winnerbäcks skrovliga röst och höra hur han sjunger hur vi faller, vi faller, faller.
Timglas, söndermarken och brusta hjärtans höst.

Hösten 2004 skulle jag gå på winnerbäcks konsert för första gången. Jag hade nerräkning, hjärtklappning och pirr i magen. Det var på halmstads teater det känndes som en evighet innan han gick på senen. När han väl gjorde det, en kännsla som nästan inte går att förklara. Det var som hela han lös på ett sätt jag aldrig sett någon göra. Det var som en suddig dröm och så verkligt. Som jag fylldes med varje ton, hur jag sedan stog upp i teatern och sjöng med i "hjärter dams sista sång" och "elden". Jag ville skratta och gråta på samma gång med var så fulld att jag inte frick fram tårar eller skratt.
Min bror fixade albumet singerat och nu står det på en byrå som ett minne hur magisk den kvällen för alltid kommer att vara för mig.

Efter detta har jag gått på alla Winnerbäcks konserter jag har kunnat och jag tycker alltid det är fint med live musik.
Winnerbäck betydde mycket för mig underhögstadiet och jag knarkade hans musik, satt och skrev hans låttexter på lektioner och grät till den ensam i sängen när allt gick emot mig. Jag ville vara Hjärter dam, leva som de verkar ha left och jag drömde om Linköping stånån.
Jag tror att han har format mig mer än vad jag tror, jag citerar han atumatiskt när jag pratar och det faller sig natuligt att lyssna på honom, för han sätter ord och får det att kännas lättare på allt det där jag själv inte kan placera men som finns innuti i mig.

Jag tycker hans kärriär är lysande, på olika vis. Han speglar olika sidor av livet på olika plator. även om även han ändras och får nya drömmar och perspektiv. På ett eller annat vis kommer hans toner leva med mig hela livet
Konsertten i går var plaskvåt, levande, dansande och alldes underbar! Något att leva på.

Vi var där blixten hittade ner...