Min söndag.

Efter lite förvirring om plats så cycklade jag och sofie i färglada klänningar emot aktonen "Första, andra, tredje"! Vilket var mitt favorit program, höst 07. Nu hade vi chansen att se det live, vilket man inte missar om man älskar gammla saker.
När vi kom var den lilla lokalen redan fylld med folk och vi gick försigtigt runt ibland sakerna.
Efter ett tag började vi leta platser man fan inga, då kommer en sthlm tjej fram till oss och frågar om vi inte vill sitta längst fram. Fina unga tjejer, första raden. Det skulle bli bra tv.

Så med strålkastare i ögonen och ett par tanter som klagade i öronen så väntade vi. Det var filmkillar överrallt, massa sladdar och varmt.
Efter ett tag så klev Peder Lam upp på sen, (han tycker jag är bra tjusig i färgglada kläder ) vi fick klappar på lite olika sätt, för att göra bra tv. Även hålla upp aktions skyltar, långsamt. Som natuligt vis "flickorna med de fina kläderna skulle göra"
Jag känner sofies armbåde i sidan när hon viskar "du får göra det" Ja det fanns inget annat val än att hålla upp skylten och se dum ut. För det lovar jag, dum ut ser jag ut. Ler så där fånigt, suck.
Efter det hälsakde Ernst en välkommen och han var så där mysig och jätte stor som vi hade tänkt honom.

Sedan började aktionen, vilket nöje. Folks pengar rullade, jag och sofie tappade hakan över hur mycket folk kan betala för en porslins figur. Som vi hade kunnat hitta på loppis med lite tur, eller ännu varre, en uppstoppad björn 33 000?! Är folk inte riktigt kloka?
Tiden gick fort och snart var det slut, vi pratade lite med Peder efter sänningen, och fick gå med våra cycklar fram och tillbacka. Säkert för att det skulle bli bra tv.
Det ska bli spännande och se hur vi ser ut på tv, tror det sänds tv4 3 oktober någongång. Vi får se.

Efter detta började vi cykla emot vallås, hamnade i snöstorp. Sedan såg vi en skylt, "loppis 5 km" Ja visst tänkte vi och började glatt cyckla. Ut i ingenstans, ibland kor (jag är lite rädd för kor) och ibland öde mark utan loppis. Jag ville vända ett tag men sofie tyckte vi skulle slutföra detta, vilket hon hade rätt i. Men jag började tänkar att psykisk sjuka säkert bor på landet och om det skulle hända något...
"Hej s.o.s jag är....i ingenstans men i en skog typ, och behöver hjälp?"
Tillslut kom vi fram till en lardgård där vi köpte en brika, en skål en bruk. Frun skrattade konstigt högt, barnen lekte i trädgården, närmsta hus var säkert flera km, och manen i huset hade smutsiga händer, sprit flaskorbakom sig och pratade långsamt. Vägen hem känndes inte lika lång. Det roliga är att det bara är jag och sofie som alltid lyckats hamna i sådana här sitvationer. Efter en sväng på vallås så var så trötta efter gårdagens äventyr, aktion, förlite sömn och flera mil cyklande att jag somnade när jag kom hem.

Trevlig söndag.