Lördag.

Innan jag skriver något annat så vill jag bara bekräfta sanningen. Halmstad är staden som drar ner oss till botten av ån. Håkan har rätt på många sätt.

Så, nu glömmer vi det och tänker på sådant som gör halmstad värt att tillbringa tid i.
Närmligen, Amnestyloppmarknad!
Efter ett upphåll som känns som en evighet, och vi har virrar runt på alla loppisar vi har kunnat hitta utan att hitta något som är bättre så var jag och karlsson äntligen på hemma plan. Ett kärt återseende där vi allt förlorar våra studebidrag och lön innan vi hinner tänka allt för långt. Underbara, amnesy. Detta var en kärleksförklaring till dig.
Efter det blev det Emaous och picknick i gunilla parken vilket jag är glad att det äntligen blev av! Gunnila parken är som centrel park i Nwe york, fast i halmstad. När vi satt där kom en kille och vi hjälpe honom med sådan sak man har armen i när man har brutigt nyckel benet. Han hade fått hjälp med att rammla sa han och hans läpp var sprucken. Tänk vilka otäckheter det händer på våra små gator.

Blommiga sprut cycklar i solsken.

Karlsson.

"Livet är för kort för att inte unna sig en lång fika."
Jag hugger in på blåbärs bulle, Mumms!

Solen sken över trädtopparna.

Långt i från ett klipp, men vilket köp.
Kanske en av världens finaste kappor hittade jag på Emaous.
Den får mig drömma om paris och rom och sådant där löven brinner om hösten. Fint
Det ska vara med mig när jag promenerar i parken i höst.

Jag köpte rosen tyg som ska bli en klänning.
Ett lappproget jag ska dra i gång i höst.
Här leker jag dock superman.

Jag köpte fin te kanna(igen)
Kom och drick te med mig!

Fint.

Fina öronenhängen som ser ut som små barborskor

Något jag bara vill ha!

Efter detta åkte jag hem och tillbringade resten av dagen i sängen. För jag är väldas förkyld nu. Så sov jag i så där tre timmar, drack te och åt ibumentin. Så som man gör när man mår som jag.
Sedan ringde han och vände upp och ner på allt som vanligt.