Jag önskar jag kunde fågna en fjäril.

Ibland är det finaste att bluna och höra hur han pratar
Blunda och han känns så nära, som om han var precis intill, jätte nära.
Fast han är flera mil ifrån, och hur man önskar att det inte var så.

Hur jag än försöker kan jag inte förstå hur långt bort han är.
Det känns lite som nålstrick i bröstkorgen, alltid för långt bort.

Ibland är det finaste att prata bort nätter i telefon, samtal man aldrig vill tar slut.
Hur man drömmer om att än dag kunna fånga en fjäril, en fjäril som kallas lycka.
Den flyger mellan oss ibland.