Dance or die.

Jag kom snabbt på att min klänning var en dans klänning.
Den fick dansa.
Inannan dess fick den vitt vin på sig, finnss, och prat.

I mellertid fanns det mycket plats på dans golvet, vilket jag tycker är toppen. Då kan man ta ut svängarna.
Jag tänkte att du blir jag sjuk när jag i en kall vår natt gick igenom halva stan för att återvända till samma dans golv.

Helt plötsligt får ni ögonkontakt.
Ni som en gång delade, säng, saliv, hjärtslag.
Det var inte så länge sedan jag låg i hans lägenhet, som skakade när lastbussar körde för bi.
Hur han fick mig att flyga, för att sedan låta mig falla för hårt.
Vänder sig om och går, försvinner in i vimlet igen.
Och man vill inte, man vill inte, men det gör ont.

Allt de man har tryckt undan, att man sa att det var nog inte så, visst kände du inte så mycket. Och fast man inte vill så minns man allt, man minns första gången man sågs, man minns laddningen, man minns smaken, man mins de för höjda hjärtslagen, smsen, telefonsamtalen, mins hus han doft satt kvar i håret.
Man vill inte men man minns allt för väl, avgrunden, det dåliga slutet, man minns alla nätter med förhoppningar. Man minns det sista smset.
Som om han aldrig hade känt något för alls. Om han aldrig hade viljat, menat det han sa.
Man minns hur ont det gjorde.
Så ont att man låg i sängen och lyssnade på musik en eftermiddag.
Och man fick höra vad sofie vad han hadde sagt på ett tåg. Och man ville inte att hon skulle berätta vad han hadde sagt, men visste att man var tvungen att veta sanningen.
Hur det känndes, hur man slöt ögonen och allt snurrade lite.
Man ville säga att han var en obetydelselös idiot, men man kunde inte, för man menade inte orden. Hur mycket man än ville mena kunde man inte.

Han låssas inte se.
Jag såg allt för väl.
Allt det som en gång fick mig att sattsa på ett kort.
Jag såg allt.
Men dansade som om han inte fanns, för det fanns inget annat sätt.
Även om det känndes att jag för få hundra delar mest ville förrsvinna.
Ville säga att det verkligen inte gjrode nåogt, men han gjorde nåogt. Rubbade min extistens en gång och efter det kan man omöjligt spela oberöd.
Så knasigt att vi aldrig hejade på varandra, hur han såg bort så löljligt.
Egentligen spelar det ingen roll.
Det var flera evigheter sedan.
jag tänker aldrig på honom, men ögonblicket fick allt att komma tillbacka för fort.

Och efter flera evigheter.
Dance or Die.
En pressation.
Lite dans.
Telefonnummer.
Kommplemanger.
Dane or die.

Något nytt, med något gammalt.
På ett dungkelt vis.
En konstig sömnlöshet.
Förhoppning om något man inte kan sätta ord på.

En förtidigt morgon dan efter.
Jag dricker vatten och lyssnar på kent "håll ditt huvud högt"

På golvet ligger resväskan.
Ska fira Morfar som fyller 80 år på Säröhus.
Fint som snus!
Återvänder söndag.