Söndag.

Aldrig har mina ord kännts så trög flytande som i dag när jag hade tänkt att göra klart min italenska uppgift. Skriva två A 4 om mig själv. La mia storia! Tjusigt varre, tyvärr helt hopplöst. Men jag klarade det! Det tog oändligt lång tid, det tog enargi och huvudvärk och det gav mig itrretation, rastlöshet och spring i bena.
Jag städade rummet som paus och nu kan jag säga till mig själv "jag har skrivit två a 4 på italenska" Utan att fatta det är sant. Jag vill inte läsa igenom det, se alla fel. För det är jag övertygad om att en italienare knappast skulle fatta alla mina felaktiga meningsuppbyggnader.

Sedan åt vi lunch i solen, jag la mig på en filt och lyssnade på sucka mitt hjärta men brist dock ej, jag kan lyssna på den hur många gånger som hälst. Mark levengood har så många fina påänger och så fin röst. Jag är svag för finlandsvenska och vart det kommer leda till får framtiden avgöra.
Sedan pluggade jag manus, grävde runt i jorden och hittade massa gråsuggor som ger mig rysnigar och försökte plantera vackra solrosor. Hoppas att det är det som kommer upp och inte något annat. spännande!

Det är en sakt en månad till skolavslutningen till det har jag skräckblandad förtjusning! Jag vill inte våren ska ta slut. Jag vill leva i körsbergsblommornas tid för alltid. Sedan om man tänker hur mycket jag ska göra på en månad, herregud. Det ger mig svindel!

Jag och milla vandrade i solnergång och njöt över hur vackert allt är! Vi pratade om vårkännslor och pirr och porr.
Känns som jag har varit ledig en evighet, back to bussnes i morgon. :)