Så där en helt ovanlig måndag, vanlig och en dag kommer jag har glömt bort allt som hände i dag. tror jag.

Efter att jag försovit mig var pulsen hög och ögonen ny vaket morgon trötta. Med nytt tidsrekord swichade jag till skolan, i solsken.
Alla skrattar atumatiskt till samma dåliga skämt, så bryter vi isen. Jag äter skolmaten utan att tänka, minst smärtsamt så.
Efter pilates boll och meditation på dansen belv vi som nya människor. I ett ögonblick fanns bara andetagen. Det slog mig att det är lyx att springa runt i en dans sal och leka boll lekar. En lyx vi inte uppskattar förens vi står där med studentmössan i handen. Tänk det är inte många vuxna människor som får har det så kul som vi i en dans sal. Ändå har jag svårt att se det på det viset när jag springer runt. En dag kommer jag vara glömd där.

Under dagen har storslagna planer planerats den den 6 juni, lösrykta. Mest för att få en överblick över om våra plånböcker pallar trycket.
Jag hittade en bok där alla (nästan) yrkan stod, beskrivning vad man gör, hur man blir det, och vad man tjänar. Antar att det är någons jobb att göra sådana böcker, bra tycker jag. Även om jag inte blev klokade vad jag vill bli. Det ordnar sig med tiden.

Jag sycklade fram och tillbacka i från gitarren med gitarren på ryggen. Tänkte på Emil Jensen som cyklade hela sverige runt på det viset.
Länge än till Norrautmarken till city och tillbacka blir nog aldrig min turne. Det är varmt och tungt och stelt att ha en gittar på ryggen när man cyklar. Man känner sig osmidig. Men snygg.
Nå ja. Nog pratat om det.