fredag 9 maj 2008

i dag är det fredag.

Vilken dag!
Vilken tid vi lever i, som en dröm av alla färger som blandats, fåglarna sjunger, och folk skrattar. Vi ler i motljus och du har en klänning på dig. Jag svänger på min kjol och ringer dig mitt i natten för att höra en röst. Ett substitut för något annat. Pratar med en telefonsvarare.
Jag och christopher somnade i telefonen, jag sover utan att drömma. Jag äter Jordgubbss frukost och te, lyssnar på svänging musik. cykeltur till skolan. Får kommplingmanger, ler bakom min lugg, skuttar i väg till Oorganiserad teater med tids press och flum. VI övar repbliker, får panik känner oss lite rädda men intalar oss att vi kommer klara det. Jag blir tillbacka dragen när människor slukar enargi.

Vi sitter i en stökig matsal, skvaller, hemmlisar och äcklig skolmat. Jag pratar om folk i stället för med folk kankse är det sådnat som man borde inte göra. Men jag fylls och det måste ut. Äter fil med för mycket av allt, för mycket socker, för mycket kanel.
Fotolektion, om ljus, deprimerande ljus i en källare, vi pratar om våra linjer, om val och kval och om australien.
Pratar i telefon och cyklar emot stan. Jag krockar med en gubbe! För jag försöker balansera min cykel (med sidovang) och prata i telefon. Men jag förstår inte, för gubben var inte ens närme mig men när vi började cykla emot varandra, så börjar han styra emot mig. Jag håller min kurs, till jag förstår att jag måste väja. Han vejar åt samma håll, jag kastar mig av cyklen. Säger förlåt och cyklar vidare. Han såg sur ut precis som det var mitt fel att han liksom siktade sig på mig. Det var mitt fredags äventyr. Ppfm?

Sedan träffade jag Fredrik och hans kommpis snabbis för att få tillbacka mina skivor. Jag kände att jag pratade för fort utan att kunna sluta. Det brukar bli så ibland med hjärtat slår dunka dunk och du precis har krockat med en gubbe på cykel. Det fanns så mycket mer som liksom bara försvann i halsen och snurrade fort i hvuduet. så mycket efter tanke, om och med och sedan försöka förstå vad som egentligen är verkligheten.
Men hur som Så har loke hittat hem igen. Efter trevliga villovägar. Det är knasigt att vi inte lånar fler cd skrivor i från varnadra? Det borde man kunna göra oftare och upptäcka ännu mer fin musik. Människor i min närhet, hojta så byter vi cd skivor med varandra för ett tag.
Hans bobhund har stått på mitt skrivbord i flera månader, den och spelades i en månad på radom. Fina texter och bra musik. Det känns lite tomt att inte ha den här.Tänk så fort man väjer sig vid konstiga saker.
I dag klippte vi banden upp till oss själva nu.

Jag drack raberber saft sedan blev mina ögonlcok tunga.

Efter många erbjudande blir det

En kväll för knappen!
(vi ska sy)

Inga kommentarer: