Tisdagar.

Tisdag.

"Jag minns inte nu vad jag sökte,
det ända jag kommer ihåg är ett skrick,
gud vet att jag verkligen försökte"
- Winnerbäck

Jag sattsade och förlorade magin, men det var på ett underligkt sätt värt det. Det var värt det. Även om jag förlorade ittlutionen så vet jag mer hur verkligheten är även om jag inte vill rätta mig till den.

Sök upp mig om 5 år och ser hur jag lever.

Min hjärna har gått på jullov och det är jobbigt nu när vi närmar oss slut spurten känner jag mig omoteverad och oefektiv. Mitt pluggande blir allt för ofta att jag titta på böckerna. Jag får tvinga fram örden och saknar flödet. Känns som jag saknar den enargin jag inbillar mig att jag hade förra året. Det gäller att årka hela vägen fram och vad som händer med de som inte klarar det vet jag faktiskt.

Men det är något med att himmlarna säknker sig så fort. Det är något med mina ögonlock och att samma tankar snurrar runt runt runt. Ibland blir jag yr, jag mådde illa när jag vaknade i morse.

Bussen gick sönder på väg hem ifrån skolan, jag fick gå den sista biten vilket vill säga halva vägen. I från högelid och hem. Men för min del gjorde det inget alls. Jag gillar den vinter bleka solen och jag satte ena foten fram för den andra.
Jag log och tänkte på att livet är så underligt konstigt.

Varm choklad med vissp grädde.
Jenny abrahamnsons ord dansar lungt ur högtalarna.

Och någon frågar
så hälsa att jag inte har gett upp än.