Men det är reng
Mina pepparkakshjärtan brinner inte.
Antar att det inte är så många hjärtan som brinner
så här års.
Det skulle ju bara vara en kul grej.
Och nu sitter jag här och väntar på svar, pff.
Jag och frida tåg en mysig fredags fika vid det cafét vid nissan. Det var jätte mysigt, något jag verkligen behövde. Jag hade inget foto vilket faktist var riktigt skönt!
Jag drack ett jätte häftigt te som var som en knopp man la i varmt vatten, sedan väcklade den ut sig och blev en vacker blomma.
Det var verkligen konstigt och mysigt på samma gång.
Ibland önskar jag att jag kunde se det andra ser.
Han ritar med fingertopparna mönster ut med hennes ryggrad, skapar melodier mellan stjärnorna. Och förundras över hur hennes andetag kan låta som musik, hans slag är basen och låt texten viskar han i hennes öra. Det kommer inga ord, men hon ler, allt är precis som om kunde höra.
Hon har världens alla underverk i sitt hår, de doftar som en sommar äng. Svaren ligger insvepta intill hennes varma hud, in snurrade i täcket.
Hennes revben blir piano tangenter, tonerna når hennes dröm och de blå öppnas. På väggarna dansar skuggor av noterna och hans röst fastnar på flickrumstapeten och den natten skrivs det en roman över de fyra väggarna hon har i sitt rum.
När de första solstrålarna bryter igenom persiennerna har han redan gett sig av, fönstret står på glent och suggorna faller på ett nytt sätt.
Hon för mår sig inget annat än sitta där och nynna på en melodi som hon än gång drömt.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar