Jag vill ha elefantbyxor

Nu blir det körigt.

Och visst är det typist att man man sitter och får pytteskin till jornas gardells "livet" och skrattar så man får ont i magen får man den frågan på msn som man bara har väntat på. Men nej då är man inte vid datorn.
Där kom tåget, och där det igen.
Utan mig.
Men det är klart att de kommer fler tåg. Eller?
Så blir man så där osäker och det är klart att jag har tid, jag har för hela livet om det är så. Men så får man inte säga för då är man desperat och det är tydligen det värsta man kan vara här i livet. För då vill ingen ha dig för man ska aldrig ge sig hän för det gör så ont då så blir man ensam. Nej så är det inte för kärleken hittar man nog när man sitter i ett gatohön och spelar trummor och gittar. I paris, eller i halmstad.

Och om någon undrar vill jag ha ett par elefanbyxor så om tomten vill ge mig det i julklapp är det helt okej för min del alltså.

Denna helgen har varit hur bra som hälst, jag har äntligen kommit ur den ring jag trampade runt i och det ända som kan ändra mitt hurmör är PQ relen, så vi pratar inte om den.
Låt oss tala om att dansa, leka och sjunga.

Nu ska jag gå och lägga mig
Jag hoppas att jag vaknar så här possetiv i morgon
Tråts att det är måndag och en oänlig dag
Möjligheten är liten
Men den finns!

Godnatt!