Dunk dunk dunk, går jag runt denna tisdag.

jag viskar ut i mörket
"fan vatten snuva"
Sedan ringer väckar klockan, 6:20 och jag släpar mig upp ut i ett mörker.

Huvudet känns fem gånger så stort och i ett dunk dunk dunk går jag runt denna tisdag och fryser. Kläderna känns så hårde emot min hud.

Egentligen vill jag bara kunda tala vackra språk
vissa kärleks förklaringar för öron
Jag vill måla upp skattkartor och ge mig av
Om jag kunde skulle jag leva på ett annat sätt, de sätt som jag egentligen vill leva. Det tror jag kommer bli min störta utmaning i livet, att hitta någon som vill leva som jag. Bara åka i väg någonstan och inte veta vart, eller ligga vaken i natten och räkna stjärnor, bara så enkla saker som att smula sönder frukosten i sängen.
Eller vandra samma gator upp och ner och ner och uppp och sedan få förstsätta så tills det inte finns några gator kvar. Bara stäcka ut armarna och snurrar runt runt runt tills du blir så yr, illamånde, pirrig och glad att du rammlar ihop till en hög och linknar inte något annat en idot.
It takes a fool to remean seane.
jag vill samla livet i askar, jag vill skriva brev med hjärtan och få brev skriven ut av sirklig handstil.
Jag skulle lägga dem under kudden.
Jag vill skratta mig lycklig, planera in något stor slaget.
Men egentligen vill jag bara kunna tala vackra språk
dina språk
dina linjer
sprickor
födelsemärken
och dina hjärtslags språk
Alla dessa språk vill jag tala utan att öppna min mun.

Jag bakar muffins, träffar milla
somnar
snyter mig
läser
Med ett dunk dunk dunk.

Hej du novemberförkylning, jag har inte saknat dig men antar att du hör till novemner. Snälla styck den månaden ur vår kalender.
Jag har inget att berätta om själv som ni inte redan vet om.