Alla hjärtanes, kan vi sluta gå omvarandra?

I dag är det måndag, och måndagen har varit så som måndagar brukar vara. Fast ändå lite lite bättre. Det finns en tanke som har snurrat i huvudet hela dagen och det handlar om telefonsingaler som aldrig når fram. känner du mina medelanden jag sänder ut i universum?
Jag försöker att inte förvänta mig något
Men det känns som jag väntar på under
Och jag kan inte hålla fast i mina drömmar och mina tankar svävar alltid i väg.
"För jag undrar hur det känns att ha tre IG på sitt samvete?"
Jag börjar skriva brev till främligar på lektioen med vackra meningar och sedan har halva lektionen gått. Hjälp, vad hände egenligen under 1600-talet?
Nej så är det inte riktigt. Jag säger till mig själv på skärpen, fokus Lovisa, fokus!

Det blåser kall vinter igenom staden.
Jag fryser
inte
Lika mycket som jag
gjorde förra vinter
Om jag minns rätt
Men jag hackar tänder, späner kjäkarna och går snabbare.
Men det är inte samma sak
Jag har hoppet runt halsen.
Och nya drömmar.

På övningskörnings teorin får jag lära mig att bli är monster och snart vill jag knappt ha körkort. Känns som riksen att jag dör, dödar någon, eller kör på ett djur är så stor. Och att min reaktion är så långsam så det kommer blir kört. Efter den filmen vi såg mår jag bara illa, och så har jag en klump i magen.
Verkligheten är guten i betång.

Det handlar om hjärtan som slutar slå, som slår för hårt, eller som hat glömt bort hur man gör.