Det är svårt att leva med novmbershimmlar.

Inte så att jag inte trivs i skolan
Inte så att jag inte tycker om min stivation
lärare, klass kommisar.
Inte så att jag inte tycker det är jätte roligt. För det gör jag.
Men jag längtar till slutet på den resan, och början på någon ny.

Vilket tåg
eller
vart det ska leda
har jag inte listat ut än
jag är öppen för förslag
rättare sagt
Det får bära
vart fan de vill
så länge de bär

Ibland är jag rädd att jag aldrig
Kommer packa min väska
Aldrig ge mig av
Jag ser det som
att det skulle vara som ett stort
svek emot mig själv

Det är svårt att leva med novembershimmlar.
Vi kommer sällan överrens.

Jag har köpt nytt te
Jag har lovat mig själv att inte dricka det
förens fredag effter middag.
Antligen dränker jag mina sorger över italienska provet
Eller så skålar jag i det.

Idag stod jag och pratade med gud
vid upphållsplatsen
väntade på bussen till kärlen
då kom en man
han trodde nog jag var alllment knäpp som pratade med mig själv
men jag får så bra svar.

När jag var liten ville jag bo på en segelbåt
För att uppnå fullständig frihet
När jag tröttnade skulle jag bara kunde ge mig av
Sedan fick jag lära mig att livet
Sällan var så engkelt.

Hitta dina drömmar innan du glömmer dem.