Ursäkta röran, vi bygger om.

Allt är ett kaous, hela huset är upp och ner. Jag känner mig kaous, som jag inte vet vad jag har något, eller vad jag ska lägga saker när jag håller dem i handen. Allt har förlorat sin plats, blir oftast att jag kastar det på golvet i mitt gammla rum och springer vidare.
Jag glömmer vad jag lägger saker och det skulle inte förvåna mig om jag glömmer bort vad jag lägger mig själv.
Jag får ingen ro och att skriva som annars brukar vara en flygt väg, en avkoppling känns stressande.
Det känns lungade att sotera saker, lägga dem i färgordning, sotera efter mönster och lyssna på piano musik.
Det är väl så när man bygger om, det är denna blogg som kommer få lida. Jag har ingen ro att skriva här, att lägga upp bilder och greja. Men jag skriver hela tiden, i huvudet.

För när man sitter på en segelbåt på ett näst in till spegel blankt hav hinner man tänka, man hinner reflektera och det är underbart.
Jag älskar att sitta och se ut på havet och fundera på när det tar slut? När tar det ena havet sin början, när tar det andra sitt slut? Namn på vatten så knasigt egentligen, jag guppar i kattegatt, i morgon flyger Frida över Atlanten.
Men ändå, samma vatten, samma luft, olika namn.

Nu i dag drömmer jag om en stöd med vackert hav med många öar med oilka namn, en segelbåt som är gjord av trä och jag kan segla den hur bra som hälst. Det blåser lagom och jag har klänning(i min dröm fryser man inte på havet) och solen glittrar. Så har jag en trevlig pojke till sällskap och vi pratar om livet. För livet det är bra samtals ämmnu på öppna hav, inte finns det något annat jag gillar att likna livet vid, som hav.

I dag har jag då seglat, varit med Frida och sagt hej då (försökt, kommer sakna henne i mängder) och alltså försökt få ordning på kaouset i mitt hus, känns nästan varre nu än innan. Nu ska vi äta gott och sedan ska jag springa lite till.
Jag kankse borde satsa på en käriär som "Lovisa fixar och trixar" Himla roligt.

Himmlen är så där vackert blå, det på minner om hans ögon
och hennes kjol fångas av vinden när sommaren blir till en evighet.