söndag 6 juli 2008

Hör du mig?

Jag känner det komma, smärtan. Allt känns stelt emot min heta hud. Alla färger suddas ut, allt blir otydligt och suddigt. Helt plötsligt ligger jag där i min säng med alla kläder på mig och fryser, skakar, hackar tänder i tackt med kents toner. Käkarna spänds oförvilligt, feber.
Efter mina 18 år på denna jord med många feber förkylningar och sjukdommar vet jag allt för väl att det bara finns ett sätt.
Ligga kvar i sängen, svälja tabletten och vänta. Vänta att man ska sluta skaka, vänta tills allla musikler ska sluta spännas om varandra. När jag sluter mina ögon får jag en indre bild om hur det på går ett krig inom mig.
Jag försöker sova, omöjligt. Ändå försvinner allt, när jag drar täcket upp till hakan. Jag blundar, sover men är klarvaken. Tiden försvinner eller står den still?
Vänta, men det känns som det omöjligt kan ta slut, jag ser en tunel, svarthål. Men jag ser inget slut. Viker mig på mitten, försöker focusera på vad som hälst förutom febern och mina stela muskler.

Jag börjar uppskatta att jag är i mitt rum, att jag är i mellan fyra väggar. Att jag ljust nu inte är i sthlm i en ensamalägenhet, eller ett sommar hus i göteborg, tacksam över att jag inte är i japan, australien eller italien. Tacksam att jag inte ligger i något kallt tält på en festival. Främmande länder slutar locka, jag vill bara ligga i min säng och jag vill kunna se slutet på tundlen.
Jag blir så medveten om vart ända plagga jag ber, hur de skaver emot huden, hur mina lakan känns stela, min mjuka säng skär i mig.

Så vänder allt, kankse hittade ipren nycklen för att låsa in smärtan. Jag svettas, vänder mig, vrider mig, börjar klä av min mina tjocka tröjor, filten, täcket och snurrar runt, sängen känns så oerhört obekväm. Mamma kommer med te och marmelad mackor, jag glider ner i sängen och ser ljuset i tundlen.
Jag reser mig upp, benen känns svaga, jag famlar, allt snurrar lite, huvudet dunkar och jag unviker speglar tills jag ser mig själv i spegelbilden. Trötta blnka ögon, allt känns förvridet.

Mobilen piper inte till, hör du mig?

Inga kommentarer: