På himmlen lyser stjärnorna.

Jag har haft en fin kväll med milla.
Vi såg på Amelie i från moutmare (även om jag stavar det fel så tror jag ni förstår vilken film jag syftar på) Den filmen får mig att tro på vacker kärlek, inget jävla strul, one naights stand, KK eller något annat plastigt. Utan mysterium och kärleks brev.
Synd att verkligheten inte riktigt är sådan. Alltid, men om vi alla målar rengbågar så kankse än dag att man hittar skatten där rengbågen slutar?

Mitt nya rum är så gott som klart, lite detaljer som kommer ta tid att fixa. Jag känner mig hemma i det, men skriver gör jag fortfarande i mitt gammla rum som nu ekar tomhet. Det känns inte som mitt längre, känns stelt och kallt och tomt.
Alla är välkommna hem till mitt nya rum för att snurra på jorgglob och skriva flaskpost.

För en vecka sedan såg jag kent live, nu lyssnar jag.
Inte alls samma sak, jag tänker på sådant.

När jag följde mikaela hem låg färgerna vackert ut med horresånterna, stjärnorna lyste på himmlen. Det är en sommarnatt.
Sådana som aldrig tar slut.

Jag sover för lite, nu ska jag krypa till kojs i morgon blir det sommarloppis på amnesty. Helt underbart!

Frida är på andra sidan jorden, undra hur det är där?