Det är sådana saker som mina luckor sluter samman på Storgatan som tvingar mig att stanna med min sprut cykel. Det är sådana saker som att jag bara vrider på huvudet och jag ser dig. stå där, med din gubbkeps, cigg och cykel och dina klar blå ögon och ser på mig.
Det är sådana saker som får tiden att stå stilla, staden att snurra och mig att för en sekund sluta andas. Vinkar säger hej, inget mer, inget mer bara ett tatat hej och sedan cykla, frakt fram, där luckorna skulle öppnas om jag cyklade tillräckligt fort.
Det är det att jag får höra hur du lever att du skriver på café, i receptioner på nätterna och att handskrivna blad en gång kanske blir en bok. Om loppis och bokband med stringberg som gör att mina tankar blir uppsnärda i det blå, jag borde glömma allt för det är omöjligt när man lever livet i en uppförsbacke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar