Ljust nu är min högsta önskan att jag kunde skricka. Då menar jag inget vanligt skrik. Utan ett sådan där rock stjärneskrik. Så man förstår att de som kommer ur deras mun ljust nu är allt de där som har växt innuti dem under lång tid. Skriket gör eftekten av textraden ännu mer klockren och berörande.
Ja ljust nu skulle jag verkligen vilja vara med ett rockband, jag brukar spela lufgitarr, göra sådara gitarr moffs, och se cool ut. Eller så skulle jag sjunga, svänga lite på höften och känna tackten i håret. Och så skulle jag kunna skrika så där som rock stjärnor.
Jag har förökt, verkligen, ifårn mitt rum har grannana kunnat höra mina skrick, men det låter inte så där coolt, det låter förjävligt. Jag vetitne hur man gör.
Men när jag stod där på sen så skulle jag sjunga "blå jengs" med kent. Och så skulle jag skricka "VARFÖR FÅR JAG INTE PÅ MIN DINA BLÅ JEANS!" upprepande gånger, varje gång skulle jag höja ljudet, tills jag till sist skrek text raden. Alla skulle förstå det dålda budskapet i den text raden, alla skulle förstå symboliken. Jag skulle falla ihop kanske gråtigt lite, för varför får jag inte på mig dina blå jeans. Tror du att livet är lättare i andra skor? I andra kläder?
Ibland tror jag det.
Verkligheten.
Det finns inte så mycket jobb på jobbet, men det finns glitter blå ögon och en mycket som drabbar en och samma person, knasigt. jag kan inte bestämma mig om jag tycker det är possetift eller negatift. Jag blir delad, pengar eller liv. (varför är jag så besatt av att tjäna pengar som jag lägger på hög för att vänta på bättre dagar som jag vet aldrig kommer komma?)
Jag blir yr av hotelrummen, ser ingen skinad, fantiserer om vilka som bodde i den sängen i natt. Men jag skrattar i bland och små ler, sjunger gammla visor och dammsugar under sängar.
Ikväll ska jag i basker se på film utomhus, fint!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar