Novell. Elefantpojken och Prinssesan.

Hon drar fingertopparna utmed linjerna, följer konturerna. Ord hon inte kan uttala får en helt ny betydelse när de tar henne till nya dofter och tonerna efter hans skratt klingar än. För det är precis som fåglarna flyger högre för varje dag.
En fjärilsvinge trasslade sig in i hennes mörkaste snår och fastnade i hennes medvetande som en sång.
Han håller sin vänstra hans över hennes tunna ögon lock, sätter snurr på jordgloben. Hon ler och följer med linjerna, följer konturerna. När den stannar av läser hon ”Bangalore”. Ler han vackert med ögonen innan han börjar berätta om Bangalores mysterier.
Han säger att i Bangalore smakar luften curry och att regnbågarna har färgat himlen. Han berättar om elefanternas stäva hud och undrar om hon inte kan höra vilka sånger fåglarna sjunger. Han frågar om hon inte hör att ljust i dag hur de sjunger hennes favorit sånger?

Han berättar om den prinssessa som levde högst på en berg topp i ett växt hus och där växte de vackraste solrosor som man kan tänka sig. Prinssessans berättade att hemligheten var att det egentligen var vanliga röda rosor. Men när det hade vuxit upp på bergstoppen hade det blivit inspirerade av solen. Och blivit förvandlade till solrosor. På dagarna tog de vara på solstrålarna och på nätterna lös det som lampor och glittrade som det renaste guld.

Sedan berättade han om pojken som bodde i byn nedan för bergs toppen. Om pojken som låg sömlös för han inte kunde se nog på prinsessan om nätterna såg hon ut som en ängel ifrån solrosornas glittrande sken. Han hade aldrig sett något så vacker i hela sitt liv och han hjärta slog slag liksom en hård trumma.
Han skrev ett brev till prinsessan där han berättade om att han ville räkna hennes solrosors blad. Han ville dricka hallonsaft med henne högst på en bergstopp.
Sedan kunde han inte komma på något mer att skriva så han nämnde att han jobbade med att föda upp elefanter och att hans favorit elefant henne Aron och var 6 m lång och att han gärna ville ta med henen ut på en elefanter någon dag.
Han under tecknade brevet med elefantpojken för han kunde aldrig komma ihåg hur han stavade sitt eget namn.

Nu var det största problemet att elefantpojken inte visste hur man skickade brev till prinsessan på bergstoppen.
Så kom han på det en dag då fåglarna flög högra än någonsin.
Han tog sin hov och sprang ut på ängen, tre hela dagar sprang pojken och jagade fjärilar. Han samlade dem i en burk och när han hade fångat precis 41 st. Svalde han dem hela en efter en. Tillslut hade han svalt så många att det kittlades i maggropen i maggropen och sakta, sakta lyfte han emot himlen.

Hon satt utan för sitt växt hus mitt ibland alla solrosor och hade en grön vatten kanna vid fötterna. Med bultande hjärta och svaga knän öppnade elefant pojken munnen och lät de 41 fjärilarna flyga ut.
Han landade på marken med en liten dunst som fick flickan att kolla upp och möta hans ögon.

En hård smäll får han att för ett kort tag att sluta berätta. Han flackar oroligt med blicken. Sedan skrattar han nervöst och tonerna av hans skratt klingar än.
Hon måste peka på jordgloben och sedan frågor hon försiktigt vad hände sen?
Han rycker till som om hon störde hans tankar. Skakar lite på huvudet och försätter.

Så fort flickan fick syn på elefant pojken förstod hon att det var något speciellt med honom. När hon läste hans brev som var skrivet med otydlig handstil gick han runt i hennes solros trädgård och räknade blommornas blad.
Prinssessan frågade om fick bjuda honom på ett glas hallonsaft och det fick hon gärna. De satt där upp på berget under tiden vandrade solen på himlen.
De sätt där tills stjärnorna tändes och solrosorna spred sitt glitter sken över dem. Då frågade prinsessan elefantpojken om han viste vad kärlek var?

Pojken såg ner på sina små händer och satt tyst länge innan han sa.
Jag har en elefant som hete Aron, jag vet sa prinssessan jag läste det i ditt brev.
Elefantpojken fortsatte, trots att han är den enda vän jag har. Så känner jag att jag hade kunnat lämna honom bara för att få stanna hos dig och räkna dina solros blad hela livet.
Bara för att få se hur vacker du är i ljuset ifrån dina solrosor. Jag är inte säker, men jag tror att det är det närmsta kärlek jag har kommit.
Då böjde sig prinsessan fram och pussade honom på munnen sedan sa hon. Visst ska du få räkna mina solros blad resten av ditt liv. Du får göra precis vad du vill bara du aldrig lämnar mig. Och jag ser fram emot att få träffa Aron. Han kan få jobba som personlig vatten kanna åt mina solrosor.
Vilken bra idée sa elefantpojken.

Sedan slutade pojken att berätta om prissesan och elefantpojken.
Vad hände sedan? frågade flickan.
De lever lyckliga i alla sina dagar så klart sa pojken.
Kommer de för alltid älska varandra? frågade flickan.
Ja, de kommer de göra och Aron kommer älska sitt jobb som personlig vatten kanna.

Ska vi snurra jordgloben en gång till frågade flickan.
Gärna det sa pojken och la handen över hennes tunna ögonlock.

Utan för fönstret faller bomberna över ett orolig Irak.
I ett hus sitter en söndrig pojke och flicka . Hon drar fingertopparna ut med linjera följer konturerna på jordgloben. Ord hon inte kan uttala får en helt ny betydelse när de hans beskrivningar av nya dofter tar henne in i en helt annan sagovärld än hennes egen sönder bombades tillvaro. Tonerna efter hans skratt klingar än. För det är precis som fåglarna flyger högre för varje dag.