Le emot din sol.

Vi hade aldrig några lösmustacher på oss, inga lossas näsor, clownnäsor, stora solglasögon eller hattar. Men i dag har jag och Sofie jobbat undercover i en svensk kyrka. Hemmligt uppdrag, att kart lägga. Vi har mycket att säga om denna gudtjänst och åskiter jag inte känner för att uttrycka här.
Egenltigen var det inte alls så, vi åkte bil ut i mitten av ingenstans. För att höra Turun sjunga gosspel. Det var fint!

Vi åkte bil till stan och jag fick en annan dialekt på mina läppar.
Kyrkan är speciell, världen är helt upp och ner och i mitten av ingetting vill vi göra saker konktreta. Vi pratade på i samma spännande tanke banor och drack kaffe, åt ägg smörgås, apelsin i vår solen, vi vattnet vid bibloteket.
Härligt, "Det var inte bättre för men det ska bli bättre fram över".
Om man tänker efter är det så lite vår och sommar och så mycket vinter. Det måste man ändra på. Än hänger klängingarna mer i gadråben än på mina axlar.
Jag har alltid varit lätt frusen.

Det är söndag, det känns inte som söndag.
Jag är pigg, glad, och det känns som lov. Men visst har jag plugg att ta tag i.
Och lite annat, och även om tiden inte rikigt räcker till så gör det inte så mycket en dag som denna.

"Glädjs nu ugna dam
dansa och sjung,
skratta med friheten, skratta va ung"
- Loke