Det är de här dagarna som flyger för bi.

Det är de här dagarna som flyger för bi.
När vi sitter i picasso parken med sol i hjärtat flyr timmarna.
Jag lärde sofie att jonglera, nu är det bara övning kvar.
Vi lever, Njuter och pratar om vårkännslor, lösrykta planer och denna jävla psyokologi som står mig upp i halsen. Jag vill bara spy upp allt. Nu tänker jag så här. Nu får det bära, eller brista.
Jag vet att jag inte kommer kunna stå för det om det birster, men jag orkar inte mer.
Varför tjata psyokologi när solskiner, och vi kan jonglera bort timmar?

Sedan hur allt går ur mig.
Som luft ur en ballång, jag blir en sorlig sång och cyklar långsamt hem ibland knoppar på träden. "visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle de annars tveka?"

Jag och Christopher satt vi biblan i solsken och det var jätte varmt och vi pratade om "nollan" i vattnet och om att vissa saker är som det alltid har varit, kommer alltid för bli. Det var varmt, nästan för varmt och jag var fel klädd.

Sedan har jag plockat undan mitt kaous i slowmotion, lagat mat och sett på extistens det handlade om att vara kristen och honosexuell.
Det finns många konstiga åsikter, jag känner mer att den dära biblen gör mer ont än gott.

Det fanns en vinter en höst och ett evigt reng. Det byggde bo i våra skal. Det var ett monster som åt upp allt som fanns mellan två ögon.
Vi drömmde, vi hoppades på en vår. Som skulle smälta den is, Den har kommit nu.
Dagarna flyger för bi och det är underbart att leva!
Men kom i håg att sol kommer reng.