Min klocka på min nattduksbord blinkar
strömen gick i morse
och den har glömt bort tiden
jag önskar att jag kunde vara som klockan
Glömma bort tiden
och
hur den tär på mig
Det skulle var löng att säga att det inte gör ont.
För det gör fortfrandrande
jag sådan lust att över skrida mina bägränsingar
Men jag vet att jag inte kan
hopplöheten
Försökte verkligen att plugga
Italienska
ärligt så gick det inte alls
Känns helt för tok försvårt
fram för allt kännslan att
det aldrig kommer att gå
Hanna ringde vilket känndes underbart, ska träffa tjejen i morgon. :)
jag ringde cristopher, vi har ju inte talats vid
och det var trevligt
För jag skrattar så och han är så rätt
Speciellt det dära
Motsatter emot varandra
Jag har lyssnat på sofia karlsson
tränat
dricka te med milla
"ta lite mer te, det hjälper emot krossat hjärta" -jag
Och det här med saknad
hopplösa förelskelser
och längtan
det är konstigt
för att man tänker
att man aldrig kommer sluta
sakna honom
att det tar sönder en inneifrån
Men helt plötsligt
en helt vanlg dag
kommer man på sig själv
att man inte saknar längre
För det gör över
I dag kom jag på mig själv att inte räkna veckorna
Det är bra.
Vad har jag mer att säga om denna dagen
Jo solen sken
och jag trallade på låtar jag glömt
Att jag såg en vitsippa
och att jag inte visste
om jag visste om jag skulle
skratta
eller
gråta.
torsdag 7 februari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar