Inte så där oförklarligt svårt som det brukar vara.
men ändå tungt, så länge solen skiner är jag nöjd.
I dag har jag hört tussentals berättelser hur full och hur kul folk hade det.
Jag tror att de känner samma sak som jag fast omvänt
liter så där upp och ner
För det är olika verkligheter
Världar som krockar och ibland är det nog viktigt att faktist få vara någon
Och ibland kanske den kännslan att vara någon
Liksom tar över hand
kanske är det jag som tar fel
Kankse lever jag inte så som jag borde
För det är väl ung och dum jag borde vara nu eller aldrig
Jag önskar jag kunnde finna något mellan ting.
Det finns en pojke i mitt kvater
Jag vet vilket hus han bor i
Jag har gått för bi där så många gånger
Någon gång när vi var små
så lekte han med min bror och jag tror för mig att vi
har haft vatten krig med det var nog runt sommaren 95
Han har blå ögon
Han får hjärtat att fladdra så där
Igenom ett leende
jag förlorar mitt försvar
Fantersierna målar upp olika händelseförlopp
På bussens fönster runta
Löjligt.
Mycket fånigt
Men en överlevnads teori för måndagar som denna.
Man tror så mycket
jag är så bra på att måla upp saker framför mig
vackra tavlor med guld gram
innan det kastas i golvet
Det blev ju inte som det var tänkt denna gången häller
ingen sa att det var lätt
brukar sofie säga fast på engelska och citera något rock band.
Men jag tappar inte hoppet
Inte än
Bara man vill, bara man vill, bara man vill...
...så tror jag att man kan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar