klippning och vardagstankar, jag är på bättringsvägen men inte frisk.

Och fast kroppen egentligen skriker nej
Och jag känner att jag inte alls är så där frisk
Som jag vill vara
så ger jag mig ut i verkligheten
Konstigt, det känndes som hela världen stannande av
när man är sjuk så tänker man inte samma tankar
Man tänker inte sådana tankar som:

"undra om någon kommer sätta sig gemte mig på bussen?"
"Fan!, klockan är 07:10 och jag har inte ätit frukost"
"Har någon sätt min plånbok/nycklar/hjärna/tröja, ja vet att ja la den här i går"
"Typiskt att hela bussen ska invaderas med små barn när jag ska med den, vart la jag mina hörlurar"
"hrm undra hur hon tänkte när hon klev upp i morse och tog på sig det där, uppfinings rikt"
"vart är han på väg, varför har han så brottom?"


Man alla de dära vanliga tankarna som annars redan gjort sina banor stannas av och andra banor uppkommer.
Eller så tänker man inget alls mer än:

När tog jag min förra värktabblet
är jag hungrig?
JAG MÅSTE SPY NU!
eller
jag tror inte jag orkar resa mig.

Det gör att hela verkligheten känns mer spännande en innan
Man tycker det ialla fall det första timmarna.
Men som sagt, jag vill vara mer frisk än vad jag är och efter några timmar i verkligheten där jag var någulunda frisk rammlar jag in i sängen och faller in i sömnen, de stora vatten glasen och värk tabbleterna, A-filen med några bakterier som tydligen ska vara bra för magen är nästan det ända jag tycker är helt okej att äta.
Inte alls någon kost cirkel eller så.
Men hela okej att äta.

Men hurra!
Jag mår inte illa längre
(tror jag) Eller har jag vant mig vid kännslan?
Hurra!

Sedan så har jag uppnått dagens mål
klippt mig
Jag gillar klippa mig
Fåfängt, tjejigt och dyrt
Men jag gillar det ändå
Det är inte det första jag säger till folk
Hej, Jag heter Lovisa och jag gillar att klippa mig
Så där som man alltid har fått göra när man börjar skolan
Nej, det gör jag bara inte.
Men att klippa mig gillar jag.
Jag tycker inte om frisörer så mycket bara.
Tycker det finns en viss frisöstyp som blir frisörer. Jag vet att det är förbommar
Men jag tycker det
Det är inget jag säger till främmlingar
Hej, jag heter Lovisa och tycker att frisörer är en viss av frisörtyrsmänniskor
så där som man alltid har fått göra när man börjar skolan
Nej, det gör jag bara inte.
Men jag tycker det att frisöser är en viss typ av människor som är frisösrtysmänniskor
Närmre än så behöver vi inte gå in på det
Vill inte såra någon frisör
Vill inte dra alla över en kant.

Och nu ska jag sova
Jag behöver det
Hämta enargi
i drömmarnas land